Morgonljuset I

Denna vecka inleddes med ett par kalla mornar med både dimma och sol. Helt oemotståndligt. 

När jag kom till jobbet, lite extra tidigt, körde jag genom campus och till Fyrisån. Vid Vindbron får jag inte köra över men man kan parkera och gå en bit. Solen hade precis börjat gå upp. Det var kor på bete på båda sidor om vägen.

Denna morgon blev det fokus på kor, för det var de djur som uppehöll sej längs ån och på den plats jag hamnade på väg tillbaka mot jobbet. Här har solen inte riktigt nått fram ännu, men dimman börjar skimra i varma toner.

Upptäckte att det satt en häger vid kanten av ån. Den var tydligen inte alls rädd för kor, för den satt kvar fast det stora djuret satte ner sin mule i vattnet precis bredvid. 

Plötsligt steg solen upp över skogen bakom betet och då förändrades morgonljuset dramatiskt. 

Under ca 10 minuter kunde jag njuta av flockens långsamma rörelser genom den gyllene dimman. 

Ljuset ändrades ganska snabbt och trots att det fortfarande fanns viss magi när jag lämnade platsen var den finaste stunden över (jag hade också ett möte som jag måste förbereda). Jag hade ändå fått en gyllene morgonstund. 

Hälsningar Lena

Guldläge i gryningen

Efter en kort natt i bagageutrymmet på bilen kröp jag ut vid fyra-tiden på morgonen. Det var vindstilla och jag såg dimman mellan träden. Jag packade med mej min enkla frukost i kameraväskan och gick ut på mossen. Det var magiskt.

Det var nästan en timme kvar till soluppgången och fortfarande ganska mörkt. 

Solen är på gång men det låg också en del moln vid horisonten. Det kunde bli både bra och dåligt.

Jag vandrade längs spången och försökte se lite andra motiv än de jag brukar fokusera på, det var ju inte första gången jag gick på denna plats.  

Här hörde jag smålommens karaktäristiska läten och ökade på steget något. En liten bit längre bort finns en avstickare från spången med en rektangulär plattform där man kan stå. Den pölen är också tillräckligt lång för att smålommen ska kunna starta i den. Där brukar de hålla till. 

Jag hade inte stått många minuter förrän den kom farande helt tyst och landade mitt framför mej. Det var fortfarande för mörkt för att fota flygande fågel men jag tog några bilder när den plöjde fram på vattenytan. Solen har börjat gå upp men den är fortfarande bakom molnen och en ridå av träd. 

Jag visste att det fanns en lom till någonstans i den mörka dimman i änden av denna pöl och den här simmade raskt iväg för att leta efter sin partner.

I den dunkla dimman såg jag dem utföra en underlig dans och de pratade hela tiden ganska högt med varandra. Det här måste ju vara ett par, som de beter sej. Kanske vill de knyta extra starka band innan flytten, eller varför simmar de så här?

Efter simturen sträckte båda på sej och så gav sej den ena iväg. Mitt framför mej. Fortfarande väldigt mörkt... 

...men den sprang ut i ljuset från solen som nu nästan trängt igenom molnen.... 

...lättade och försvann bort.

Kort därefter tittade gryningens första solstrålar fram. 

Inte illa för att vara en måndagsmorgon och en hastig inlagd semesterdag. Jag insåg att denna helg var nog sista chansen för mej att åka till mossen denna säsong, alltså måste det bli nu.

Guldet spred sej över vattnet när solen gick upp och det simmade ju fortfarande en smålom där någonstans.

Nu hade jag ett guldläge på att få en fågel, eller kanske två, i det fina ljuset med lite lagom skvätt som grädde på moset.

Men lommen bara låg där i skuggan och lyckades inte ens flyta genom någon av ljusstrimmorna. 

Jag väntade tålmodigt och märkte samtidigt att det kom en kompakt molnmassa på himlen bakom mej. Inga dramatiska åskmoln men tillräckligt för att solens strålar inte skulle få briljera länge till.

Lommen flaxade till och lyssnade spänt på ljuden från en annan fågel...

Den kom farande över mitt huvud och jag tog några snabba bilder som jag insåg skulle vara överexponerade i samma ögonblick som jag tryckte av. Sedan gick solen i moln.

Hej så länge,

Lena