En liten strimma ljus

Fotovädret har inte varit optimalt på sistone men i söndags tittade solen fram på eftermiddagen. Ganska sent, vid tvåtiden, tittade jag ut på fågelbadet och insåg att från en sned vinkel i köket fick jag en strimma sol genom häcken bakom badet.  

Hela vår tomt ligger annars i skugga så här års på vintern, men just här når solen ner under ca en halvtimme. En svartmes kom ner för att dricka och gav ifrån sej en liten strof.   

När jag tog den här bilden insåg jag att jag måste gå ut och flytta på stenen i badet. De små fåglarna vill inte gå i om det är för djupt, därav stenar i fågelbadet. 

Jag passade också på att flytta min portabla matstation så den hamnade i ljuset. Jag tänkte att någon liten fågel kanske kunde sätta sej där motljuset var som finast, på den gröna mossan.

Men nej, de satte sej högst upp i restaurangen. Jag borde ha riggat med bordsmargarin där jag ville att de skulle sätta sej, men det får bli en annan gång. Tiden var knapp om jag skulle få några bilder.

En blåmes slog sej ner i badet och de är minsann redan igång med sången. Tyvärr missar man ljudet när man sitter inne. Jag kan inte fota i denna vinkel ute, för jag kommer för nära.

Blåmesen sköljer strupen för att ta nya tag med sången.

Men den ser också lite badsugen ut...

Den kliver ner på en annan sten som ligger strax under ytan. Badet är fullt efter de senaste regnen och den vill inte ha så djupt badvatten.

Sen blir det bada av!

I det här läget kom jag på att jag kan ju testa att underexponera rejält för att framhäva vattendropparna extra i motljuset. 

Jag gick från 1/500 s till 1/1250 s. Nu önskade jag förstås också att badet hade varit större, eller i alla fall längre i djupled. 

Blåmesen badade av hjärtans lust.

Nu återstod bara minuter av ljuset och min lilla fotostund genom köksfönstret. Jag trodde aldrig att det skulle gå att fota så snett genom treglasfönster och i motljus dessutom. Man vet ju dock inte förrän man har testat. När solljuset blir starkare och solen står högre på himlen när den passerar denna glipa, mellan grannens hus och växthuset, kommer nog förutsättningarna att ändras. 

Avslutar med en talgoxe som tog det lite mera piano. Min solstrimma var på väg att försvinna, men den här vinkeln måste jag testa fler gånger. 

Hälsningar Lena

Vinter som kom och gick

Det blev plötsligt vinter och sedan försvann den lika fort. Just detta väderfenomen inträffade faktiskt när jag var ledig och jag hann med både Råstasjön och en sittning hemma i cykelförrådet. Fågelrestaurangen var täckt med pudersnö (innan det började töa) och det var inte uppskattat av de små gästerna. 

De var skeptiska till att landa i snön men jordnötterna lockade och de kom ändå. Jag väntade förgäves på en hackspett som var nära flera gånger, men som fegade ur och flög iväg.

Den här talgoxen hade bestämt sej för att äta i farten..."fly through" kanske det kan heta. 

Den flög i alla fall in och plockade en jordnöt utan att landa. Snyggt gjort!

När jag var upptagen med att titta på de små kom det plötsligt ett rådjur insmygande på tomten. När jag tittade upp och rådjuret fick syn på mej var det nog bara ca fem meter mellan oss. Hon skulle nog kolla om det fanns något gott att slicka i sej i fågelrestaurangen och blev överraskad att det satt någon så pass nära. 

Det var störande att bli fotograferad så rådjuret vände och tassade iväg mot skogen. Det kom antagligen tillbaka så fort jag hade lämnat min plats och gått in. 

Jag kollade också in hur det såg ut vid stubben. Det är ju en annan bra fotoplats för småfåglar i vår trädgård. Nu var den dock upptagen av en gäst som var intresserad av småfåglar ur ett helt annat perspektiv. 

Vi har för närvarande minst 25 steglitser i trädgården och de tyckte också att snön var läskig att landa i. Men när de väl slagit sej ner och börjat äta var det samma tjafs som det brukar vara.

Snön yrde när de bråkade om platserna i restaurangen. De bokar inte bord utan kommer snarare som ett gäng "party crashers" . 

Men de bjuder samtidigt på underhållning...

...och de småpratar hela tiden. Man kan höra dem komma innan man ser dem. Charmiga småfåglar.

Hälsningar Lena

Premiär för restaurang Stubben

Lördag och hyfsat fint väder, ledigt och jag var dessutom ensam hemma då sambon var på älgjakt. Jag bestämde mej för att duka på Stubben för att se vilka gäster som eventuell skulle hitta dit. Jag hade annonserat lite under fredagen, men kunde ju inte kolla responsen då.

Det verkade som att de förstått att Stubben var öppen och serverade skalade "lyxfrön". Talgoxarna var utan tvekan i majoritet.

De kom och åt eller hämtade frö i skytteltrafik. Här var det mer "drive-through" än sittning.  

Men det gav ju också lite action. Jag har en buske som fortfarande har de mesta av löven kvar och den skuggar stubben väldigt effektivt. Ljuset på bilderna är sålunda bygglampan som jag riggat ca 60 cm från stubben så att ljuset faller från samma håll som solen skulle ha gjort, om det inte vore för busken. 

Tyvärr blev det ändå höga ISO för att få korta slutartider. 

Nötväckan var en flitig gäst. Här har den slickat i sej ett frö och förser sej snart med så många till den kan bära i näbben. 

Det kom också en och annan större gäst, men de är så skygga att de inte är ett problem. Jag fick besök av skatan två gånger under tiden jag satt ute. Om jag bjuder på charkprodukter brukar de dock vara mer ivriga, men det får bli en annan helg.

Ett par nya inflygningspinnar verkar vara en plats med viss potential. De små mellanlandade ofta där innan de kom in för att äta.

Från restaurang Stubben är det fri sikt ut i skogsområdet bakom vårt hus, som sedan något år tillbaka är naturreservat. Närheten till skogen gör att vi ibland från besök av trevliga små skogsfåglar som tofsmes och svartmes. I skydd av de stora tallarna lurar också en bevingad individ som ser mina små gäster som huvudrätter på en buffé. Mer om det i nästa blogg.

Hälsningar,

Lena

En sittning i cykelförrådet

Söndag var en mulen dag men jag riggade ändå för en servering i restaurangen. Jag placerade matplatsen så att jag fick en del av häcken i bakgrunden, som fortfarande hade en del gula löv kvar. Jag satt själv i cykelförrådet med kameran på stativ. De vanliga stammisarna talgoxe, blåmes och nötväcka var förstås där. 

Men jag ville ju ha småfåglar med lite mer action och efter en stund hörde jag det bekanta kvittret av steglitser. Det landade ett par och dessutom dök det upp några grönfinkar. Finkarna kan också bjuda på show ibland. 

Grönfink på ingång.

Dessa två tjafsade en hel del vid bordet...

....fast det fanns gott om plats för två finkar. 

De färggranna steglitserna damp ner. Först kom ett par. 

Men det var minst två till som antingen befann sej i luften eller försökte äta. Dock lyckades jag inte få några vettiga bilder på dem alla i denna första sittning. 

De brände en hel del energi på att tjafsa med varandra men jag bjöd på ju energirika frön, dessutom skalade och lätta att äta. De tog för sej så att fröna yrde.

Tyvärr var det mörkt och jag växlade mellan ISO 5000 och 6400 för att få en slutartid på 1/2000 s eller möjligen 1/1600 s. Det går undan när man fotar småfåglar. Alla bilder är beskurna och brusreducerade i LR.

Den här bilden är tagen med 1/1600 s (f/5,0) och det är enbart tur att huvudet är skarpt. När jag hade suttit ungefär en timme kom jag ihåg att jag har ju funderat på att rigga någon form av belysning. Bygglamporna som står i garaget kanske kunde fungera? Det kommer i nästa blogg. 

Hälsningar Lena

Spaavdelningen har också öppnat.

Full fart i restaurangen trots skatornas manöver, som gjorde att jag fick duka upp nytt, nu med buntband på strategiska ställen. Det var tyvärr mörkt och ISO onödigt högt för att jag skulle få någorlunda flax i bilderna. 

Fru hackspett hittade en ledig plats på eftermiddagen. Hon kom flera gånger.

Andra gäster var hela familjen nötväcka, med alla kusiner, och en försynt entita som inte vågade sej fram förrän efter någon timme.

Eftersom det snart är vinter är badet i spaavdelningen numera utbytt till ett i plast. Det verkade inte ha någon betydelse för gästerna. 

Efter maten var det en talgoxe och en blåmes som fick för sej att bada. 

Det lockade till sej andra gäster som också ville tvaga sej en stund i spat.

Det blev en intensiv badstund för de små gästerna. De vill inte ha så djupt vatten, därför ligger det stenar i badet. Skator och duvor föredrar den djupare delen och då brukar man få fylla på vatten när de är klara.

Middag och sedan lite plask på det. 

Som mest var det sex badgäster samtidigt, men med det dåliga ljuset lyckades jag inte få det på någon bild som är värd att visa. Nu blir det visst fint väder i veckan men då har jag ju annat för mej. Jag dukar dock i morgon bitti innan jag åker och så får de äta och bada så länge de vill. Men det blir bara vardagsmeny. 

Hälsningar Lena