Tillbaka till Fånöö och höstfärger

Cirka tre veckor efter första besöket i vår nordligaste bokskog Fånöö åkte jag tillbaka för att se om färgerna ändrats. Dessutom skulle jag ha en bild till FS cupen på temat "höstfärger". Jag hade ju en del i arkivet men kände för att satsa på en nytagen bild och skogen bjöd nu på helt andra nyanser.

Jag valde sen eftermiddag för jag ville ha det ljuset och nu skiftade hela skogen i gula, gulgröna och den där rostbruna tonen som boklöven får när de ramlat av. 

Marken var täckt av de rostbruna löven även om det fortfarande var en hel del löv kvar på träden. 

Det var återigen magiskt vackert.

Jag provade också att gå in en bit bland träd och buskar för att testa andra vinklar och komma "närmare" löven.

Den här bilden blev mitt bidrag i cupen fast det är ett stående format. Den försvann i mängden bland alla vackra höstbilder som skickades in i denna omgång.

Fånöö visade sej igen från sin bästa sida. Jag kanske måste dit för att kolla hur det ser ut på vintern...

Hälsningar Lena

Underliga former i havet

Bjuder på några makrobilder från höstens resa till Norge. Man stöter på en del underliga former under ytan och det är inte självklart om det är en djur eller en växt. Oftast är det djur har jag lärt mej. Men det finns en otrolig mängd arter som jag inte har en aning om vad det är, trots att jag dykt i Skandinaviska vatten i över 20 år. De vackra spetsrosetterna ovan kan vara mossdjur, men jag är inte säker. 

De är två till tre centimeter i diameter och kan finnas i stor mängd, gula eller vita i färgen.  Mossdjur består av små individer som bildar en koloni och det finns en massa arter inom denna grupp.

Det här är i alla fall en kuddsjöstjärna omgiven av vita anemoner (som det också finns många arter av). Just den här sjöstjärnan är rödlistad i svenska vatten men vanlig i Norge, åtminstone i vattnet runt Tustna.

Polyperna från en "död mans hand". De här ser man överallt, både i Norge och på svenska västkusten. Men det är kanske inte så många som tittar så här nära på den. 

Det här är troligen bandsalp. Det är ett kolonibildande djur som bildar långa strängar av individer. De är mer eller mindre genomskinliga och svåra att sätta fokus på. Strängarna rör sej "svävande" i öppet vatten och när man fotar dessa är det väldigt lätt att tappa orienteringen när man sedan ska fortsätta simma. 

Det här var något nytt som vi aldrig sett tidigare. De två marinbiologer som var med föreslog någon typ av salp (som det finns 45 olika arter av). När jag har letat i litteratur och på nätet hittade jag också bilder på kolonibildande rörmaneter som liknade denna. Den ändrar form när den rör sej i vattnet. Här är den sammandragen och ca 20 cm lång. Vi såg den också utsträckt och då var den ca en meter och helt hopplös att försöka få på bild. 

Den här liknar väldigt mycket den rörmanet som hittades i Gullmarsfjorden i december 2016. Rörmaneter består av en koloni som bildas längs en stam bestående av den primära individen, från vilka alla de övriga knoppas av. Alla individer i kolonin har egna uppgifter, några samlar exempelvis in mat till alla andra medan andra ansvarar för exempelvis simning eller fortplantning. 

Rörmaneter är nässeldjur och kan brännas ordentligt. Jag kan inte låta blir att undra om den lilla svara pricken på varje "utskott" är ett öga (maneter har ögon även om det inte alltid är uppenbart). 

Okänd liten fisk men den har en skäggtöm så det är nog en slags torskfisk. Jag gillar denna för den har som en stjärnhimmel i bakgrunden.

En väldigt liten och för mej okänd typ av nakensnäcka. 

Avslutar men en kul fisk som jag vet vad det är, en tångsnärta. Det är väldigt sällan man ser dessa ute på en botten som på denna bild. De gömmer sej i skrevor mellan stenar och man hittar dem bara om man vet var man ska leta och dessutom letar noga. Oftast drar de sej längre in och gömmer sej om man lyser med en lampa eller slår blixt på dem. 

Det här var en liten individ och den satt "i uppförsbacke" på ett trist underlag, men jag fick ett hyfsat porträtt som får avsluta denna serie.

Hälsningar Lena

Upprepning och Fotosidans fotocup

Jag har bestämt mej för att delta i Fotosidans fotocup och den gångna veckan var temat "upprepning". Jag har hittills deltagit med bilder från arkivet, för det finns inga krav på att bilderna ska vara nytagna (men förstås en diskussion om detta). Denna gång hade jag dock en idé som jag ville genomföra, nämligen att fota en reflektion i vattendroppar. Förra helgen riggade jag sålunda för en fotosession på skrivbordet. Mitt första försök med en citron blev inte alls som jag hade tänkt. Vattendropparna var för dåliga och det var svårt att ställa skärpan på motivet.  

För att få till perfekta droppar måste man behandla glasskivan med något som gör att droppar håller ihop. Jag provade först ett rengöringsmedel som min sambo har använt på våra bilar. Det dög inte. Då provade jag ett spray som jag köpt för att använda på skor i mjukt skinn eller mocka. Det fungerade perfekt. Jag sprayade glaset och torkade med papper. När jag applicerade dropparna med en pipett blev de perfekta. Jag tog en blomma från trädgården och fick denna bild.

Nu hade jag ett glas med perfekta droppar och testade då några olika motiv. Det här är skalet från en sjöborre som har ett väldigt fint mönster. Jag gillade dock inte hålet på toppen som ser ut som en stor svart mun. 

Jag vände skalet på högkant, vilket krävde en liten skål för att hålla det på plats. Det blev en fin effekt av ränderna tycker jag. Ljuset som reflekteras i varje kopia är en skrivbordslampa och den ville jag bli av med om jag kunde. 

Jag testade mej fram med skrivbordslampan och en handhållen dyklampa (800 lumen) från andra hållet. Dessutom blev det en tur till blomsteraffären i Knivsta för inköp av en gerbera, som fick bli mitt huvudmotiv. Den här bilden blev mitt bidrag till fotocupen. Den fick åtta röster och en 14:e plats, vilket är min bästa placering hittills. 

Hälsningar Lena

Kylig morgontur

Nu går solen upp så sent att jag får skynda mej om jag ska hinna fota innan jag åker till jobbet. En morgon i veckan såg det riktigt lovande ut och eftersom jag inte hade något bokat klockan åtta stannade jag till vid badplatsen i Knivsta en kort stund. Det var minusgrader och det låg dimma över Valloxen. 

Det var kallt om händerna för jag hade förstås inte med mej några vantar. Jag har inte riktigt accepterat att det kan bli så kallt ännu. Detta var första morgonen med motorvärmaren och kupefläkten  på. Tur var det, för bilen var täckt med is.

Solen gick upp ca 07:40 men det är skog vid badplatsen så det tog lite längre innan den kommit över trädtopparna. Trots att många är på väg till jobbet vid denna tid var det tyst och stilla vid badplatsen. Inga "kallbadare" syntes till.

Här är solen precis på väg upp över trädtopparna.

Löven förvandlades till guld. Tyvärr guppade inte ens en gräsand på den blanka vattenytan.

En kort magiskt stund sedan var det bara att åka till jobbet. 

Hälsningar Lena

Fågelskådning med återbruk i sikte

Både måndag och tisdag har jag sett en stor flock sidensvansar från mitt fönster på jobbet, utan minsta möjlighet att gå ut. Idag hastade jag ut på lunchen för jag hade också ett ärende på biblioteket. Sidensvansarna såg jag förstås inte skymten av men i Ullbo trädgårdslund hittade jag två hägrar i vassen vid den lilla vattenpölen. Hägrar gjorda av metall från uttjänta spisar, frysar och oljefat.

Jag smög vidare i lunden och mötte då en hel flock med vackra hönor och en ståtlig tupp. Hönsflocken är gjord av samma typ av skrot som hägrarna av en metallkonstnär i Zimbabwe som heter Godknows Muringayi. Jag gick vidare mellan några gigantiska rhododendron...

Jag skymtade de stora vita fåglarna med röda näbbar mellan buskarna. Jag fick smyga fram för att fånga storkfamiljen på bild. Årets storkar för min del. 

När jag smög mellan buskar och träd snubblade jag nästan över denna kobra som hotfullt sträckte på sej och blottade huggtänderna. Det fanns mer än bara fåglar i lunden. 

Fasanerna är gjorda av galvaniserad metall och gamla oljefat av konstnären Mishake Sechiwa. Metallkonsten växte långsamt fram under 1990-talet i Zimbabwe och sysselsätter nu mer än 500 konstnärer spridda över hela landet. Inspirationen fick de i Zimbabwes nationalparker och råvarorna plockade de längs gatorna.

Två gamar har också gjort sej hemmastadda på Ultuna. Metallen kommer numera från skrotupplag och konstnärerna vill bidra till en bättre miljö genom att främja en kultur av återbruk och minska landets avfallsproblem.

Min favorit blir denna fiskgjuse som precis har landat i det lutande gamla pilträdet som växer ut över vattnet. Vid det här laget hade jag glömt bort sidensvansarna och naturligtvis ärendet som jag hade på biblioteket. Jag får gå dit en annan dag.

Hälsningar Lena