Rävarna på Highgate Cemetery

Det här stället ville jag besöka redan förra gången vi var i London, men det blev inte av. Den anrika gamla kyrkogården Highgate Cemetery som öppnade 1839 och faktiskt var tänkt att vara både en turistattraktion och begravningsplats redan från början. Om ni tycker att det lutar på bilderna så kan jag intyga att här lutar allt.  

Jag kommer att visa bilder från den häftiga kyrkogården i ett annat inlägg men jag börjar med rävarna, för det fanns flera och det här har helt klart deras "hem". De var inte särskilt skygga heller. Den här bilden är tagen med 105 mm och obeskuren. 

Det var i den västra delen av kyrkogården som vi mötte den första räven. Här inne står de äldsta och största gravstenarna. 

Det var mycket växtlighet och mörk på den västra sidan. Solen kom fram ibland och det blev mycket skuggor. Testade att göra en bild svartvit. 

Det här är vid entrén när vi var på väg att gå över till den östra delen av kyrkogården. Då kom en räv tassande mot oss. Det fanns en liten uteservering bakom oss och det kanske var dit den var på väg.  

Här stannade den till och tvekade. Nu är den bara några meter från oss och det här var tydligen gränsen för hur nära den tänkte komma. Vi hade dessutom inte några godsaker att bjuda på. 

När vi vandrat runt på östra delen av kyrkogården fick vi syn på två rävar bakom staketet inne på västra sidan. Nu hade jag tid att byta till 100-500 som jag hade i ryggsäcken och kunde fota dem genom järnstaketet. Enligt sambon var det tre rävar först och de rullade runt på gräset men den tredje drog iväg bland stenarna. 

Här var det lite gos mellan rävarna som antagligen är syskon. De passerade en grupp turister och några tog bilder med sina telefoner men rävarna brydde sej inte nämnvärt. Jag hade kunnat gå in till dem och kommit närmare men det behövdes inte. Jag ville dessutom inte missa något om de skulle göra några hyss.

De skuttade bakom några gravstenar men kom fram igen. Trots att rävar är ganska vanliga har jag aldrig haft möjlighet att fota dem så här och jag har heller aldrig hittat något rävgryt och fått se några ungar.  

Det här var en stor kul bonus med besöket på Highgate som förövrigt är väl värd ett besök. Det är dock bara öppet för besökare mellan 10-16 (10-17 på sommaren) annars vore det spännande att gå hit när det börjar skymma. 

Rävarna verkade stortrivas och det är klart att en "park" av det här slaget, med mängder av fina gömställen, ekorrar, fåglar och antagligen en del smågnagare måste vara ett fint tillhåll för rävar. Dessutom stängt för besökare hela kvällar och nätter. De hade också en stor park, Waterlow park, i anslutning. 

Jag kommer antagligen att gå hit igen. Det är promenadavstånd från min systerdotter. 

Hälsningar Lena

Djurlivet i London

Jag är ju extra intresserad av djurlivet när vi är ute och reser. Även i stora städer kan man stöta på en del spännande djur...

Dessa vita pelikaner stötte vi på i St James Park. De hör förstås inte hemma här. De förekommer naturligt från södra Europa och Turkiet till Kazakstan och västligaste Mongoliet, samt i Indien och i tropiska Afrika. Den största häckningspopulationen i Europa finns i Rumänien. En vit pelikan påträffades av en privatperson i Southend 1996. Han överlämnade fågeln till St James Park, där den fortfarande lever och har hälsan.

Vi kom förbi precis vid matdags. Pelikanerna utfodras med fisk. Notera att det simmar en skarv till höger som kanske hoppas att en fisk ska råka hamna i vattnet. 

Så här fluffig och fin kan man bli inför fotografen. De vita pelikanerna kallas också "rosy pelican" och de är faktiskt mer rosa än vita i färgen. 

Traditionen att ha pelikaner i St James Park är lång. De första fåglarna kom redan 1664 som en gåva från den ryska ambassadören till kung Charles II. Här kan man också se en gråhäger i bakgrunden. De verkar vara rätt vanliga.

Pelikanerna är vingklippta på ena sidan. Det kan man se när de flaxar med vingarna. De verkar trots allt trivas och vissa har blivit 50 år gamla. 

En dag gjorde vi en tur till ett område som heter Wetlands där det fanns både fågelgömsle och rikligt med skyltar etc. Vädret var dock inte direkt mysigt och det var förstås fel tid på året att vara ute och spana efter fåglar.  Några noteringar blev det i alla fall.

Nilgässen till vänster, de trivs bäst i parker. Lite senare såg vi en smådopping och en silkeshäger. Det fanns också knölsvanar, skarvar, sothöns, enstaka rörhönor, vigg, gråhäger, skäggdopping, måsar, skator mm. Men inget mer som lockade till fotografering denna dag. 

En grå ekorre tittade ner på oss och den får vara med i bloggen för jag gillar trädet den sitter i. Den  grå ekorren har konkurrerat ut den röda, som finns hos oss. 

Jag är ju svag för kråkfåglar och här finns det svartkråka. 

Slutligen det mest spännande mötet vi hade med Londons djurliv. Det finns gott om rävar och det visste jag, men vi har aldrig sett någon. Enligt min systerdotter ser man dem oftast bara i mörkret, när de smyger i parker och mellan mörka häckar. Den här kom tassande mellan några väldigt gamla gravstenar på en kyrkogård som jag ska berätta mer om i ett annat inlägg. 

Hej så länge,

Lena

London i regnet och en historielektion

Om man vill se några av Londons mest kända landmärken utan att trängas med tusentals turister ska man välja en dag i januari, när helgledigheterna är över. Välj dessutom en dag då det endast är ett par grader över noll, blåsigt och regnar.   

Vi besökte min systerdotter med familj under trettonhelgen (som ju inte britter firar) och hade bokat ett studiebesök mitt bland de mest kända byggnaderna i centrala London. Från "Charing cross underground" promenerade vi förbi Trafalgar square och passerade denna byggnad som var under renovering. För att man inte skulle missa något hade man målat byggnaden på utsidan av de skydd som täckte den under arbetet. 

Vi passerade "Horse guards" och här var det öde. Jag ville egentligen se hästarna (beridna vakten) som biter dumdristiga turister, men de står nog utanför Buckingham palace och dit hade vi inte tid att gå just då. 

Historielektionen fick vi under jord, i "Churchill War Rooms", alltså Churchills underjordiska krigskontor. Förutom en rekapitulation av andra världskriget och tiden innan (som känns kuslig med tanke på världsläget idag) får man också en bild av Churchills liv med familjen, hur han överlevde börskraschen och vad han gjorde när han inte var premiärminister.   

Det finns mängder med rum under jord när det jobbade en hel stab med människor under kriget. Jag nöjer mej med att visa ett rum, kartrummet. Här tog man hela tiden emot information via de olikfärgade telefonerna, som hade ljussignaler för att inte skapa så mycket oväsen. Utvecklingen på olika fronter nålades upp på stora kartor längs väggarna. Notera den röda lådan med texten "cigarette ends". 

Man kan ju bara föreställa sej hur luften måste ha varit där nere i underjorden, för det fanns betydligt fler rökare än Churchill och rökte gjorde man överallt. Det fanns fläktar och ett system för att ta in luft men det förslog inte långt enligt berättelser från de som jobbade där. Den här mackapären satt på en stolpe i kartrummet och är en "hemgjord" cigarettändare. 

Det här är originaldörren till Downing Street 10. Den byttes ut mot en pansardörr 1991, efter en attack av IRA. Egentligen finns det två nya dörrar och de byter dörr när den behöver poleras upp. Dörren har inget riktigt handtag på utsidan, för den går bara att öppna från insidan.   

Efter besöket i underjorden bestämde vi oss för att gå "runt kvarteret". Av någon anledning stod det folk på trottoaren i regnet. Det visade sej att de köade för att ta bilder vid telefonkioskerna (det finns flera). Dessa kiosker har inte ens telefoner utan står där bara för turisterna. Det finns dock åtskilliga som fortfarande har telefoner.  

Vi hade tänkt oss att promenera förbi Downing Street 10 när vi ändå var så nära. Naturligtvis kunde man inte längre gå förbi utan hela gatan var avstängd.

Vi avrundade promenaden i regnet genom att gå runt "Parliament square"...

Det står en del välkända byggnader här som Big Ben, Westminster Hall och House of Lords...  

...Westminster Abbey, här fotad från baksidan.

Passerade en annan fotosession i regnet innan vi gick mot närmsta "Underground" för att åka "hem". 

Vi insåg dock att om vi fortsatte att gå lite längre, till en annan station, kunde vi komma direkt till "hemstationen" utan att byta. Passerade då det stora pariserhjulet som sakta rörde sej runt med sina korgar. 

Hej så länge,

Lena

Fotoåret 2024, del II

JULI. Jag besökte en gård i Uppland med grisar som levde riktigt bra grisliv, en fröjd att se.

JULI. Ett av försöken att få till en bra bild på brospindel, stackad för att få skärpa över hela spindeln (som är ganska stor). Problemet med brospindlar är att de kommer bara fram i mörker och då sitter de oftast inte stilla så länge som krävs för att få till en bildserie.  

JULI är den månad då trädgård och växthus börjar ge riktigt bra skörd. Med ett vildsvin som min sambo sköt kunde vi laga denna måltid, där i stort sett allt på tallriken är egenproducerat (utom salt, peppar och smör).

AUGUSTI. En tidig morgon före jobbet och sädesärlorna var särskilt pigga. Notera att deras "byte" också är med på bilden.

SEPTEMBER. Vi åkte till Tustna i Norge för en veckas dykning och mötte en stor, läcker bläckfisk som poserade mycket villigt för fotografen.

OKTOBER. Ibland bara ska man åka ut en sväng före jobbet...

OKTOBER. En fantastiskt morgon vi Hjälstaviken och ägretterna visade verkligen upp sej.

NOVEMBER. Full fart i fågelrestaurangen!

NOVEMBER. Återigen ser sparvhöken sin chans att ta en liten godbit i vår restaurang. Det sker antagligen oftare än vi har koll på, men det är också naturens gång.

NOVEMBER bjuder på en tredje bild för vi blev inbjudna till ett bröllop i Indien. Långa resor av det här slaget har vi ofta bokat långt i förväg och med ett selekterat innehåll efter mycket grundliga undersökningar. Nu blev det en vecka i Indien med många överraskningar och helt oförglömliga upplevelser. Just den här bilden tyckte jag var en av de finaste från bröllopet.

DECEMBER kom med mörker och blött väder. Detta år bestämde jag med för att acceptera mörkret och inte bara klaga på att det inte går att fotografera denna tid på året. Denna bild är från en sen eftermiddag vid Ulva Kvarn. 

DECEMBER bjöd på åtskilliga möjligheter att fotografera i mörker och det går absolut att hitta motiv t ex på väg hem från jobbet en fredag.

Hälsningar Lena

Fotoåret 2024, del I

JANUARI. Dags att sammanfatta det gångna året. Första bilden är från en riktigt kall dag vid Ulva Kvarn. Det blev dock ingen strömstare denna dag, men det var riktigt vackert.

I slutet av JANUARI åkte jag till Ungern för att sitta i Bence Mates gömslen. Det var en otrolig upplevelse och den killen kan verkligen bygga gömslen, i synnerhet för fotografering i mörker. Det mest spektakulära fågelmötet skedde dock på dagtid, mellan en havsörn och en gråhäger som brakade ihop i luften. Jag tror att det var ett misstag, av båda parter. Det var bara jag som såg det och jag lyckades dessutom få det på bild (om än inte helt perfekt). 

FEBRUARI. Systerdotter Anna kom på besök från London och fick uppleva lite snö. 

FEBRUARI. Koltrastarna levde rövare i fågelrestaurangen och utmanade varandra vid stubben.

MARS. Vi fick helt nya gäster i trädgården, fasaner. Både herr och fru fasan kom för att plocka i sej av frön och det sista av nötterna som vi bjöd på. 

I MARS blev det också en tur till Tysslinge för att spana på sångsvanarna och alla andra fåglar som passerar där på våren.

APRIL. Vi hade hundratals grönsiskor på besök i fågelrestaurangen. Den här bilden ser kanske ut som ett montage, men så här såg det ut varje dag och det gick åt mängder med frö.

APRIL. En sparvhök insåg också att det fanns obegränsade mängder småfåglar i vår trädgård och lät sej väl smaka. Den nöp en grönsiska till i häcken innan den drog till skogs.

MAJ. Vi gjorde en vårresa till min syster i Texas och jag fotade Margaret Hunt Hill Bridge från bilen, genom en öppen taklucka. Med den bilden vann jag deltävlingen "linjer" i vårens fotocup här på FS. 

MAJ. Jag började experimentera med stackade bilder och den här knep förstaplatsen i FS vårcup då temat var "dagg". Bildserien är tagen med handhållen kamera och  "focus bracketing", sedan staplat i PS. En vecka senare blev det en fjärdeplats i cupen på temat "stilla" och då stod det klart att jag vunnit hela vårcupen, med Ing-Marie Sjödin på andra plats.    

Det blir en extra bild i MAJ för det var två gosiga bävrar på besök i Svandammen i centrala Uppsala. Jag har aldrig sett bävrar så här nära och att de dessutom var så pyssliga med varandra.

JUNI. Vi gjorde en kort visit i London och jag blev helt överväldigad när vi klev in på Natural history museum. 

JUNI. På midsommarafton tog vi tåget till Edinburgh för att tillbringa två heldagar på Royal Highland Show, en av Storbritanniens största lantbruksutställningar. Imponerande Clydesdale var en av höjdpunkterna och agronomen trivdes som fisken i vattnet. 

Hej så länge,

Lena