I de Västmanländska skogarna...

...vet man inte vad som kan hända. Vi parkerade våra bilar på en grusväg och klev ur. Det kunde finnas tjäder här...vi tittade oss omkring lite skeptiskt...."Där är den" sa plötsligt en man från Danmark som hunnit fått upp kikaren.

Vi försökte alla få syn på den fina tjädertuppen som rörde sej mellan de gamla granarna. Solljus och skarpa skuggor gjorde att den mörka fågel ömsom försvann mellan träden och ömsom glimtade till i vasst ljus. Den kom dock hela tiden närmare...

Vi blev nu upplysta om att de här tupparna faktiskt kan anfalla. Två tjejer gick direkt in i bilen och tyckte det var utmärkt att spana från ett öppet fönster.   

Den kom kluckande mot oss men i ganska maklig takt. Jag insåg dock att den började komma väldigt nära och vi backade undan längs grusvägen.

Nu gick den runt mellan våra bilar och spände sej...kluckade och knäppte.... 

Den vände om och jag tänkte att det är lugnt....den går nog in i skogen igen...

...men nej, det fortsatta komma mot oss...

...och kort efter denna bild kommer den farande med en väldig fart. Vi springer undan men en person faller på grusvägen och blir ett "givet offer".

En av våra danska besökare får tag i en stor gren och håller fågeln ifrån sej tills vår fallna person är på fötter igen. Det blev en skrapad armbåge och så var han lite besviken att ingen fotade honom när det hände. Vi hade annat för oss...

Tjejerna som valt att sitta i bilen hade dock filmat hela förloppet och han fick det actionfyllda tjädermötet på film. En spänstig snabb kille lockade in tjädern i skogen så att vi kunde återta våra bilar. Han fick sedan springa tillbaka med tjädern i hasorna. Det finns definitivt vilda djur i de Västmanländska skogarna.

Hälsningar Lena

PS. Jag hade hört att spelgalna tjädertuppar kan anfalla men tyckte att de verkade vara lite överdrivna berättelser...Nu vet jag, det var det inte.