16/100 En extra fin morgon

I och med att jag hakade på blogg 100 så är kameran med i bilen varje dag. Denna strålande morgon åkte jag lite tidigare och körde ner till Fyrisån bakom campus. Jag kom inte fram till vattnet eller fågeltornet för jag fick syn på dessa. 

Fyra rådjur betade i soluppgången och jag var helt såld. Fast jag fotograferat så många rådjur.

Jag kunde lugnt sitta kvar i bilen. Flytta den lite fram eller tillbaka när djuren rörde på sej.

Bilen kan vara ett utmärkt gömsle och det är bara att ta stöd mot dörren.

Ett gäng kråkor höll också till på stubbåkern men rådjuren tog det med ro.

En cyklist på cykelbanan är tydligen inte heller något som de uppfattar som farligt. En fin stund med dessa sedan åkte jag och parkerade "gömslet" framför VHC-huset. Denna dag började bra.

Hälsningar Lena

Frostigt skådespel

Om det var kallt vid Råstasjön så var det inget mot vad det var i Gamla Uppsala dagen efter. Termometern i bilen visade minus 18 grader då jag kom fram på mitt korta lunchbesök för att spana efter strömstaren.

Solen strålade och gav de mest spektakulära effekter vid det strömmande vattnet. Luften fylldes av bolmande rök från vattnet och jag insåg att sikten där strömstaren brukar hålla till nog inte skulle vara den bästa.

Strömstaren var på plats och den satt riktigt bra till men röken från vattnet gjorde det nästan omöjligt att få bra bilder. Det blev inte effektfullt som jag hade hoppats utan snarare bara dimmigt. Den här bilden är kraftigt förstärkt i kontraster.

Jag spanande ut mot den del där det brukar vara öppet vatten som inte strömmar så hårt. En stor del av ytan var frusen och två änder satt hopkurade på isen.

Alträden vid vattnet var täckta med puderlätta snöflingor och frost. När jag stod här och spanade fick jag uppleva hur lätt detta snötäcke bara kan singla ner av den lättaste vindpust...Det hamnade överallt inklusive innanför kragen på min jacka,... men det var ju så vackert...

Den kaxiga strömstaren hade nu flyttat på sej och befann sej i motljus men avsevärt mycket längre bort än tidigare. Mina 420 mm räckte inte riktigt till men jag stannade ändå en stund och tog några bildserier.

Den här bilden blev bäst men den tål inte att beskäras mycket mer än så här.

På väg tillbaka till bilen tog jag några bilder med 420 mm mot solen och de frostklädda träden.

Ibland bjuder naturen på häpnadsväckande skådespel, det gäller bara att trotsa vädret och gå ut.

Hälsningar Lena

Tustna revisited, part III

Mot slutet av vår vistelse på Tustna fick vi ett par dagar som började med dimma.

Vår dykbåt ligger vi kajen och väntar på att vi ska packa oss ombord. Det var väldigt stilla...

Det var nästan spöklikt att ge sej ut med båten. Vi spanade naturligtvis efter delfiner för det hade varit perfekt en morgon som denna. Fiskaren ombord på Flink hade ju omringats av ett 50 tal delfiner ett par dagar innan...

Det fanns ju gott om mat till dem kunde vi konstatera på morgonens första dyk.

Dagens bjöd dock på flera spännande möten med marulk eller "breiflabb" som den heter på norska.

Jag hade 60 mm makro på ett dyk och då kan man t ex fånga en havsspindel på bild...

....eller varför inte en vacker snäcka (Calliostoma zizyphinum).

Vår värd Kenneth var mycket nöjd då han hittat en ny dykplats som hade mycket fint att bjuda på.

I det här läget kan dykning i skandinaviska vatten vara lite tungt....på väg uppför dykstegen. Det står "Guns and ammo" på det svarta röret till vänster. Undervattensjakt är tillåtet i Norge (ej hummer) och vill man försöka fånga en torsk med ljuster så kan man låna ett ur behållaren. Det är inte lätt...

En känd natur- och undervattensfotograf passar på att föreviga en annan fotograf.

Det var inte lika varmt mot slutet av veckan och grillen fyllde fler funktioner än att bara tillaga korven på. Lunch är väldigt viktigt mellan dyken. Jonna, Kenneth och kocken Johan tittar på bilder.

Ingvar Eliasson (till höger), en känd FS profil, hugger in på skorporna i väntan på korven. 

På lunchen är det också skönt att vila lite och med tjocka kläder på kan dykare finna en vilsam position även på mycket hårda underlag.

Vi fick aldrig se några delfiner men på väg hem skymtade vi några tumlare. Det blev en fin avslutning på vår Tustnavecka.

Sista kvällen är det alltid Hawaiitema och utstyrsel är obligatorisk. Det här sköna gänget från Dykeriet i Nyhamnsläge (Skåne) tog hand om oss under veckan. Dykeriet har arrangerat dykveckor i september på ön Tustna i Norge i över 20 år. Vi fick en toppenvecka med en extra knorr eftersom Jonna och Ingvar även höll i en undrvattensfotoworkshop denna vecka. Vi har redan bokat en vecka i september 2015...

Hälsningar Lena

Mariannes myr II - ett guldställe

Vi steg inte upp fullt så tidigt som Engmans gäng och kom till Mariannes andra myr när solens strålar redan letat sig över horisonten.

Morgonsolen strålade mellan tallarna och spindelnäten glänste av små daggdroppar. Jag blev lite upptagen där mellan träden och Marianne vandrade före mej ner mot vattnet.

När jag kom fram till tjärnens kant såg jag direkt att hon hittat sin plats. Vilket guldställe denna tidiga morgon ! 

Omgiven av blänkande spindelnät spanade vi ut över det blanka vattnet. Vi kunde höra lommarna, i övrigt var det tyst. Jag bytte till 300 mm och riktade kameran mot det guldglänsande vattnet.

Lite väl långt borta men den det fick bli några bilder ändå.

När jag sänkte kameran lyfte plötsligt en fågel och kom emot mej. Tyvärr hann jag bara få denna bild innan den försvann över mitt huvud.

Bytte till 100 mm makro och lyckades bli lite blöt även denna dag. Det är så lätt att bara halka lite utanför liggunderlaget.

Spindlarna bjöd på de vackraste draperingar man kan tänka sej.

Ljungen hade börjat blomma och bjöd på ljuslila färgklickar som jag inte riktigt lyckades utnyttja på det sätt som jag ville. Men ljung har jag även bakom mitt eget hus så det kommer fler chanser.

Önskar också att jag ägnat dessa små bär lite mer tid, för jag insåg inte hur vackra de var förrän jag började titta på bilderna. Solen gick emellertid upp och började värma ordentligt. Klockan närmade sej sju och frukost började kännas som en bra idé.

Lämnade tjärnen där glänsande guld nu mer började likna tidigt dagsljus. En ny dag i Säterdalen väntade.

Hälsningar Lena

Nu blommar vitlöken

Min sambo har odlat vitlök i ett antal år och vi är numera helt självförsörjande med denna goda krydda. Blommorna ska egentligen klippas bort, men just dessa lökar stod lite avsides och har nog glömts bort.

Man kan ju inte låta bli att undra varför stängeln med blomman kröker sej på detta sätt. Det är inte en tillfällighet utan alla blomstänglar böjer sej i en graciös s-form.

Det är lätt att odla vitlök och den blir inte angripen av någonting. Rådjuren gillar den inte heller så vi får en praktfull skörd varje år.

Det är snart dags att ta upp de färdiga lökarna och jag har bara fyra stycken kvar från förra året så det passar utmärkt. Klyftor till nästa års odling planterar man sedan i oktober och det är de första skotten som tränger upp ur jorden på våren. Fina rader av spriande vitlök.

Jag kunde inte motstå en kolfjäril i den vildväxande, blommande oreganon.

Insåg när jag kom närmare att den var vackert lila på huvudet, men den hade flyttat sej och bjöd inte på några vackra oreganoblommor i bakgrunden längre.

Nu väntar en del ansvarsfullare sysslor både inne och ute, men en liten sväng med kameran måste man ju unna sej på en lördag.

Hälsningar Lena