Motljus

Jag tar också fram några arkivbilder, eftersom dagarna inte räcker till och vädret är riktigt trist. De är från mitten av november i år, innan det hade kommit så mycket snö. Jag besökte en fågelmatning utanför Salbohed för att spana på nötkråkor. Där finns alltid ett helt gäng med småfåglar och just denna dag kom solen fram en stund och då satsade jag på motljusbilder. Så här ser den del av matningen ut där jag la ut lite extra fina frön och nötter.  

Det var full fart hela tiden och bilderna i detta inlägg är tagna inom några minuter (sedan gick solen i moln). Eftersom jag var själv på platsen kunde jag gå runt som jag ville. I normala fall tror jag de flesta fotar denna plats från andra hållet, i medljus. 

Som vid tidigare besök var nötväckorna särskilt aktiva och de ville inte ha sällskap vid matbordet.

De bjöd på en del fin action.

Jag vet inte hur många nötväckor det var, antagligen minst 10. De var för det mesta herre på täppan i denna restaurang. Det finns flera platser att äta på och en jättestor fröautomat där det kunde sitta många fåglar samtidigt.

Det fanns också en del svartmesar, enstaka tofsmesar, hackspett samt de annars mest vanliga gästerna talgoxe och blåmes. Så fort en nötväcka lämnat kom dock en annan inflygande för att ta plats.

Lite mer snö hade varit kul, men precis på denna plats var det mesta av den pudriga snön bortflaxad av de ivriga gästerna. 

Här är det i alla fall svartmesar och en talgoxe som tyckte att det blev för trångt kring maten.

Men de hinner inte mer än göra upp förrän en nötväcka kommer inflygande för att ta för sej.

Nötväckan skulle alltid ha sista ordet.

Hälsningar Lena

Lucka 11. Det underlättar om de kommer nära

När man fotograferar i rådande halvmörker med höga ISO blir det ju klart bättre om motivet är nära, så man inte behöver beskära så mycket. Exponeringen ska också vara så bra som möjligt. Småfåglar är ju inte direkt sådana att de sätter sej precis intill fotografen, men det fick jag uppleva idag. Efter en kvart vid den mörka skogsmatningen intill campus satte sej plötsligt en svartmes ett par meter från mina fötter.

Den hörde ljudet från kameran när jag tog de första bilderna. Jag vågade inte röra mej mer än att jag försökte huka mej ner för att det inte skulle bli bilder rakt uppifrån och ner på den lilla fågeln.

Svartmesarna är små men kaxiga och den lät sej villigt fotograferas....

...sedan gick den runt och plockade på marken precis där jag stod. Inte ens koltrastarna kom så nära.

Den gick bakom en mossig trädstam och tittade fram på andra sidan. Lucka 11 blir alltså den modiga lilla svartmesen som efter att den poserat på marken flög upp och drack vatten ur ett fat i ögonhöjd med fotografen. Det kändes som att den tittade rakt på mej. När jag sakta höjde kameran drog den mot fröautomaterna. Man kan ju inte ställa upp på vad som helst.

Hälsningar Lena