Haldi

Haldi är en indisk bröllopsceremoni som genomförs dagen innan själva bröllopsakten. Den hålls ofta hemma hos bruden eller brudgummen, om det finns plats. Här är vi hemma hos brudgummens familj som bodde i ett hus med fyra våningar samt ett platt tak som denna kväll fungerade som kök. Haldi är ett festligt event och på vår inbjudan stod bara en detalj beträffande klädkod, gult. Det blev många bilder och mycket gult.

Brudgummen, Somendu, är på plats och på ett strålande humör. Han har disputerat vid Helsingfors universitet och fem av hans vänner från Finland har kommit hit. Vi är tre från Uppsala som är vänner till bruden, henne får vi för övrigt vänta på, helt enligt planerna har jag förstått. 

Plötsligt kliver bruden fram och det blir en hel del aktivitet. Det är ganska trångt för det har fyllt på med många fler gäster. Det finns också två professionella fotografer och de är överallt, hela tiden.

Det fotograferas väldigt mycket. Allt ska dokumenteras. Här är det brudens mor och nära släktingar som står på hennes vänstra sida. De gula kläderna som många bär ger ett varmt ljus i hela rummet, som delvis är en stor altan öppen mot natthimlen.

Brudparet tar plats på den utsmyckade låga soffan. Gåvor (frukt, nötter, dadlar etc) placeras runt. Alla är barfota och även om de sa att vi kunde ha skorna på oss, följde vi förstås seden och lämnade dem i den stora skohögen utanför dörren. Vi är i ett indiskt hem och då tar man av sej skorna. 

Kvinnorna bär in skålar med gul trögflytande smet. Det är en blandning av gurkmeja, rosenvatten och pulver av sandelträ. De har också med sej något som ser ut som blommor från tagetes och ax av något slags gräs. Ceremonin kan börja.

Vi har fått stolar att sitta på men många sitter på madrasser på golvet. Vi har också fått vatten att dricka, kylt, i plomberade flaskor. Själva dricker de också flaskvatten, men rumstempererat. Det är ju "vinter"...

Precis när ceremonin ska börja blir det strömavbrott. Men det reflekterar man knappt över för det går ju utmärkt att fortsätta i skenet från de portabla ledlampor som fotograferna hade med sej. Strömavbrott var vanligt men det varade oftast bara några minuter.

Under Haldi ska nära släkt och vänner applicera den gula smeten på brudparet, i ansiktet och på kläderna. Brudparet får också "kladda tillbaka" på sina gäster. Det utförs i ett visst mönster och den här lilla tjejen är mycket noga. 

Här kan man se att brudgummens föräldrar också fått gul färg i ansiktet. Ni förstår nog var fotografen sitter. 

Somendu med sin blivande svärmor (som är änka).  Gurkmejan både helar och rengör såväl kropp som själ och fungerar även som något typ av skydd mot negativa omen och olyckor. Dessutom är det bra för hyn :-) 

Alla som är där deltar, dock ibland med viss tveksamhet. Det kan hjälpa med choklad.

Brudparet blir mer och mer nersmetade, men det är helt enligt tradition. Notera hennatatueringarna på kvinnans arm. Den aktiviteten kom senare.

Som sagt, det var ju bra för hyn. 

Vi var alla framme och utförde denna ritual och här är det Johan från Uppsala, som också måste ha sagt något väldigt roligt. Till slut fick brudparet dra sej tillbaka och det började serveras mat. Först fantastiska små snacks, friterade i olja, med blandade nötter som tillbehör. Vi fick också hett the med mycket mjölk och socker i. Det var smaksatt med kardemumma och möjligen någon annan krydda. I övrigt drack alla enbart vatten.

Vi blev inbjudna att gå upp på taket och där lagades maten. Allt lagades på öppen låga med gas. Stora grytor med linser och grönsaker eller olika knyten med fyllning som kokades i olja. Många olika smaker och lite kryddstarkare än svensk mat, men absolut inte för starkt. Det var enbart vegetarisk mat och allt var väldigt gott.

I norra Indien äter man bröd till maten. Det är platta typ mjuka  "tunnbröd" som gräddades på en rund häll hela tiden och man fick dem varma. Den här killen gjorde inte annat än knådade deg. Uppe på taket hade värdfamiljen också en rejäl odling och det stod plantor i krukor på stora delar av ytan.

Här försökte jag komma nära kanten så jag kunde titta ut på kvarteret de bodde i, men det stod minst 10 tomatplantor i vägen. Det här är rejälare hus än i kvarteren runt vårt hotell och de är byggda i en annan stil.

När vi ätit och åter kom tillbaka till det utsmyckade rummet hade både bruden och brudgummen bytt kläder och tvättat bort den gula färgen, så gott det gick i alla fall. Nu skulle bruden få sina hennatatueringar och vilken annan kvinna som helst som så önskade kunde också få detta applicerat. Till höger håller Sumalata i ett fat med små strutar med henna. 

Det var två män (jag blev lite förvånad) som gjorde hennes tatueringar. Den rödbruna färgen appliceras i läckra mönster och ska sedan torka i 20-30 minuter innan man tvättar bort den. De finska kvinnorna som var med fick sina tatueringar gjorda av unga tjejer som var med på festen. 

Målandet tog tid. Musik hade spelat hela tiden i bakgrunden men nu höjde man volymen och dansade. 

Det var medryckande musik och många drogs med i dansen, även om det var mest kvinnor som dansade. 

Framåt midnatt hade de börjat måla fötterna. Armarnas ovansidan återstod att täcka med mönster och det skulle ta flera timmar innan de var helt klara. 

Nu började t o m fotograferna att packa ihop sina prylar. Den ena killen hade sneglat på min kamera flera gånger. Jag vinklade den lite så han kunde se vilken modell jag hade. Då plockade han upp sin mobil och gjorde som flera andra hade gjort denna kväll, tog en selfie med en av de skandinaviska gästerna. 

När vi lämnade brudparet hade även Somendu fått målningar i sina handflator. En mycket liten och gammal dam ville väldigt gärna tatuera mina händer, men jag tackade nej. Även om de går bort efter 10-12 dagar hade jag åtaganden direkt när vi kom hem då det inte kändes passande. Jag hoppas bara att hon inte blev alltför förolämpad. Vi hade tyvärr inte något gemensamt språk som vi kunde använda, mer än handsignaler.

Hej så länge,

Lena