Svalor

En svala gör ingen sommar, men här är det två och de jobbar på sin bostad så att de snart kan fylla på svalpopulationen ytterligare. 

Hussvalan bygger bo med lera och saliv samt en del växtdelar ser det ut som här. De bor gärna nära människor och de här paret bygger på bokhandelns gavel vid Ottenby naturum. Den kanske känner sej trygg mellan husen och med alla skådare som promenerar förbi. 

De flög fram och tillbaka med bomaterial hela tiden. 

Här samlar de sitt material och då förstår man varför det ser ut som en del växtmaterial i leran.

Det är en frenetiskt aktivitet i vattenbrynet.

Även ladusvalorna jobbar med bobygge och hämtar samma typ av material. 

Ladusvalan är Sveriges vanligaste svala och den häckar ända upp till Torne lappmark.

Ladusvalan är en kul utmaning att fånga flygande, eller som här när den kommer in för landning. 

Kolla in insekten som den har framför sej.

Det här är bilden efter men jag vet tyvärr inte var insekten tog vägen. 

De är fantastiskt vackra när de visar upp sej med alla stjärtpennorna utspända.

Avslutar med fyra rutor på doldisarna som åtminstone inte jag ser så ofta, backsvalor. De har minskat avsevärt i Sverige och är nu med på rödlistan som "sårbar". Avståndet var mycket långt när de här flög förbi och jag visste inte vad jag fotat förrän jag förstorade bilderna och gjorde en koll i fågelguiden.  Vi hade varit på ett annat ställe och letat efter backsvalor men inte lyckats se några, så det här blev en bonus den dagen. 

Hälsningar Lena

Vad gör svalorna???

Peter visade en antal fina bilder på flygande ladusvalor och vi såg förstås mängder med ladusvalor på Öland. Min första tanke var att fånga några i flykten och jag fick chansen en tidig morgon. Det var en massa svalor som landade i en svacka men jag kunde inte se vad de gjorde där. Mat var väl första tanken, men vad kan det finnas där att äta för en svala?

Just den där svackan var väldigt populär och flygande svalor fick jag mer än jag bad om. Här började jag dock ana vad de var ute efter och man kan se det på några av dessa om man tittar noga på näbben. De bär på något.

En delförstoring avslöjar att de samlade lera från den halvblöta gropen. Leran som används i bobygget. Eftersom den bästa leran fanns i en fördjupning kunde jag aldrig få en bild då de tog den från marken. 

Om man har fått en sån här fin bostad behövs det inte så mycket lera för att piffa upp den till full ladusval-standard. 

En kväll då vi satt ute och åt middag hade vi det här charmiga paret som underhöll på taket alldeles intill. Det är honan som sitter i bakgrunden och hanen som mentalt förbereder sej för ett försök till uppvaktning.

Han ser lite oförstående ut när han får ett bestämt nej från svalfröken. Han har faktiskt inte ens hunnit säga sin öppningsfras...

Det här passar henne inte alls och det talar hon om mycket tydligt. Han ser lite stukad ut, eller hur?

Hanen ger upp och lättar från taket för att tänka över sin situtation och vad som kan ha gått fel. Han hade ju fått tydliga signaler att hon verkligen gillade honom...

Fem minuter senare gör han ett nytt försök. Lite tuffare inflygning denna gång....men nej.

Han är fortfarande inte välkommen men får lite svårare att "backa" denna gång. Hans "pang på rödbetan" taktik fungerade inte heller och han är helt oförstående.

Tillintetgjord får han lämna taket igen...

Han försöker först sätta sej ganska nära på stuprännan men det gillas inte och det slutar med att han slår sej ner i bakgrunden. Honan tycker att han ska hålla avstånd, punkt! Ett nej är ett nej, även om man är nyputsad och fin.

Senare samma kväll står vi vid vattnet på södra udden och jag spanar på några svalor. Ljuset börjar bli sämre och jag kan inte ha de korta tider som är bäst för svalor, men måste ändå ta några bilder. Vad gör de nu? Fiskar svalor??? De dricker väl ändå inte det bräckta vattnet? Det är inte bara en ladusvala som lågsniffar över vattenytan utan ett helt gäng.

Det verkar som att hussvalor håller på med samma sak...

Nästa dag fick vi se detta. Det är inte samma svala på de två bilderna utan bara de som jag lyckades fånga i bästa läge och någorlunda skarpa. De plockar insekter från vattenytan. De här bilderna är tagna på en annan plats, faktiskt på Ölands norra udde, men beteendet var detsamma. 

Det går förstås utmärkt att förstå vad svalorna gör genom att titta på dem i en handkikare. Ju längre man studerar dem desto tydligare blir beteendena. Men det är lite extra kul att kunna frysa ögonblicket på bild tycker jag.

Nu är det fredag och vi får hoppas att den stukade svalhannen har fått ett ja från svalhonan :-)

Hälsningar Lena