Lucka 24. Koltrasten och hans vänner önskar God Jul

Riggade lite julgodis till i första hand koltrasten för att få till lucka 24. Vi fyllde förstås alla fröautomater och placerade ut delade äpplen på andra ställen, men just här ville jag helst att koltrasten skulle komma förbi. 

Innan jag ens fått ut skylten med God Jul var förstås en skata på plats. De missar inte ett så fint ställe och jordnötter står förstås högt i kurs.

Plötsligt kom en koltrasthona och jag avvaktade...

...hon tog en av de sista jordnötterna och drog.

Nötväckan hann också dit och kunde inte förstå vad som var bra med denna stubbe för nötterna var ju slut. Jag fick fylla på och petade då ner den lilla skylten.

En talgoxe var först på plats och läste förstås meddelandet...

...plockade åt sej en nöt och flög.

Blåmesen var nog lite sugen på äpplet men den vill ju helst ha dem delade så den tog en jordnöt.

Tills slut kom en koltrasthanne och han tog för sej av äpplet i godan ro. Det hade absolut gått bra med en koltrasthona som lucka 24, men jag ville helst ha med båda.

Det gäller att ta i från tårna när man fått ett så gott juläpple.

God Jul till er alla!

Hälsningar Lena

Ibland behövs det inte så mycket

Så här såg det ut när jag parkerade bilen i morse dvs solen är precis på väg att gå upp. Inte så tidigt längre, man får faktiskt sovmorgon eller så hinner man jobba lite innan man går ut. Jag jobbade två timmar sedan tog jag en paus...

Det var rejäl frost på marken. Första frosten av den kalibern i våra trakter.

Från en annan vinkel men delvis samma hus som på första bilden. Inte direkt vad jag brukar visa, men den här vyn kunde jag inte motstå.

Det var krispigt i vassen...

...och egentligen ganska njutbart att bara promenera runt i den långsamt stigande solen. Jag kände att det behövdes inte så mycket för att verkligen förgylla morgonen...

...det kan räcka med upptäckarglädjen och den ivriga aktiviteten hos en ekorre som just gjort morgonens fynd bland de frusna löven.  

OJ! Den måste ju hålla koll på omgivningen också.

Men det var ju något gott här inne bland löven som precis hann smita undan...

...eller lyckades den flyga iväg??? 

Här måste ekorren fått världens uppenbarelse,... även om jag inte märkte något. Jag stod ju dock med ryggen till, vilket kan förklara saken.

Ekorren var inte ensam bland löven.

Flera koltrastar rafsade runt och letade efter godsaker. Här är faktiskt ekorren med i bakgrunden.

" - Ähhh, en snigel....Jag skulle ju hålla mej till enbart vegetariskt idag....det där med klimatet ni vet..."

Koltrastarna rafsade på bland bladen och min paus började lida mot sitt slut...

...ibland behövs det inte så mycket. Lite solsken, några koltrastar och en ekorre. Jag är nöjd.

Hälsningar Lena

PS. Hybriden betade gräs med några kanadagäss, men den fick också en liten fullkornsmacka av mej, med extra mycket smör.

En grå bland de gröna

Vi har en flock grönsiskor som slår sej ner i foderautomaterna och äter, äter, äter. Sedan flyger de ett par varv runt hustaket och kommer tillbaka för ett nytt mål mat. Idag upptäckte jag att vi hade EN gråsiska på besök. Den höll sej mest för sej själv, men passade på att äta ordentligt. Det är inte ofta de grå kommer till oss.

Vi matar koltrastarna på marken men de har också kommit på ett sätt att äta ur småfågelautomaterna. Det ser ansträngande ut när de hänger i den lilla ringen så min sambo riggade en förlängd sittplats åt dem. Det yr grönsiskor åt alla håll när en koltrast slår sej ner här.

De sätter sej ofta högst upp på ställningen som automaterna hänger i och spanar ner mot matplatsen. Jag fastnaed för den här posen så den får bli dagens bild 14.

Trots höga ISO blev visst slutartiden lite för lång här...1/160 s funkar inte med blåmes.

Nu börjar en ny vecka.

Hälsningar Lena

Sparvfalk, kalkongam och Dagens bild 7

Vi hade väldigt kallt i Texas med minusgrader nästan alla dagar. Solen sken i alla fall ibland och då passade jag på att gå ut och spana efter blåskrikor. En dag hittade jag den här lilla sparvfalken.  

Jag såg när den landade och insåg att den inte ens satt särskilt högt upp. Den satt kvar trots att jag långsamt närmade mej. Sparvfalken är den minsta och en av de mest vanliga falkar i Nordamerika.

Falken flyttade till en betydligt högre gren och började spana ut över det öppna gräsbevuxna landskapet (en stor park). Det blåste kallt och fågeln vajade hit och dit. Jag väntade tålmodigt på att den skulle få syn på något....

...vilket den också fick.

Den flög dock snett bort från mej och när den väl slog ner var avståndet stort och jag fick inte till någon bra bild. Den bommade också sitt byte. När jag stod och väntade på falken hörde jag hela tiden ett gäng kråkor som förde ett oherrans väsen bland träden. Eftersom falken drog vidare gick jag mot träddungen för att kolla...

Plötsligt lyfter två stora mörka fåglar i en skock av kråkor. Naturligtvis med en massa grenar i vägen. Två kalkongamar passerar sedan över mitt huvud. Det blev visserligen bara gam mot blå himmel...

...men det är ändå rätt kul att ha dem så pass nära. Dessa gamar jagar mest med hjälp av sitt luktsinne och cirklar därför inte så högt upp i luften. Det här paret satt nog och tog en paus när kråkorna hittade dem.

Eftersom dagens bild, nr 7,  ska vara nytagen får det bli en koltrast. Vi hade minst 8 stycken i trädgården idag och det var den enda fågel som "poserade" när jag tog en promenad i kylan och blåsten. Den hade fluffat till dunjackan ordentligt.

Hälsningar Lena

Det finns fortfarande färgprakt i naturen

Trots många minusgrader och frostiga mornar finns det fortfarande färgklickar kvar i naturen.

Hittade ett gäng koltrastar i denna häck idag och blev förvånad över hur färggranna bilderna blev. 

Vintern är inte riktigt här än....men risken finns att den lurpassar bakom knuten.

I morgon är det fredag :-)

Hälsningar Lena