B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Två fåglar till

När jag var vid Hjälstaviken spanade jag efter alla möjliga småfåglar. Ing-Marie visade ju de unga pungmesarna och en blåhake, dessutom hörde jag skäggmesar i vassen men ingen av dessa små ville visa sej för mej. Något överraskande stötte jag plötsligt ihop med två fasantuppar. Jag hade inte alls siktet inställt på så stora fåglar på marken, där jag då befann mej.  

Jag var ganska nära dem men det var mörkt bland träden där de rörde sej. Här väntade jag på att en av tupparna skulle komma ut i ljuset, för att de vackra färgerna skulle gå fram bättre. 

Här korsades vår väg och tupparna försvann snart i den rikliga växtligheten.

Hemma i köket fick jag idag syn på en tufsig liten gäst i fågelbadet sent på eftermiddagen. Jag skulle börja laga middag när den plötsligt satt där, en ung rödhake. 

Jag hämtade kameran och gläntade försiktigt på altandörren. Den satt kvar och drack vatten, övervägde kanske ett bad, men det skramlade till hos grannen så den blev osäker och flög. Jag skymtade den i trädgården när jag lagade mat och den kanske badade till slut. Vi åt söndagsmiddag och i morgon väntar en ny arbetsvecka.

Hälsningar Lena

Postat 2024-09-01 21:59 | Läst 1348 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Hönan också

För en månad sedan hade vi ett nytt tomtkryss i form av stilig fasantupp. Den vågade sej inte riktigt in till någon matning men tittade i alla fall upp bland rhododendron. Jag har inte sett den sedan dess men vi har hört en tupp några gånger på helgerna sedan dess. I morse när jag precis skulle göra mej i ordning för att åka till jobbet kom min sambo och sa att det är en fasan i trädgården. Jag hämtade kameran och då hade den redan förflyttat sej från baksidan upp på altanen och var utanför köksfönstret. En höna denna gång.  

Hon verkade inte det minsta blyg utan stegade runt och plockade de enstaka frön som var spridda på marken (det som fanns kvar). Vi måste ju ge oss av och då försvann hon bakom växthuset när vi kom ut. Vi strösslade ut en del skalade solrosfrön på altanen. Om hon inte kom tillbaka skulle ju koltrastarna äta upp dem.

När jag kom hem vid halv sex idag såg jag spåren i snön. Typiska avtryck efter en hönsfågel och större än några andra spårstämplar från fågel som vi haft i trädgården. Det var ganska många spår, så hon kanske hade en väninna med sej. I morgon jobbar sambon hemma så han får hålla lite koll. 

Hälsningar Lena

Postat 2024-03-19 20:11 | Läst 646 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Nytt tomtkryss

Lördag och strålande väder. Jag riggade småfågelmatningen med godsaker och satte mej ute på det avstånd som brukar fungera. Jag hade väl suttit en timme och spanat på de ganska glest förekommande småttingarna när jag såg ett huvud dyka upp i utkanten av trädgården. Det är en sluttning bakom rhododendronbuskar och när jag snabbt justerade tiden, för det var mörkt bakom buskarna, insåg jag att det var en fasantupp. Jag satt helt stilla och väntade men tuppen vågade inte komma närmare. Det fanns heller inga frön här som lockade den. Efter ett par minuter gick den ner för sluttningen och försvann. 

Jag hämtade en sekatör och rensade bort en del spretiga grenar samt strödde ut skalade solrosfrön bakom buskarna. Här skulle det i alla fall finnas lite godsaker om den kom tillbaka. Sedan satte jag mej på längre avstånd och väntade....

Den kom inte tillbaka när jag satt ute. Eftersom jag inte bara kunde ägna lördagen åt att sitta på altanen och titta på fåglar gick jag in och tömde tvättmaskinen, stoppade in en ny laddning mm. Tittade ut som hastigast genom vardagsrumsfönstret och då stod den där. Nu blev det bråttom för kameran satt kvar på stativet ute och dit skulle jag inte kunna gå utan att skrämma den. Jag fick tag i min gamla kamera (5DmkIV) och ett fast 300 mm objektiv, vilket var det enda som låg framme. När jag kom tillbaka till vardagsrummet stod fasanen fortfarande kvar och åt frön.  

Det blev några bilder genom "treglasfiltret" för när solen skiner och man fotar på snedden genom fönstren blir det reflektioner hur man än gör. Jag insåg också att det fortfarande var en hel del spretiga pinnar och annat kvar. Den tjocka grenen kunde jag inte ta bort för den hör till rhododendron. På den här platsen är det bara en liten glugg ner mot skogen. Jag hade dessutom hela fönstret fullt med pelargoner som nu börjat få en del stora gröna skott.   

Men det här är den första fasanen som vågar sej in i vår trädgård och nu har jag lagt ut mer mat bland buskarna så den förstår att den är välkommen. 

Hälsningar Lena

Postat 2024-02-17 15:56 | Läst 657 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Var är brudarna?

" - Nu ska vi se, hmmm....spaning pågår..."

" - Finns det några vackra hönor här ? Jag provar att locka lite...."

" - HALLÅ, HALLÅ !!! HALLIHALLÅ, KOLLA VEM SOM ÄR HÄR!!! "

" - Host, host...tupp i halsen..."

" - Var är brudarna? Det är ju VÅR!!! I morgon är det sista april, kom igen nu!

" - Sökes, medelstor höna, gärna brunett...men jag är inte så kinkig...vilken tjej som helst med fjädrar går bra."  

" - Hon där med kameran tog ju faktiskt en hel serie bilder, måste ju betyda nånting......men, hon är inte min typ direkt... Finns det Tinder för fåglar? "

Nu är det fredag, yeah!

Hälsningar Lena

Postat 2022-04-29 16:34 | Läst 2107 ggr. | Permalink | Kommentarer (16) | Kommentera

Fasanfajten

Under en mycket tidig morgontur, före jobbet i går morse, mötte jag den här stolta fasantuppen.

 

Jag var så upptagen av att titta på honom att jag inte märkte den betydligt diskretare flickvännen som var alldeles framför mina fötter....Tills hon blev skrämd av mej och flög iväg mot sitt manliga sällskap.

Tuppen verkade lite småstressad...flög upp under ljudliga skrän. Det där lätet som är så typiskt fasan.

 

Jag upptäckte snart orsaken. Den första tuppen kan man bara skymta några långa fjädrar av på denna bild. Ytterligare en stolt tupp är på väg in i bilden...i det nedre vänstra hörnet.

Sedan går det väldigt fort och tyvärr ryker de ihop där växtligheten är som störst och yvigast, så jag går miste om en del av fajten.

Vingar flaxar och skränande läten ljuder i hagen. Jag svär over det höga gräset och blommorna som är i vägen och även kommer i fokus ibland istället för kombatanterna.

Sedan bär det av in bakom en buske....

...men snart kommer de utfarande i hagen. En vild jakt tar vid.

Konkurrenten ska till varje pris jagas iväg, så långt som möjligt. 

Ett sista yvigt utfall under högt skränande...

...får den jagade tuppen att ge sej av  och flaxa ut på en nysådd åker. 

Matchen är över och konkurrenten är ivägkörd. Har ni sett maken till stolt fasan?! Jag tycker t o m man kan ana ett "överlägset leende" i fågelns ansikte.

Nu är det fredag och sommarväder.

Ha en fin helg, Lena

Postat 2018-05-25 17:09 | Läst 3831 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera
1 2 Nästa