Familjeidyllen på mossen, del II

Klockan ringde 03:50 och när jag kravlat ur bilen och kommit ut på mossen kunde jag snart konstatera att det fanns minsann lite dimma....men också en hel del moln...Det var ändå magiskt vackert och helt stilla. Jag var ensam på parkeringen och ensam då jag gick ut på mossen...

Solen var på gång och det såg hoppfullt ut när jag tittade mot horisonten. Luften var krispig och det var nog runt 8 grader. Otroligt fint och jag njöt...

När jag kom fram till rätt pöl kunde jag snart se att lillen var vaken.

Hela familjen var på plats och rörde sej stilla över det blanka vattnet. 

Nu uppstod ett problem. Skulle jag bevaka soluppgången åt ena hållet eller lomfamiljen åt det andra? Med två kamerahus försökte jag röra mej mellan båda och det blev en förvånansvärt långdragen bevakning. Molnen gjorde att soluppgången inte alls kom och passerade som jag trodde.

Det kom dock några solstrålar till slut och när jag njöt av dessa...

...och stod med ryggen mot pölen med lommarna, hörde jag hur båda föräldrarna lämnade med ljudligt plaskande som bara en smålom kan åstadkomma. Nåväl, det skulle nog komma fler chanser tänkte jag....Hur kan jag ens tänka på att hetsa upp mej på en plats som denna...helt ensam när solstrålarna tränger fram mellan moln och trädstammar. 

Eftersom båda föräldrarna lämnat för att fiska promenerade jag en runda runt mossen. Den här lommen gav sej av i gryningen från en annan pöl, tätt följd av sin partner. 

Lite dimma låg kvar länge trots att solen hade gått upp. Det var dock vindstilla och molnigt. En liten knipa förhöjde ögonblicket.

Jag passerade en annan pöl där det ofta ligger ett par smålommar. Det fanns två där och efter en kort stund gav de sej av, en i taget. Jag visar bara en bild för jag vet att ni har sett många på flygande smålom. 

Tillbaka på plattformen hade lillen vaknat till och börjat spana efter första frukostleveransen. Det blev en ganska lång väntan för föräldrarna gav sej av strax efter fem... 

...och det dröjde till 06:54 innan frukosten serverades. Tänk va fint det hade varit med en pall att sitta på.

En fisk levererades.

Ungen satt glupskt i sej den.

Sedan följde en kort stund av kommunikation som man ju bara kan spekulera över vad den innehåller....

Därefter blev det uppenbart att nu skulle det ske lite mer seriös träning. 

" - Kolla på svalan där...fullt så kaxig i din flygning kommer du inte att bli, men det är bra med en proffsig förebild. Nu ska vi simma bort till änden av pölen och prova på hur det känns..."

" - Jösses, hur ska det här sluta...?"

Ungen gör ett tappert försök och sätter fart på både fötter och vingar.

Det ser ganska OK ut även om det är lite vingligt och den får heller aldrig upp någon riktigt bra fart.

Här kan man ju nästan känna mjölksyran i bröstmusklerna. Den gav upp.

" - Stöööön.....va jobbigt..."

Med ett galant "wooosh" kommer sedan ett proteintillskott till den tränande telningen. 

Liten fisk på menyn. Klockan har hunnit bli 7:45, solen har kommit fram och det är riktigt fint. 

Mat...

...och sedan ett litet prat. Samma beteende vid varje måltid.

Nu ska lillen träna dykning och att simma under vatten. Det fick den hålla på med betydligt längre än flygträningen. Det blir inte så rafflande bilder av det så jag nöjer mej med denna, då jag tror att den får instruktioner. Eller så berättar den att den har sett en sååååå stor fisk....

När jag bestämde mej för att ge upp och åka hem var hela familjen samlad. Hoppas det går bra för den lille och att den klara både flytt och vinter.  

Det var allt från årets besök vid Knuthöjdsmosse.

Hälsningar Lena

Familjeidyllen på mossen, del I

Jag gjorde mitt årliga besök till Knuthöjdsmosse i början av veckan och jag varnar redan nu, det blev mycket bilder. Jag kom fram vid halv åtta på kvällen och gick ut en runda på en gång. Det var förvånansvärt tyst och bara enstaka ljud av smålom kunde höras långt borta. Jag hittade en ensam unge som låg och vilade. Jag stannade där för att invänta föräldrar som ju borde anlända med kvällsmat...

Efter ungefär en halvtimme vaknade ungen till och började simma runt. Jag kunde höra enstaka fåglar och något av dessa ljud kände den definitivt igen. Det var mulet och ganska mörkt, men helt vindstilla och ca 20 grader varmt. Inte tokigt alls att stå där och titta (fast en pall att sitta på hade ju inte varit fel). 

Jag såg ju på ungen att något skulle hända men bommade ändå då första föräldern plötsligt kom inflygande helt tyst och landade med ett svagt "wooosh". Kvällsmaten hade anlänt, någon slags förrätt kanske.

Ungen svalde bums maten och även om jag har en hel del bilder så var ljuset rätt trist,  jag visar bara denna.

Sedan följde en till väntan...Men det gick ganska fort och ca 10 minuter senare serverades nästa rätt.

Den andra föräldern landade bakom gräset som syns i nederkant. Den hade med sej en större fisk som ungen fick greja med en del innan den kunde svälja. Det var nog kvällens huvudrätt. Klockan var kvart i nio och jag hade lyckats sleva i mej en sallad stående på den lilla plattformen vid kanten av pölen fåglarna uppehöll sej i. Ni som varit där vet nog vilken plattform jag menar och att man inte får gå utanför spängerna eller plattformarna (för att inte störa fåglarna). 

Undrar om den tackar för maten? De hade i alla fall stunder av kommunikation efter måltiderna och den borde ju vara mätt vid det här laget.  

Det hände ganska mycket under en kort stund från det att middagen landat och serverats. När ungen åt började den andra förälder började simma målmedvetet längs pölen. Den kom plötsligt väldigt nära förbi där jag stod. Dessutom lyckades några solstrålar tränga igenom molnen och ljuset förändrades markant. Det blev magiskt vackert.

Framför mej stannade fågeln och visade upp sej på bästa sätt...

...gissa om det var svårt att välja ut bilder ur den här serien.

Fågeln simmade förbi mej och genom ljuset som förändrades dramatisk för varje meter.

En låg kvällssol lyste och jag visste att det skulle bli väldigt knepigt att fota det som nu skulle ske. Alla som varit där förstår nu att den här fågeln simmat till änden av pölen för att skapa en tillräckligt lång "startbana".

Den vände upp och startade nästan omedelbart med en rivstart. Jag hann inte ens överväga kamerainställningarna....

Det blev en serie bilder genom det varierande solljuset som jag ännu inte bestämt riktigt vilka som är bra eller dåliga. Här kommer i alla fall en som jag gillar.

Sedan blev det lugnt på mossen. Bilden är tagen med 16 mm på en Canon 7D mk II, som jag har med som extrahus. De två ljusa prickarna är lommarna. Alla bilder utom den sista i detta inlägg är tagen från denna plats. Fågelbilderna är tagna med Canon 5D mk IV och den trogna 100-400 mm zoomen. 

Klockan börjar närma sej nio på kvällen och solen kommer snart att förvinna.

Fåglarna putsar sej för natten (tror jag i alla fall). 

De sista solstrålarna försvinner...

...och lillen somnar in efter ännu en händelserik dag på mossen.

Dag två skulle jag få se ungefär var den pysslar med förutom att äta och växa. 

Jag gick tillbaka till parkeringen och rullade ut sovsäcken i bagageutrymmet på bilen. Jag var ensam där. Inte så stor idé att ha ett rum då man bara får sova några timmar, men... man måste komma ihåg att avaktivera en del av bilens larm innan man låser in sej för natten. Kollade väderappen innan jag somnade. Skulle det blir dimma eller inte nästa morgon....? 

Hej så länge,

Lena

Sommartomater, del II (med recept)

Just nu ger växthuset en enorm skörd av tomater. Mer än vi haft tidigare år. På bilden är det två bifftomater av en gammal populär sort som heter Brandywine. Tillsammans väger dessa tomater ca 800 g. Vi har tre plantor med Brandywine...

Dessa tomater blir utsökta som tomatsallad med tunt skivad rödlök, olivolja, flingsalt och nymalen svartpeppar. En tomat räcker till två personer som ett tillbehör till lunch eller middag. Vi har haft gäster och ätit en hel del men nu behövdes en mer radikal metod för att ta reda på de stora tomaterna som mognat i mängder. Bilderna ni ser ovan är tagna efter att jag skördat 2 kg stora, på gränsen till övermogna tomater.  

Vad gör man med två kilo stora saftiga tomater? Ni som läser bloggen vet ju att jag brukar göra tomatsås. Denna gång blev det istället tomatsoppa. Jag tog av så mycket jag kunde av skalet från de stora tomaterna och skar dem i mindre bitar. Två finskurna gula lökar och två hackade vitlöksklyftor fick mjukna i olivolja och smör i en stor gryta. Därefter åkte alla sönderskurna tomater ner i grytan + fyra grönsaksbuljongtärningar, 6 dl vatten, 3 msk tomatpure, 1 tsk salt, ett lagerblad och lite nymalen svartpeppar. 

Grytan fick sjuda på svag värme, under lock, i ca 30 minuter. Jag mixade sedan allt i grytan med en stavmixer för att få en slät soppa som jag ställde på plattan för att piffa upp lite extra. Jag tillsatte 2 dl grädde och smakade sedan av med socker, salt och svartpeppar. Sockret får tomatsmaken att framträda mer och tar bort lite av syrligheten. Man får smaka sej fram till det man tycker är bäst. Jag tillsatte 2 msk socker till denna soppa som nu var 2, 5 l (ca 8 portioner). 

Vi åt en mustig tomatsoppa till lunch och jag frös in tre lådor med två portioner i varje. Man kan lätt göra detta till en matigare soppa genom att tillsätta t ex kryddiga korvbitar eller fisktärningar, pasta eller överbliven kokt potatis, olika grönsaker skurna i små bitar, creme fraiche med basilika eller andra örtkryddor, riven ost, mozarella eller vad som köket råkar ha hemma. 

Jag letar fortfarande efter ett bra sätt att ta tillvara färsk gurka, dvs inte sådana som man kan lägga in i ättika eller som saltgurka. Det här alternativet kan kanske funka så länge man har semester. En GT på Hendrick' s gin med en färsk gurkskiva....

Fortfarande sommarhälsningar från,

Lena

Katta-STROF!!!

" - Hela min värld vändes plötsligt upp och ner! Min husse (Nimar) och matte (Felicia) har skaffat TVILLINGAR! De normalt så sansade människorna kom plötsligt hem en dag med inte bara en, utan två, små hjälplösa knyten! " 

" - Jag hade precis blivit kompis med det första knytet som växt till sej och blivit helt OK att leka med. Jag hade också etablerat en hyfsad plats i hierarkin här hemma...kändes det som i alla fall..."

" - Nu är det nya spelregler som gäller och de där två småttingarna är alltid i centrum. Ändå lyckas de alltid upptäcka mej när jag försiktigt smyger ut i trädgården för att få lite "egentid" bland gurkplantor och hallonbuskar." 

" - Så här ser dom ut. De har noll koll och kan knappt hålla reda på sina egna tassar. "

" - Jag behöver verkligen några goda råd....Hur ska jag klara av detta? De blir ju helt skärrade bara jag kommer i närheten av dem? "

" - Jag vet inte om jag förstått allt rätt men det verkar som att de kommer att stanna rätt länge....? "

Hälsningar katten Kennedy (genom Lena)