Några vanliga fåglar och en ovanlig

Vi har haft ovanligt mycket starar i området den senaste tiden. Stora flockar samlas i träden.

Jag tänkte att jag skulle fånga några bilder på dem flygande, men när de hade satt sej i denna björk blev de kvar där och jag tröttnade på att vänta.

Jag åkte till Kungsängen (i Uppsala), för där borde man kunna se starflockarna flyga. Men där fanns inga starar just då. Vid ladan där tornfalkarna brukar häcka satt det en ung tornfalk på taket. 

Den flög en runda och kom sedan tillbaka för att landa på taket. 

Det blåste rejält och den förberedde sej noga inför landningen. 

Insåg plötsligt att det var flera tornfalkar i luften. Minst två syskon kom flygande och svepte över ladan. 

Sedan drog de alla bort mot de stora träden och åsen. 

Sista dagen jag jobbade såg jag att det rapporterats en större beckasinsnäppa vid Fysingen, vilket inte är så långt hemifrån. Eftersom det är ljust så pass länge bestämde jag mej för att åka och se om jag kunde hitta denna snäppa. Jag hade inte hittat den själv kan jag intyga. Initialt satt den och sov framför skräppan och det var bara när jag tittat i en skådares tubkikare som jag såg den.

Sedan vaknade den och började födosöka längs kanten. Den ser ut som en blandning mellan myrspov och beckasin, med jättelång näbb. Avståndet var också långt och bilderna är kraftigt beskurna. 

Jag hade inte klarat av att artbestämma denna, men det var gott om andra skådare på plats. Ett nytt kryss, med lite hjälp. 

Många hade kommit för att se den större beckasinsnäppan, men den familjen här var det nog inga skådare som brydde sej om, inte andra fotografer heller skulle jag tro. Med det är en "praktmamma" som hade klarat nio ungar så här långt.

Hon befann sej precis bredvid spången när jag gick till bilen och väste varnande åt mej när jag skulle passera. Jag kunde ju inte gå undan för det var spång, men jag fick vänta en stund så de hann simma iväg en bit.   

Hälsningar Lena

Starar

På håll fick jag syn på stararna som satt på trådarna en morgon på väg till jobbet. Jag hade kameran med mej för att spana på en nötkråka på lunchen (som jag aldrig fick se). 

Jag fick sedan se hela flocken med fåglar lyfta från marken och insåg samtidigt att det faktiskt finns en asfalterad plätt vid vägen där det går att stanna. Alltså blev det tvärstopp där och jag fick fram kameran. Det fungerade utmärkt att fota genom den öppna sidorutan, mellan bilarna som passerade i 80 km/t eller mer. Några undrade nog vad jag gjorde.

Flocken var enorm. När de inte var i luften var det förstås de spillda kornen på stubbåkern de var ute efter.

Här har de precis vänt i luften och är på väg att landa.

Det roliga var att denna enorma flock med fåglar försvann helt när de landade på stubben, som var precis så hög att den dolde fåglarna. 

När jag valde bilder till denna blogg insåg jag förstås att jag skulle ha tagit ett par rutor på åkern när inga fåglar syntes. Men så tänker man inte när man är på plats och tar bilder, inte den här gången i alla fall. Det här är det närmsta jag kan visa hur det såg ut. Det är lika mycket fåglar på denna bild som på den nedanför.

Här lättar de igen och flyger en runda på fältet, för att landa en bit bort från vägen och förvinna helt i den ljusgula stubben. 

Hälsningar Lena

Full fart i holkarna på Öland

Det var stor aktivitet i många av de holkar vi gick förbi under vår Ölandsvistelse. Här bor familjen nötväcka.

En hungrig unge mottar matleverans genom hålet som nötväckan minskat ner öppningen på genom att bygga på med lera. 

De ständigt jagande föräldrarna måste också ta en paus ibland. 

Starar i en annan holk bredvid nötväckorna. De här var mer högljudda och ungarna gjorde klart för alla som var inom hörhåll att det var bäst att genast stoppa in mat i det öppna  gapet. 

Det var dessutom inte tillräckligt. Sannolikt fanns det också syskon inne i holken som ville ha.

Det gick inte särskilt många minuter mellan leveranserna. 

Stararna är oerhört vackra när fjäderdräkten är någorlunda rätt belyst. Ibland uppfattar man dem bara som svarta fåglar men det är betydligt mer prakt än så.

Här en stressad starförälder som är på jakt efter lämpliga smådjur på marken. 

En annan liten vanlig fågel som stressade runt och fångade insekter var förstås sädesärlan. Den fick verkligen kämpa i vindbyarna och trots långa serier var det svårt att få skarpa bilder på den i luften. Den jagade dock också skuttande på ytan av denna våtmark. 

När jag stod och tittade på sädesärlan såg jag att på andra sidan ett stengömsle, i motljus, satt det holkar för både stare och svalor. När starungen stack ut huvudet insåg jag att här fanns det potential för bilder på inflygande stare.

Det var bara att luta sej mot muren, ta stöd och invänta matleveransen. Sagt och gjort, inom några minuter fick jag utdelning.

Det här går ganska fort men det räcker med sju bilder per sekund, som är vad min kamera presterar, för att fånga några bilder. 

Det står en skylt på stenmuren att där bor det en huggorm, men jag bestämde mej för att den var nog inte hemma eller så tog den sovmorgon. Man måste luta sej mot muren för att fota holken. 

Telningarna fick också lite städning mellan matleveranserna.

Det här blev resans bästa bilder tycker jag och det är ju vad som skiljer mellan att fotografera fåglar och att "skåda". Staren är en av våra vanligaste fåglar och den fanns överallt. Jag var ensam om att titta på dessa, kanske för att alla andra just då stod i Södra lunden där det satt en biätare i en buske....

Hej så länge,

Lena

PS. Vi kanske ses i Säterdalen den 6 juni? Då är "Fotografisk resa" där mellan 10-17

Stare

I en lövskog där bladen precis hade börjat slå ut mötte vi en stare som satt och sjöng på en gren. Stararna var i full färd med att bilda familj och den här satt antagligen nära sitt bo. Antingen sjöng den för att locka till sej en hona eller så kanske den redan hade en sambo och bara sjöng av hjärtans lust.

Den burrade upp sej och flaxade med vingarna på bästa starmanér. 

Är man en stjärna i sin egen skog så är man. 

Eller så är man en uppgiven stare som undrar om det inte är någon som vill ha en...?

Här är det i alla fall en stare som redan har fixat både bostad och familj. Det satt fem holkar på denna husgavel och det var full fart i alla. Jag stod först med ryggen till men hörde och skymtade i ögonvrån hur fåglar hela tiden flög in och ut ur holkarna.

När jag vände mej om satt den här praktfulla jägaren på taket till sin bostad, med hela näbben full. 

Stare sjungande för full hals och med det lämnar vi Öland för denna gång.

Hälsningar Lena