Konst kanske, men inte för en koltrast.

När jag var ute på lunchen och fotade blåsipporna fick jag syn på några besynnerliga kuber med speglar på. Det var flera och i olika storlekar. Det brukar stå konst tillfälligt i denna park på campus, men jag hittade ingen skylt så jag vet inte vem som ställt ut dem. Det skapade dock mycket huvudbry för en koltrasthanne. 

Så här års försvarar koltrasthannar sina revir och den här jobbade verkligen hårt med sitt försvar. Den hade ju en synnerligen envis inkräktare att ta hand om. 

Ett typiskt anfall med fötterna, som jag sett så många gånger hemma på tomten. Då har det främst varit korta sammandrabbningar vid matning. Nu var det "blodigt" allvar. En man som satt på en bänk (med hörlurar och ett zoom möte i telefonen) sa att den bråkat med kuben så länge han suttit där, vilket var ca 20 minuter.

Jag var ju tvungen att titta på detta en stund och eftersom den var så upptagen kunde jag fota den med 100 mm makro dvs den tog ingen notis om att jag var så nära. Bilderna är givetvis beskurna men jag stod bara några meter från den. Noterade att koltrasten var mest intresserad av hörnen.  

Här har den full koll på "den andra" hannen som utmanar med samma kaxiga pose. 

Men när den snabbt hoppar åt sidan har ju den envisa fågeln försvunnit. Koltrastar är trots allt ganska smarta, men det här kunde den inte reda ut. 

Den fortsatte att utmana precis i hörnet.

Nu är den väldigt nära och kan kanske snegla lite på andra sidan...

...men den andra hannen smet igen och det går uppenbarligen blixtsnabbt. Jag hade kameran ställt på 20 bilder/s och tog korta serier med bilder. 

Det här är bilden direkt efter den ovan och den gjorde en blixtsnabb attack från sidan. Plötsligt var ju antagonisten där igen och anföll lika aggressivt.  

Men anfallen är korta (den började nog bli trött) och motståndaren gav sej också rätt snabbt. 

Att känna igen sej själv i en spegel betraktas som att ha en form av självmedvetande. De stora aporna samt även rhesusapor, delfiner, elefanter, hästar (!) och skator känner igen sej själva i spegeltestet. Antagligen också fler djur. Koltrasten gör det uppenbarligen inte. 

Den fortsatte enträget med att försöka mota bort rivalen. Hade det kommit en katt hade den blivit en lätt måltid, tillsammans med sin rival.

Även om den inte förstod att den såg sej själv i spegeln, var det ju något speciellt med hörnen som den inte kunde släppa. Här kan man ju föreställa sej att den ska känna sej rätt säker på att den lyckats ge inkräktaren en rejäl propp. Men icke...

Det här var visserligen intressant att få se, men samtidigt kändes det förstås inte bra. De som ställt ut dessa lådor hade nog inte en tanke på vad som skulle hända. Det kom även andra fåglar t ex en talgoxe som förbryllat pickade på spegelbilden, men den flög och kom inte tillbaka. Då jag inte kunde hitta en skylt letade jag reda på den person som ansvarar för utemiljöerna på Campus (en landskapsarkitekt), för att i alla fall skicka ett e-mail. Jag fick då ett autosvar att han var sjuk, alltså ingen idé. När jag gick tillbaka vid lunchtid dagen efter var dock lådorna borta så jag kan i alla fall ta helgledigt utan att behöva fundera över den stressade koltrasten. Jag får hoppas att den återhämtat sej efter den tuffa fajten.

Hälsningar Lena

Ultuna Permakultur

Välkommen in genom grindarna till Ultuna Permakultur. På SLUs hemsida kan man läsa att Ultuna Permakultur är en ideell förening av en grupp studenter som har samlats runt den gemensamma passionen att värna om vår natur och regenerera relationen mellan urbana människor och jorden under våra fötter.

Permakultur är en sammadragning av PERMAnent agriKULTUR och målet är ett hållbart samhälle. Kärnan i permakultur är design och permakulturdesign används för att planera mänskliga aktiviteter bättre. Man strävar efter att bygga nätverk och sluta så många kretslopp som möjligt. Permakultur är ett samarbete med naturen, med omsorg om människorna och om jorden för att skapa miljöer som bygger på ömsesidigt positivt beroende i kvarter, byar eller företag. Fakta från Wikipedia, men jag kan intyga att det här är betydligt mer än några grönsaksland.

Denna permakultur startade i januari 2020 med två workshops och 11 mars samma år bjöd man in alla som ville komma med en spade att börja gräva gångstigarna. Ytan var enbart gräsmatta med enstaka stora träd samt en minnessten och låg omgiven av fyra mer eller mindra gamla byggnader på Ultuna Campus. Arrheniusplan, som platsen heter, är på ca ett halv hektar och var en helt "outnyttjad" gräsmatta. 

Här kan man se Ultuna Herrgård i bakgrunden. Till för några år sedan satt rektor och universitetsledningen i detta hus men nu har man byggt nytt för den funktionen. Herrgården levde inte upp till de funktionella krav som numera ställs på en myndighetsbyggnad och det gick ju inte heller att bygga om den hur som helst.

Här är en av landskapsarkitektstudenterna som varit med och designat permakulturen. De har öppet för försäljning tisdagar och torsdagar 13-18 och det finns massor med fina grönsaker och örter.

Här kan man se minnesstenen som förstås står kvar. Huset i bakgrunden minns jag från kemiundervisningen när jag började läsa på SLU 1987-88. 

Stenen är till minne av Johan Arrhenius som lade grunden för och organiserade Ultuna lantbruksinstitut. Lägg märke till hur odlingsbäddarna är designade runt stenen och att det finns såväl blommor (ätliga) som grönsaker. 

Frodig mangold och fänkål samsas med krassen. Gångstigarna går i mjuka bågar som ibland blir labyrintliknande när man går runt och tittar på allt som finns. Man ska inte ha bråttom utan hela stället inbjuder till att snirkla runt och sakta ner tempot efter en lång dag på kontoret eller med studier.   

Jag kom mej inte för att fråga men jag vet inte om det var tänkt att det skulle växa champinjoner här tillsammans med löken. Fint blev det i alla fall.

Man har också placerat ut sittplatser på några ställen så man kan slå sej ner och njuta. För det är verkligen en njutning att gå runt här och designen inbjuder till mer än bara välja ut middagsmat. 

Jag har ju fortfarande en hel del egna grönsaker så det blev bara ett kilo potatis för att smaka ett par av deras sorter. Squash och vitlök fanns också till försäljning + allt moget som det gick att plocka. 

En blivande ekonomagronom är med och har hand om försäljningen denna dag.

Morötter och olika sorters rödbetor kunde man också hitta. Här kommer det att finnas godsaker långt efter att min egen täppa har slutat ge skörd och jag kommer definitivt att komma tillbaka. Det är ju promenadavstånd från kontoret. 

Selleri, bönor, majs, rödbetor, squash, potatis, lök och mycket annat. Om ni har vägarna förbi kan jag rekommendera en tur bland odlingarna. Mina bilder gör inte stället rättvisa för jag kan inte få fram helheten (skulle haft några drönarbilder förstås). Vill ni handla är det tisdag och torsdag eftermiddag som gäller, men man kan alltid öppna grinden om man bara vill strosa runt.

Hälsningar Lena

Ingen satt ute och fikade idag...

...men det var ju inte heller särskilt vackert väder, dagens nr 22.

Hälsningar Lena

Snö på Arrhenius

Äntligen rejält med vitt på marken och jag tog en snabb tur på lunchen för att se hur mycket snö det kommit. Passerade Ultuna Herrgård, som universitetet inte längre använder....lite synd känns det. Här satt rektor förut.

Passerade minnesmärket över Johan Arrhenius som grundade Ultuna lantbruksinstitut under 1840-talet tillsammans med dåvarande landshövding Robert Fredrik von Kraemer. Den får blir nr 17.

Det var kallt och inte så inspirerande, fast snön nu äntligen har kommit. Kanske för att jag inte hann gå till mina favoritplatser.

För min del kan det få falla lite mer snö...

Hälsningar Lena

Ungefär som med blåsippor

För mej har färgsprakande höstlöv ungefär samma dragningskraft som blåsippor. Man bara måste fota höstlöv (och blåsippor) trots att man gjort det hur många gånger som helst.

Jag har stått emot länge denna höst men häromdagen när solen sken gick jag ut en stund på lunchen. Jag visste att jag inte skulle behöva gå särskilt långt. Det blev förstås många bilder (precis som med blåsippor), men jag bestämde mej direkt vid datorn att bara välja ut tre.

Här får gammalt möta nytt i årets höstlövsinlägg.

Hälsningar,

Lena