Rattus norvegicus domestica

Tamråttan är en domesticerad form av brunråtta och tycker ni inte om råttor så ska ni inte läsa längre. Jag vill inte ha brunråttor i fågelrestaurangen, på vinden eller i garaget men det här är för mej något helt annat. När jag var student hade jag råttor som husdjur under några år. Jag fick överta ett par honor av en kompis som köpte en borderterrier och insåg att de inte skulle fungera ihop. Jag blev helt tagen av mina nya små kompisar.

Tamråttan är ett litet djur med stor personlighet som också är väldigt smart. Den lär sej komma på inkallning, leta efter godis i labyrinter, sitta i bröstfickan eller på axeln. Det här är två hannar som fått komma ut på en arbetsbänk med bra belysning för en kollega gärna ville har bilder på råttor. 

De ville mest busa med varandra när de plötsligt fick en stor yta att springa runt på. Posera för fotografen var det inte tal om.

Det fanns fyra ganska gamla hanråttor och enligt ägaren slåss de inte med varandra om det inte finns en brunstig hona i närheten. De blir drygt två år gamla och växer hela livet. Dessa hannar vägde runt 800 gram och rejält runda. Till skillnad från den vilda brunråttan förekommer tamråttan i en mängd olika färger samt har något större ögon och öron. 

Jag vet att många inte gillar svansen, men...det är ju bara en svans. Kolla in de fina fingrarna och tårna. De lär sej snabbt att öppna olika typer av burdörrar, om man som jag hade dem i en gammal fågelbur. Jag fick linda ståltråd runt dörren för att de inte skulle vara ute på nätterna och bygga bo med gamla dagstidningar. 

Tamråttan lever längre än de vilda och honorna blir könsmogna vid sex veckors ålder. Hon är dräktig i 21-25 dagar och får 8-15 ungar, ibland fler. Om man inte vill ha väldigt många ska man alltså hålla sej till samkönade par. Jag hade honor. De blev inte alls så här tunga. 

Fri tillgång till mat och inga rovdjur att fly undan från. Då kan man bli så här rund och go.

Avslutar med en pigg, kolafärgad mus som jag inte kunde motstå. Jag tycker mycket mer om råttor än möss, men den här var ju så fin. Den ville absolut inte sitta stilla på arbetsbänken. 

Men det var OK att sitta i armvecket om man dessutom kunde få en klick jordnötssmör att slicka på.

Hälsningar Lena