Herre på täppan

Det fina vädret som vi haft under helgen gjorde ju att jag ville fota lite hemma i trädgården. Jag riggade fågelmat på en av mina favoritplatser och blev sedan helt upptagen av en fasan som klev in på en helt annan plats. Stubben är annars koltrastarnas arena och de bjöd på uppvisning även om jag missade det mesta som de visade under lördagen. Här är i alla fall en gammal bekant med några vita fjädrar på ryggen.

På söndagen satt jag ute igen och nu hade jag full koll på stubben. Ljuset på denna plats är lite nyckfullt och det är snarare skogen i bakgrunden som är belyst när det är sol så här års. Om ett par veckor får jag mer ljus direkt på stubben. Här poserar i alla fall stundens herre på täppan. 

Ingen tvekan om vem som har koll på maten och som ska äta...men det svänger snabbt och bilderna som följer är tagna under en sekund av denna koltrasts liv.

Den blir utmanad på täppan...

...och försvarar sej...

...med näbbar och klor...

...blixtsnabbt...

...är utmaningen över...

...och det är en ny "herre" som ta över...

... som regerande på täppan.

Här kan ni se hur det ser ut runtomkring denna fotoplats, inte särskilt stort eller märkvärdigt. Bara en stubbe mot skogen.

Ny "herre" på täppan, en kort stund i alla fall.

Det gäller att glupa i sej frön när tillfälle ges. När man minst anar det kan en utmanare anfalla från ovan.

Hälsningar Lena

Idag blev det riktig vinter

Det skulle snöa enligt SMHI och jag hade en dag då det fungerade bra att jobba hemma. När jag gjorde morgonkaffet var det fortfarande mörkt och jag satt mej vid datorn med ryggen mot fönstret. Jag var väldigt koncentrerad och tittade inte ut förrän vid halv tio. Då såg det ut så här. Bilden är tagen genom fönstret på mitt arbetsrum.

Det står ett äppelträd precis utanför fönstret och där satt ett gäng koltrastar, en del åt äpple andra bara höll sej fast på grenarna. Det snöade nästan horisontellt. 

När jag ett par timmar senare gick till köket för att äta lunch tog jag med mej kameran. Till min förvåning satt det två sidensvansar i grannens äppelträd. Det blir dock ingen bra vinkel då jag fotar genom fönstret mot detta träd. Men det är så sällan vi ser sidensvansar i trädgården så de får vara med i alla fall.  

Det var full fart i alla automater och på de platser där det låg lite frön kvar. Jag insåg att jag måste gå ut och fylla på.

Det här är en favoritfågel från förra året som jag känner igen på de vita fjädrarna på huvudet + en vit stjärtfjäder. Han satt i en automat och krävde påfyllning omedelbart. 

Jag gläntade på ytterdörren och snöandet hade avtagit något...men det hade kommit en hel del. Den som jobbar hemifrån får också ta hand om skottningen. Eftersom man knappt rör sej mer än mellan arbetsrummet och köket några gånger, var det inte helt fel att gå ut och skyffla snö. Det var lättskottat, men det blev ju en skottning till när jag sopat av bilen. Jag både hörde och skymtade olika småfåglar i automaterna när jag flyttade snö, t o m en domherre visade sej, samt ett gäng steglitser + alla de andra vanliga småttingar som alltid är där.

Jag fyllde på fågelmat och plockade med mej kameran ut för att se om inte domherren ville ställa upp på bild. Jag hade egentligen inte tid att stå ute, men bestämde mej för att en kvart skulle inte göra så mycket. Domherren kom inte tillbaka men det dök upp två vackra gråsiskor som tog för sej av fröna.

Jag lämnade gråsiskorna och gick in. Vi får väl se till helgen vad det kan bli för gäster i restaurangen. Jag måste hinna med en stunds spaning efter fotofikat i Uppsala på lördag. Tyvärr kommer jag att behöva sopa av bilen en gång till för det snöar fortfarande. Nu är det riktig vinter.

Hälsningar Lena

Talgoxar kan också

Peppad av bilderna jag fick på steglitserna gjorde jag en till sittning vid min lilla matning under lördagen. Nu visade två talgoxar att de minsann också kan vara kaxiga mot varandra. Jag har läst att just talgoxar kan vara riktigt hårda och t o m döda mindre fåglar vid matningar. Nu nöjde de sej med att skrämma bort en artfrände. 

Den högra fågeln säger ifrån när det landar en talgoxe till vid den plats där det finns mest frön.

Den nyanlända hämtar andan en bråkdel av en sekund (5 bilder som jag ej visar) och samlar sej...

....för ett utfall i bästa kickboxingstil!

Den inledande attacken följs upp av ett flygande anfall och nu känner den första fågeln att det kanske är bäst att ge sej. 

Tufft att stå emot detta och anfallaren ser mycket självsäker ut tycker jag.

Första fågel på plats lämnar över matplatsen till den nya gästen. Alla bilderna ovan är ur en serie på 23 bilder, varav 20 är under samma sekund. Det gick alltså väldigt fort och jag såg ju inte händelseförloppet mer än som ett flax. Brännvidden är 320 mm (bl 5,6), ISO 10 000 och tid 1/2000 s. 

Direkt efter detta flax sätter sej en svartmes mycket nära i häcken på min vänstra sida. Jag riktar om kameran med samma brännvidd och får två riktiga närbilder. Här har jag bara beskurit för att ändra formatet något och för att fågeln inte skulle sitta mitt i bilden. Jag har en matare med frön på min vänstra sidan, under det utskjutande taket på cykelförrådet som jag sitter i. Den hänger där året runt och de vanliga gästerna kommer dit fast jag sitter på en pall bara ett par meter bort. 

Det vanligaste är ändå att man ser talgoxarna så här. De kommer, tar ett frö och lämnar. Har man tur fastnar de på minneskortet.

Hälsningar Lena

Den lokala rådjurspopulationen

Nu börjar vi närma oss den tiden på året då den lokala rådjurspopulationen börjar kolla efter godsaker i trädgårdarna. Ingen direkt matkris men man kan ju kolla vad som finns och provsmaka lite. Vid lunchtid fick jag plötsligt syn på en bock som letade efter fallna äpplen på norrsidan av vårt hus. Det fanns ett och annat att smaska på. 

Han har redan spanat in äpplet till höger i bild men han hör nog oss innanför fönstret. 

Äpplena är ändå så pass goda att man kan strunta i att det står någon i fönstret och tar bilder. Vid det här laget har det också kommit en tjej men hon gick direkt till hinken med fallfrukt och mumsade snabbt i sej flera äpplen. Hinken står vid husväggen under fönstret och för nära för att det skulle gå att fota henne. 

När hon hade ätit så många äpplen som hon ville ha tog hon några tuggor av de gamla bönplantorna och jag fick några bilder genom rhododendron på norrsidan av vårt hus. 

Sedan tassade båda rådjuren mot baksidan av tomten, mot skogen. Den här bilden är tagen med 100 mm från vardagsrummet (obeskuren). Den kamera som fanns till hands när jag upptäckte dessa besökare var Canon R5 med 100-500 mm. Det här är den översikt som gick att få och det blir inte heller så fint med syrenerna i bakgrunden.

Däremot går det att ta fina porträtt genom vardagsrumsfönstren när det är mulet och fröken Bambi verkade tycka att man kan plocka i sej lite blandade blad efter äpplena.

ISO 5000, 400 mm genom treglasfönster. 

Det spelar inge roll hur vanliga de är. De är ändå så otroligt fina och jag njuter av att se dem så nära. Här kan man se gaveln på vårt hus speglas i hennes öga.

Bocken var också nära och han tittade rakt på mej genom fönstret.

Grannen slog i ytterdörren...Hmm, inget att oroa sej för om man är ett förortsrådjur.

Men det är bäst att ha lite extra koll åt det hållet, samtidigt som man smakar av syrenhäcken.

Jag hade tänkt ge mej ut i skogen för att få fina fotoupplevelser denna lördag. I samma anda som Johnny antytt, men jag kom faktiskt inte längre än till den egna tomten. Det här är bara början på vad som råkade passera vår trädgård denna lördag.

Hälsningar Lena