Storfiskaren

Jag tog en tur till Ulva Kvarn för att spana efter strömstare i helgen och även om jag hittade två, ville de inte posera för fotografen. Däremot dök det upp en annan filur som också letade mat i strömmen, och dessutom hade lyckats fånga en rejäl måltid.

En mink klättrade upp på iskanten och släpade upp en stor fisk. Det blöta djuret skakade vatten ur pälsen.

Det behövdes flera skakningar innan den började se ut som ett pälsdjur igen. Det var strålande sol och delvis motljus, men minken höll till i skuggan där det var förvånansvärt mörkt. Ganska högt ISO alltså.

Hmm, den tycktes fundera över vad den skulle göra med bytet... 

Den visste att jag var ganska nära, men det var vatten mellan oss och så länge jag stod stilla verkade den förstå att jag inte var ett stort hot i alla fall, men den spanade på mej titt som tätt.

" - DU skulle bara våga komma nära MIN fisk! " ....tycker jag att den verkar signalera här. 

Den vänder och vrider lite på fisken...

...och tar slutligen ett smakprov.

Sedan bestämmer den sej för att inte äta framför fotografen och drar ner bytet till vattnet.

Med ett stadigt tag i fisken smyger den ner i det strömmande vattnet. Kanske är det någon annan mink som också kommer att få smaka av den. Men det är nog för tidigt på säsongen än..

Den simmade iväg i strömmen och jag tappade nästan direkt bort den i det röriga vattnet. Jag såg att den dök upp helt kort en bra bit bort från mej, med sedan fortsatte den nerströms. Den skulle inte gå hungrig denna dag i alla fall. 

Hälsningar Lena

Djurlivet i Boulognerskogen

Under ett kort besök i Gävle stannade jag till i en park som heter Boulognerskogen. Solen hade precis kommit fram efter en regnskur och grönskan såg mycket inbjudande ut. Små vattendrag med broar och promenadvägar karaktäriserar den här delen av parken.

Det var ganska mörkt och trädens speglingar gjorde vattnet grönskimrande.

Inte helt oväntat fanns det gräsänder i dessa vattendrag.

Men vad är nu detta?

Den här stolta gräsandshonan hade en liten gul dunboll bland sina mörkspräckliga telningar.

Antagligen finns det gener från tamanka i honan eller den hanne hon parat sej med och så blev det en gul kyckling i denna kull. Den borde bli helt eller delvis vit när den blir vuxen.

Om den överlever...Den lilla gula kycklingen lyste på de mörka gröna vattnet där de brunspräckliga ungarna var väl kamouflerade.

Plötsligt började ett gäng skrattmåsar föra ett oherrans oväsen och jag gick för att undersöka. Jag var nu nära kraftverksdammen och såg att ett brunt djur rörde sej vid kanten. 

Förstod inte riktigt vad jag såg först men tog några bilder....

Sedan kom den fram och visade sig. En mink. Minken hör egentligen inte hemma hos oss i Skandinavien och den ställer till stora problem för vissa sjöfåglar. Men det är ändå spännande att få se en på så nära håll...

Den hade också en stor börda att bära på. Middagsmat, ... kanske en död råtta tänkte jag först...

Men sedan såg jag genom kamerans tele att den bar på en minkunge som var i allra högsta grad levande.

Skrattmåsarna hade nog gärna tagit den men minkhonan simmade iväg över ån med sin unge i munnen.

På andra sidan försvann hon snabbt med ungen in bland de stora stenarna och det höga gräset. Tänk vad man kan stöta på under en timmes promenad i Boulognerskogen.

Hälsningar Lena