Barnledig tik besöker jobbet

I normala fall träffar jag Tosca varje dag på jobbet men sedan en tid tillbaka har hon varit barnledig. Idag skulle hantverkare jobba hemma och då fick Tosca komma med till jobbet med sina två valpar. En ny värld öppnade sej för de små...

" - Coolt ställe, det finns grönsaker här..."

" - Mamma är med, det känns tryggt."

" Kom igen, jag trycker till lite på näsan !!!"

" - Vågen syrran !!! Vågen..."

" - Puh, va jobbigt det blev..."

" - Det finns mycket nytt här, mycket mums...."

" - Touch base....mamma...."

" Luktar rätt mamma. "

" - HOPP Å LEK !!!"

" - Följa John...."

" - Ooufhh, inte i magen....vi måste vara snälla nu om vi ska få komma tillbaka hit igen. Tänk på framtiden syrran, jag vill minsann ha ett jobb att åka till, vill inte du ?"

Over and out,

Lena

Med sammetsmjuka öron...

Helgens aktiviteter i Säter bjöd på många trevliga möten med både folk och fä. Jag fick ett generöst erbjudande att bo hos Marianne och hennes man Ulf och hon hade "varnat" mej för att de hade en ganska ung hund. En Bayersk viltspårhund, 2 år gammal. Jag försäkrade henne om att jag inte är allergisk, snarare tvärtom, att jag verkligen gillar hundar. Jag har aldrig träffat en Bayersk viltspårhund och tänkte nog inte så mycket på det. Tills jag mötte honom... 

En stor personlighet med de vackraste bruna ögon och aningen "för stora" sammetsmjuka öron mötte mej i hallen när jag kom till Mariannes hus. Med risk för att stava fullkomligt fel avstår jag från att skriva ut hans namn. Han hälsade med några voff, som sig bör när man är husets vakthund, sedan var jag tydligen välkommen in.  

Med full bländaröppning och på gränsen till för lång slutartid försökte jag fånga lite av hans fina personlighet och mjuka sätt (och mjuka öron).

Högt avgudade husse rör sej bakom min rygg.

Det sammetsmjuka kostymen var lite stor här och där...men ett och annat veck skadar inte. " - Det syns ju bara när jag ligger och gosar i fåtöljen."

" - Tro nu inte att jag är en soffpotatis, jag har minsann jaktmeriter så det förslår redan nu. Men det är väl inte fel att njuta när tillfälle ges..."

" - Efter en slick filmjölk passar det bra med en stunds vila så här på morgonen. Matte var uppe rysligt tidigt i morse...undrar vad hon gjorde...hon hade ingen bössa med sej...? "

Hälsningar Lena

Max

Efter några härliga dagar tillsammans med Max flyttar han nu hem till sin ordinarie familj. Tack för denna gång.

Lena

Att bada med en labrador...

...är en intensiv upplevelse. Max familj är på resa och han fick då komma till oss på en liten minisemester. Vi åkte specifikt till en sjö med klart vatten och jag hade laddat med  "skyddskläder" och kameran i undervattenhuset. Objektivet var en Tokina 10-17 fisheyezoom på 10 mm. Det blev väldigt närgånget ibland. 

Vi började först lite sansat med en bild upp på bryggan. Max har inte riktigt hajat vad som var på gång i vattnet utan han vill helst kasta sej i. Jag var ju redan i och det störde honom lite.

Magplask från bryggan ser ut ungefär så här.

Eller så här ur ett undervattensperspektiv. Han försöker hugga en pinne som flyter på ytan i språnget.

Max hittar snabbt sin pinne och börjar ivrigt simma mot Fredrik som står på bryggan.

Det här är stilen, äkta hundsim.

Fredrik är med i vattnet och busar lite med Max. Det behövs någon som assisterar och som kan styra hunden en del för att det här ska fungera över huvud taget.

Max är i toppform och han älskar verkligen detta.

Han får simma en sista runda innan vi går upp och leker (torkar) med handduken.

Vi har en nöjd blöt hund med oss hem i bilen. Visst ska även hundar få ha det lite kul när de är på "semester resort". Lite extra god mat väntade förstås också när vi kom hem.

Hälsningar Lena 

När dikena svämmar över...

....förvandlas söndagspromenaden till en euforisk vattenlek. Max fick inte jaga änderna men när han insåg att det var OK att hoppa i vattnet glömde han bort fåglarna.

En blöt viftande labradorsvans. Ni som har upplevt detta vet hur den känns mot byxorna.

Här vill han så gärna hoppa i....och när Fredrik sa OK, flög hunden ut i vattnet.

Upp på andra sidan och så en rejäl skakning.

Varpå han värdigt simmade tillbaka till vår sida av diket igen.

Naturligtvis måste han återigen skaka av sej vatten...

....för att sedan drabbas av någon slags glädjefnatt,  

som avrundas med att han grundligt rullade sej i det torra gräset. Vilket hundliv ! 

Men den lyckliga hunden sansar sej och visar på promenaden hem att han verkligen kan uppföra sej när det gäller. Eftersom det är öppen terräng får han springa lös runt oss och vi upptäcker rådjuren precis samtidigt. De springer framför oss och trots att Max så gärna vill dra efter dem stannar han på kommando. Han skakar av iver när vi kopplar honom men han vet vad som gäller. Efter några minuter kan vi släppa honom igen och fortsätta hem.

Han avstår också snällt från att störa herr padda som vi stöter på under promenaden.

Bad betyder ju också att man får ett jättemysigt gos med handduken när man kommer hem. Om man har tur som denna gång får man t o m  "döda" handduken. Den skulle ju ändå i tvättmaskinen.

Hälsningar Lena