Sol, säl och sommardyk

Jag skrev ju tidigare i veckan att vi hade fint väder under midsommarhelgen. Så här såg det ut när vi la till för lunch ute vid Väderöarna på midsommarafton.

Resan ut hade dock varit lite guppig....men eftersom det var mest dyningar, och inte direkt blåsigt, blev det lugnare på lördag och söndag.

Men det innebär ändå att alla bilder med horisont är justerade för just sned horisont, ibland var det väldigt snett....

Så här kan en lunchplats se ut. Man kan inte lägga till var som helst för de flesta öarna är skyddade under sommaren pga sälar och fåglar.

Sälfamiljerna låg och myste i solen.

Många små kutar låg med sina mammor.

Det bästa på lunchen är när man lyckats få sista biten sockerkaka och får skrapa rent hela fatet, åtminstone tycker vår dykkompis Roger det. Lägg märke till hällristningarna bakom hans huvud.

Vi fick i alla fall några småsillar (utan nubbe) på vårt första dyk. Dock inga stora stim som vi såg förra året. De fanns nog där men inte runt de öar vi dök. 

En mycket stor hummer, fast jag vet att det är svårt se om man inte har något att jämföra med. Klorna blir väldigt grova på en stor hummer och det kanske man kan ana på denna bild.

"Död mans hand" är namnet på de vita fingerlika samlingarna på väggen. De finns även i orange.

Fiskarna på denna bild är blågylta. De blåa hannarna, som kallas blåstråle,  är antagligen vår färggrannaste fisk. Honorna är rödaktiga och man kan se tre till höger.

Mer död mans hand och en stor fin anemon. Sikten var bäst på ca 20 m och djupare. Det här är ungefär 15-17 m om jag minns rätt.

Den vackra sjöstjärnan heter röd solstjärna och är mycket praktfull.

Efter två härliga dyk och några timmar i solen styrde vi tillbaka mot Hamburgsund med både Jolly Roger och stämningen i topp.

Hälsningar Lena

En strålande dag på Väderöarna

Vi ville gärna visa våra dykintresserade gäster från Kanada var vi helst dyker i Sverige och då blev det en tur ut till Väderöarna. Båten startade från Hamburgsund.

Vädret var helt perfekt då vi sakta passerade ut genom kanalen.

Inspirerad av Marianne fick det bli en spegling.

En häger blev störd av vår båt och flög vidare mot en annan klippa.

Anders visar Andy på sjökortet vart vi är på väg.

Regn och hård vind  dagarna innan gjorde att sikten var allt annat än bra. Andy är dock en mycket erfaren marinbiolog (och inte fotograf) så han hittade mängder med intressanta saker att studera. Här en röd solstjärna.

"Död mans hand" och anemoner på en klippvägg.

Fredrik simmar längs väggen och Andy rotar runt i bakgrunden. Tur att båda hade bra lampor för det är lätt att tappa bort varandra när sikten är dålig.

Blågyltan var i alla fall på humör och poserade villigt. Till vänster en hona av samma art. 

Efter första dyket stannade vi till vid en ö för att äta lunch. Sälarna låg och solade sej på klipporna.

Den här sälfamiljen passerade vi långsamt innan vi la till. Bilden är tagen med 420 mm och därefter beskuren. Vi var inte alls så nära som det ser ut och de låg lugnt kvar på klipporna när vi passerat.

När vi lagt till kom det en del nyfikna sälar för att kolla vad vi gjorde. Jag smög ner i vattnet med kameran men de ville inte komma inom fotoavstånd. Däremot var det mysigt att bara ligga där på ytan och spana på sälarna.

Precis under ytan hittade jag en hel del sjöharar som tycktes både äta och jobba på att göra nya sjöharar. Jag kan förstå om bilden är förvirrande med det är tre bruna sjöharar, varav två sitter på varandra.

Vi gjorde ett dyk till och jag experimenterade med en fisheye + en extender. Det gick att komma väldigt nära en del mycket små motiv.

Återresan till Hamburgsund var lika strålande som hela dagen. Två strandskator följde oss en bit på vägen.

En tobisgrissla blev "dagens nyhet" för mej. Jag tror inte det går att ta fel på dessa men rätta mej gärna i så fall.

Till midsommar är vi förhoppningsvis där igen om vädret tillåter.

Hälsningar Lena

Skönheten i ett fiskstim

Vi befann oss på ca 5 meters djup vid en av Väderöarnas små öar och låg ganska stilla i de lätta dyningarna. Jag pillade lite på min kamera och noterade att det plötsligt blev betydligt mörkare, solen gick väl i moln tänkte jag. Då ser jag hur Fredrik ivrigt gestikulerar mot ytan....det var ett fiskstim med tusentals små fiskar som skymde solen.

Jag vred kameran (lämpligen försedd med fisheyezoom) uppåt och tog några bilder rakt upp i stimmet, utan att ens titta i sökaren. Förstora gärna.

Upplevelsen var överväldigande och inte i närheten av något stim vi sett förut i nordiska vatten. Jag fotade både med blixt och utan samt rattade bländaren upp och ner beroende på fiskarnas rörelser i förhållande till solen.  

Fiskarna var för det mesta oerhört organiserade och vid detta tillfälle var det som att de delade sig i två stim som sedan möttes och simmade rakt mot ytan.

Fredrik fanns någonstans bakom stimmet och ibland kunde jag skymta honom.

Det såg ut som oändligt många fiskar men det fanns en början och ett slut på stimmet.

Svartvitt eller färg, jag väljer att blanda för ibland blir bilderna väldigt blågröna i tonen. Kommentera gärna vad ni föredrar. Här kom hela stimmet farande rakt mot mej.

De flesta av bilderna skulle nog göra sig bra i svartvitt, men jag vill också gärna visa hur färgerna kan se ut strax under ytan vid vår egen kust.  

Det här var en mycket minnesvärd upplevelse och bland det häftigaste vi fått se i nordiska vatten. Ett dyk vi kommer att minnas länge.

Hälsningar Lena

PS. Bilderna är tagna med en Canon 7D och en Tokina 10-17 mm fisheyezoom. Två Ikelite DS 125 blixtar användes på vissa bilder.

Finns det gulliga djur i havet ?

Jag fick en kommentar förra veckan om att så värst gulliga är inte djuren under ytan, och en del ser t o m förskräckliga ut. Jag utlovade då vissa bevis för att det finns gulliga djur under ytan och individerna i dagens inlägg kan kanske platsa i den kategorin. Det får ni avgöra själva.

Just vid denna tid på året stöter man på mängder med sjöharar om man dyker på västkusten t ex ute vid Väderöarna. Sjöharar är bakgälade snäckor men de bär inte ett stort synligt skal på ryggen, som man kanske föreställer sig att snäckor gör. Den art som man ser i svenska vatten är brun eller rödbrun och blir några centimeter lång. En del ser ut att ha högtflygande planer då de sträcker ut sej till sin fulla längd i strömmen.

Sjöharar har ett stort huvud med fyra utskott, varav de bakre ser ut som öron. Det är de inte utan utskotten har mera med avsmakning att göra och de innehåller en typ av smaksensorer. Mera näsa än öron sålunda. Denna ser ut att fundera över om fisk kan vara värt att prova, men de äter inte fisk utan håller sej till alger.

Det här ser mera ut som mat för en sjöhare. Ögonen syns tydligt men de har dålig syn och uppfattar antagligen mest skuggor. Men man kan absolut få en känsla av att de tittar på en.

Den här ser ut som att den blivit ertappad med nosen i "kakburken", eller åtminstone med någon annans godaste matbit i munnen.

Sjöhararna är hermafroditer, alla individer kan bli både mamma och pappa. När äggen kläcks får de små klara sej själva, så bilderna är inte riktigt vad det ser ut att vara. Alltså är det inte en mamma och pappa som kramas på bilden ovan, medan småttingarna tittar på.

 De små pockar inte på föräldrarnas uppmärksamhet....

 ....men det är lätt att tro något annat. Den stora puffade nämligen ömsint på de två små.

Det här kan kanske vara två små som bråkar om samma bit mat, men det är inte en uttröttad förälder som sitter mellan dem.

Det fina med sjöharar som motiv är att de rör sej mycket långsamt och man kan låta fotosessionen ta lite tid. Testa lite olika inställningar medans de mumsar på.

En del ser bara så lyckliga ut, där de sitter bland snäckskal, mat och mängder med polare. Några gullighetspoäng kan de väl i alla fall få.

Hälsningar Lena

Mer smått och gott i havet

Visar några fler udda små djur i från havens djup utanför Väderöarna.

En liten nakensnäcka, ca 1 cm lång.

Små vackra snäckor (Ansates pellucida) på ett tareblad.

En vacker röd bägarmanet som vi bara sett en enda gång tidigare. Tyvärr sitter dessa väldigt grunt och med allt vågskvalp som var i helgen var det nästan omöjligt att få en skarp bild. Makrofotografering när man gungar fram och tillbaka  är svårt.

En spännande liten medusa som virvlade runt i öppet vatten.

Just dessa kan jag ingeting om men det kan vara en typ av leptomedusa.

Den här varianten är betydligt större och troligtvis en leptomedusa även denna. De är lite "lost in space" över dessa djur. I synnerhet när man möter dem simmande i öppet vatten.

Avslutar med en liten piprensare från Gullmarn med vackra små polyper. Ett nässeldjur, för den som råkar tveka över om det är ett djur eller inte...

Hälsningar Lena