Hybriden har skaffat familj!

Nu går solen upp så tidigt att jag hinner ut på en rejäl fågeltur innan jobbet. Men det är lite motigt att stiga upp så tidigt. Uppförsbacke känns det som...men när man väl är ute glömmer man det. Naturen är full av sprickande löv, blomknoppar och nykläckta gässlingar.

Jag åkte till Råstasjön en morgon och hittade dunbollar i olika storlekar. De flesta rätt små och fortfarande lite osäkra på vilka av de gröna sakerna på marken man ska plocka i sej. 

Tålmodiga och vaksamma föräldrar visar de små att just dessa blad går bra att äta och de små gässlingarna lär sej fort. 

När jag gick längs promenadvägen med några tidiga hundägare fick jag plötsligt syn på en bekant gås. Hybriden har "gängat sej" men en kanadagås och har en liten gässling! Hybriden är en korsning kanadagås x grågås som jag följt under många år. Jag har förstås funderat och även försökt ta reda på om den typen av hybrid är fertil, men inte fått något definitivt svar. Ofta har den varit ensam men i vintras verkade den hänga ihop med några kanadagäss. Länken nedan är till ett tidigare inlägg om denna gås.

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/hybriden-ar-tillbaka.htm 

Äntligen har den lyckats skaffa en familj och den är uppenbarligen fertil med en kanadagås. Jag är ganska säker på att hybriden är en hona och kanadagåsen då en hanne. Den vokaliserade högljutt hela tiden de gick på gräset och båda föräldrarna var väldigt vaksamma. Hybriden äter i vanliga fall ur handen på mej och min sambo, men nu fick jag inte komma nära.

Det kan ju hända att de lyckades kläcka någon mer unge men har blivit av med dem. Eller så blev det bara en. Det är i alla fall första gången jag ser en hybridgås med avkomma.

Familjeidyllen är total.

Den lilla provar vattenväxterna. 

Jag tror att hybriden kommer från en korsningsfamilj och kläcktes här vid Råstasjön 2014. Om inte så fanns den här som vuxen sommaren 2015, den är alltså minst sju år gammal men antagligen åtta. 

Jag stötte också på den här familjen när de skulle ner till sjön och ta ett dopp. Det här ser ju ut som det brukar...

...men den andra föräldern ser ut så här. Jag misstänker att det är en kanadagås med pigmentförändringar, för den har svarta ben och svart näbb, alltså inte en hybrid. Om någon har andra förslag skriv gärna en rad. De har i alla fall fått fyra små hybridgässlingar, badglada alla fyra.

Nu kan det bli fler hybrider att hålla reda på :-) Fast jag har ju min favorit.

Så här ser en stolt förälder ut, eller hur? 

Hälsningar Lena

PS. Tornseglarna har kommit, både till Råstasjön och till Knivsta.

Vårrapport från Mälardalen

Blåsipporna har inte kommit i mina trakter, inte ens den minsta tussilago så vitt jag har kunnat se under den gångna veckan. Däremot är det en väldig fart på småfåglarna. De sjunger och jagar varandra om vartannat och en blåmes har redan varit och kollat in bostaden på vårt garage. 

Gärdsmygen är också på gång och jag lyckades fånga en på bild förra helgen som omväxlande satt i träden och sjön eller studsade runt på marken på jakt efter mat eller vad som ibland såg ut som bomaterial.

Den flög till ett gammalt träd med bomaterialet men försvann på baksidan av stammen och eftersom jag stod på en spång i en våtmark kunde jag inte går runt och titta var den flög in. 

Det anländer fler och fler gäss på åkrarna utanför Uppsala och de här är fotade vid Kungsängen, som ju är nära jobbet. Jag såg en flock med 12 tofsvipor vid samma tidpunkt och det sprang starar på marken. 

Men det ligger fortfarande snö och is kvar på marken, ganska mycket på skuggiga platser. 

Vid Råstasjön fanns det ca 10-15 hägrar kvar och det fanns även mat till dem. Den här hade dock lite otur, men fiskarna tinade antagligen upp under dagen eftersom de låg på marken. Hägern ser rätt frustrerad ut för den kunde inte svälja hela fiskpaketet.

En del av hägrarna som brukar vara här har nog dragit till sina sommarbostäder på Djurgården. Jan rapporterade att det var hög aktivitet i bona vid Isbladskärret för några dagar sedan. Stockholmshägrarna har det bra förspänt med både vinterläger och häckningsplatser under vår/sommar.

Den vita anden (eller ankan) ser ut att trivas med sina färgade kompisar i Lötsjön. Även om det är svårt att se hur en fågel mår håller den fjäderdräkten vit och i fint trim, vilket är ett gott tecken. Den ser också ut att småle tycker jag, men det är ju bara en mänsklig tolkning. 

Den här lilla parveln är minsann inte rädd för fåglar trots att kanadagåsen är lika hög som honom om den sträcker på sej. Det finns också två väldigt tama svanar, en vuxen och en ungfågel, men de kom inte fram vid detta matningstillfälle. 

Havregryn blir jobbigt att sprida för hand så det var lika bra att bara vända hela påsen upp och ner.

Hybriden var förstås på plats men vi fick leta en stund. Hen hänger nu ihop med en liten kanadagås och jag har sett dessa två tillsammans vid flera tillfällen under senvintern. 

Jag hade förstås lite extra fett och gott snacks med mej som de båda fick dela på. Tyvärr kan man höra att den har problem med andningsvägarna. Det väser lågt när den andas och jag har hört det de senaste två gångerna vi har sett den. Om mina teorier om denna fågel stämmer är den åtta år nu. 

Den unga svanen kom när jag matade hybriden och den plockade fint ur handen. Den hade kunnat plocka mat ur innerfickan på min jacka om jag tillåtit och den var inte alls övertygad om att det faktiskt var slut med godsaker när påsen var tom. Det simmade också ett antal vuxna svanar i den del av Råstasjön som var öppen, men de hör inte till de vanliga stamgästerna och kom inte upp på gångvägen för att kolla vad som fanns där. 

Det ser ut att bli fint i helgen så vi får väl se om det dyker upp fler vårtecken. 

Hälsningar Lena

Gråhäger i snö

För att få ordning på jetlag och en uppfriskande promenad åkte jag till Råstasjön i söndags. Då låg snön fortfarande kvar. Johnny var där dagen innan och visade fina bilder på gråhägrarna, så jag sparade mina en vecka för att det inte skulle bli så tjatigt. De eleganta fåglarna var på plats, ca 30 stycken. 

Några satt i träden och när de tittar ner på en förstår man att ögonens placering gör att de kan flyga med näbben horisontellt och ändå se bra nedåt.

Vuxna hägrar är pampiga och jag tycker de påminner om välklädda äldre herrar i grå överrock med svarta detaljer och svartvit prickig kravatt. Hägrarna får nu fisk i utställda lådor och de verkade nöjda. Då återstår bara vila och att sköta om fjäderdräkten....

...samt möjligen posera för någon av alla dessa fotografer som kommer förbi och tar bilder. Många stannar och tar några bilder med mobilen men det kommer också ständigt folk med mer avancerad fotoutrustning. Det finns hägrar för alla och man kan bara stå där och titta på dem. Jag gillar att fota dem på snö och är mycket nöjd att jag åkte dit förra helgen för nu är all snö borta.

Jag såg en häger som liksom smög i snön med väldigt långsamma steg. Ungefär som när de långsamt stegar runt i grunt vatten och spanar efter något.

Ibland körde den ner näbben i snön som att det letade efter något och ibland gjorde den små skutt. Det gick två till fåglar i närheten som betedde sej ungefär likadant. Jag avvaktade för att se vad som skulle hända.

Plötsligt skuttar den iväg över en gångstig och ser ut att förbereda ett anfall på en av sina kompisar.

Den fintar och vänder upp bakom den andra fågeln som faktiskt ser förvånad ut.

Attacken kommer sedan bakifrån, men det är oklart vad som avses...eller blev det bara för "trångt" helt plötsligt?

Plötsligt flaxar det till av stora vingar och jag inser att jag är alldeles på tok för nära med 400mm. Det blir bilder med suddiga vingar innan jag hinner zooma ut.

Plötsligt är det tre hägrar och en har hittat en frusen fisk som låg gömd i snön. Det blir en del action och ganska rörigt men den här bilden duger i alla fall för att illustrera situationen. Det var nog den fisken de stegade runt och letade efter. Jag vet dock att det finns fisk i lådorna så de behöver inte bråka om tappad mat, men det kanske ger lite krydda åt dagsrutinerna. 

Det lugnar ner sej och jag får en galant lågflygning. Det är lätt att fota när det är mulet och en så ren bakgrund som snön ger. Man kan hitta en bra plats där det inte passerar så mycket folk och bara koncentrera sej på fåglarna.

Det kommer en till fågel bakifrån precis när jag tänkte promenera vidare...

...och jag konstaterar igen att de är väldigt stora när de sträcker ut vingarna i dess fulla bredd (155-175 cm).

Jag lämnar gråhägrarna och konstaterar att det är en som fortfarande tjatar om bordsservering, precis som när Johnny var där.

Hälsningar Lena

Det här med hybrider...

Jag ville förstås kolla hur min favorithybrid har det i kylan när vi var vid Råstasjön i helgen. Den var inte där den brukade vara och jag har inte sett den de senaste två gångerna jag varit där, så jag började bli lite orolig. Däremot hade det tillkommit några andra gäss och vad säger ni om denna? Finns det någon gåsart som ser ut så här?

Här är en till. Det är inte samma individ. I bakgrunden kan jag hålla med om att det är en grågås, men de här var mindre.

Här är en av dem bakom ryggen på paret med barnet. Någon/några har också sett till att även gäss, änder och sothöns har fått något att äta förutom en ojämn tillgång på brödbitar och smulor. Det är en väldigt liten öppen pöl för så många fåglar och det är antagligen helt rent på vad som nu kan tänkas finnas i det vattnet att äta. Gräsmattorna är dessutom översnöade. 

Här har vi en annan variant. Jag kan tänka mej att grågås x kanadagås kan bli lite olika beroende på vilken art som är mamma eller pappa. Helt omöjligt att veta när det gäller vilda fåglar förstås. Min hybrid var inte där.

Vi fortsatte runt Lötsjön och hittade den här. Tyvärr så blev det vita helt utbränt i den starka solljuset. Enligt bilder på nätet skulle det kunna vara vitkindad gås x fjällgås. Den var lite större än en vitkindad gås men inte så stor som kanadagässen.  

Sjätte juni 2014 tog jag den här bilden vid Råstasjön. Jag hade sett paret en gång tidigare och de hade nu blivit av med en unge. Men de andra tre hade växt på sej, om än lite ojämnt. De traskade på som om promenadvägen var deras, joggare fick väja.

Våren 2015 mötte jag den här pampiga gåsen på samma promenadväg. Visst känner ni igen den? 

Jag tror i alla fall att det är "min hybrid" och till slut så hittade vi den i andra änden av Råstasjön. Där finns det en väldigt liten pöl med öppet vatten och ett mindre gäng gräsänder. Hybriden skulle alltså kunna vara sju år gammal.

Den såg ut att må bra och även här hade någon lagt ut mat i form av spannmål och sallad. 

Den var nog inte så hungrig med kom ändå fram och smakade på vår nöt och fröblandning. 

När vi satt där med hybriden landade en rödhake nästan lika nära. Den ville förstås också ha frön och nötter. Den här har nog två föräldrar som är rödhakar och jag har inte en aning om de hybridiserar med någon annan art. 

Hälsningar Lena

En till hägershow, med glitter denna gång.

Det var strålande sol på lördagen så det blev en tur till Råstasjön. Hägrarna var på hugget och en dam utfodrade dem med fisk. Jag kunde inte motstå att stanna en stund och ta några bilder. Jag blev stående i motljus och övervägde att gå runt flocken och få ljuset i ryggen, men samtidigt såg det läckert ut med ljuset i fjäderdräkten så jag stod kvar. Det här skulle ändå inte bli en upplevelse som liknade den förra jag hade...

...för det var på tok för många hägrar på en för liten yta. De flaxade och hoppade runt så det var svårt att ens veta vilken man skulle försöka få fokus på. Jag tog bildserier lite chansartat och många bilder är hopplöst röriga eller så ligger fokus helt fel. 

När jag gick i genom bilderna i datorn valde jag därför att beskära och försöka fånga spektakulära situationer. Eftersom man är så nära fåglarna är det inte alls ovanligt att man kapat någon vinge, så man kan gott kapa lite till. Snön yrde runt fåglarna och glittrade vackert i motljuset.

Det här är faktiskt en favorit för mej fast man inte kan se ögonen på någon av fåglarna. Jag hade dock gärna sett mer av den högra foten.

Ibland såg det nästan ut som att de retades med de små strömmingarna.

Viftade man för mycket med sin godbit kunde man mycket väl bli av med den. De långa fjädrarna på huvudet blir som antenner när kameran fryser ögonblicket. På den här bilden har jag klonat bort en halv häger i bakgrunden. Erkänner manipulationen men den var hopplöst "felplacerad".

Kolla in den tredje fågeln som sticker upp med sin långa hals på ett väldigt störande sätt. Den blev jag inte av med och beskära bort den gick ju inte heller.

Läcker uppvisning och nummer tre står kvar och tittar på.

Här är det nästan så att den tredje fågeln faktiskt passar in, eller så har jag stirrat så mycket på den där halsen att jag börjat vänja mej. 

Här är det finaste action och jag lyckades få en skarp bild på dessa två då båda är i luften och alla vingar, fötter och huvuden är med.  

Det passerade barnfamiljer och joggare bakom ryggen på mej när jag tog dessa bilder. Någon stannade och frågade om det var tranor...andra stannade för att titta på showen.

Hälsningar Lena