Björnrike

Det är vår första sittning i björngömslet och klockan är ungefär sju på kvällen när jag spanar in kråkfamiljen...

....tills det lufsar in något stort och brunt i sökaren. Vår första björn.

Han kommer framtassande och kollar in ett par godisluckor, där finns det en liten munsbit för ingen annan har vittjat dem ännu.

På väg fram till vattnet...

....men det händer något och den stora björnen verkar bli skrämd. Han ger sej av mot skogen.

Men det dröjer inte länge så är han tillbaka igen. Han vet att det finns mer gott att hämta vid denna tjärn.

Han tassar upp på stenarna och ser sej om. Det känns lite konstigt att en sådan bjässe skulle vara rädd för något i dessa skogar. Det är en riktigt stor björnhanne som många fotograferat från dessa gömslen.

Han kallas för Brutus och även jag har fått se denna björn under ett tidigare besök 2015.

Brutus kommer ner till vattnet en sväng och vittjar ett par godisgömmor.

Sedan lufsar han bort över myren och kommer så småningom att dyka upp vid gömsle nr 21.

Timmarna går och det är helt stilla. Det är inte som att sitta i en djurpark och det kan mycket väl vara så att vi har fått uppleva kvällens första och sista björnmöte.

Vid halv tio ligger solen mycket lågt över trädtopparna och det kommer en betydligt mindre björn smygande genom skogen. Det här är en hona och hon är mycket försiktig. Vi får senare veta att hon har två små ungar men att hon tar dem aldrig med sej för det finna hannar som Brutus i närheten och han är en fara för dem.

Vi passar på att sova ett par timmar och när jag tittar ut strax efter två på natten ligger det dimslöjor över myren.

Man kan ana lite varmt ljus men det dröjer ytterligare över en timme innan solens strålar börjar titta fram ovanför trädtopparna. Det vore ju toppen med en björn just nu, men det händer inte.

Solen går upp och det skulle även vara fint med en björn i denna stund men de håller sej undan.

Vi får dock uppleva en strålande morgon.

När solen gått upp gnistrar den våta myren och vi får besök av en korp.

Klockan kvart över sex, då vi snart ska börja packa ihop, kommer ett brunt pälsklätt djur springande en bit från gömslet. Wow, en järv.

En väldigt blöt järv som stannar upp helt kort, kissar lite för att markera och springer sedan bort mot skogen. Det gäller att inte slappna av när man sitter i gömsle.

Hälsningar Lena

Att sitta i gömsle - mental rensning och vila för själen

Ni som läste mitt förra inlägg från Kumho kanske fick intrycket av att det var jättemycket björn och att man är fullt upptagen hela tiden, fyller minneskort efter minneskort etc. Just den kvällen hade vi mer björnkontakt än någon annan, men den sammanlagda tiden med björnaktiviteter var nog ändå inte mer än ungefär en 1-1.5 timme, av de 14 timmar vi satt i gömslet (från 17:00 till 07:00).

Trots att det ligger mat utspritt på strategiska platser är det inte en djurpark. Vi såg också hur lätt björnarna blev skrämda av konstiga ljud. Av någon anledning hördes svaga (för oss i alla fall) motorljud en kväll. Brutus tvärvände och lämnade maten han varit på väg till. Man sitter sålunda helt tyst och stilla...

Vad gör man då ?.....timme ut och timme in....

Man tittar på naturen....små skiftningar i ljuset.....

....blir det inte lite ljusare nu ?......kolla kameran.... 

Under våra dagar kunde vi se hur isen på sjön smälte,... timme för timme.....hur ofta gör man det ?....

Det landade en och annan fågel. Småspov var en ny för mej.

Gluttsnäppan på isen som var på väg att smälta bort...

Efter ett par dagar/nätter i gömslena inträder ett behagligt lugn, åtminstone för mej. Man sitter och tittar ...tankarna skingras på ett befriande sätt...det är enormt fridfullt. Man är helt tyst, och under långa stunder finns det heller inget behov att prata.

Morgonen jag satt i skogsgömslet skymtade vi solen en kort stund strax innan fyra på morgonen....jag tittade på träd....knappt några fåglar i skogen och helt stilla....

Det regnade lätt och en blöt kråka stegade runt och letade efter kvarlämnade godbitar....den hittade inte så mycket....

I mitt meditativa tillstånd fattar jag först inte vad det är som kommer farande. Klockan är 04:19 och ett lurvigt djur som är för litet för att vara en björn kommer farande mellan träden. Järv, väser jag till Inga som precis vaknat.

Järven flänger runt som en hysterisk ekorre och kollar av matställena (som länsats ljudlöst då vi sov). Den stannar till för att uträtta ett trängande behov (eller bara markera) och jag hoppas att i alla fall den bilder ska bli skarp.

I det dåliga ljuset sitter jag med enbart 70-200, ISO 3200 och tiden inställd för björn. Den här flänger runt i ett rasande tempo. Jag vill inte missa den samtidigt inser jag att inställningarna inte är optimala.

Då stannar den till och tittar rakt mot gömslet. Jag får fokuspunkten mellan ögonen på den och tre bilder, varav en är godtagbart skarp. Bilden är visserligen beskuren (från liggande format) men det är mitt första möte med järv. Den här individen fortsätter sedan ner till de andra gömslena och gör bl a en oanständig uppvisning mot ett träd.

Klockan är 04:21. Jag häller upp en kopp kaffe ur termosen  och återgår till att titta på träden...Jag har ju drygt två och en halv timme kvar att njuta i gömslet.

Hälsningar Lena