Det här med hybrider...

Jag ville förstås kolla hur min favorithybrid har det i kylan när vi var vid Råstasjön i helgen. Den var inte där den brukade vara och jag har inte sett den de senaste två gångerna jag varit där, så jag började bli lite orolig. Däremot hade det tillkommit några andra gäss och vad säger ni om denna? Finns det någon gåsart som ser ut så här?

Här är en till. Det är inte samma individ. I bakgrunden kan jag hålla med om att det är en grågås, men de här var mindre.

Här är en av dem bakom ryggen på paret med barnet. Någon/några har också sett till att även gäss, änder och sothöns har fått något att äta förutom en ojämn tillgång på brödbitar och smulor. Det är en väldigt liten öppen pöl för så många fåglar och det är antagligen helt rent på vad som nu kan tänkas finnas i det vattnet att äta. Gräsmattorna är dessutom översnöade. 

Här har vi en annan variant. Jag kan tänka mej att grågås x kanadagås kan bli lite olika beroende på vilken art som är mamma eller pappa. Helt omöjligt att veta när det gäller vilda fåglar förstås. Min hybrid var inte där.

Vi fortsatte runt Lötsjön och hittade den här. Tyvärr så blev det vita helt utbränt i den starka solljuset. Enligt bilder på nätet skulle det kunna vara vitkindad gås x fjällgås. Den var lite större än en vitkindad gås men inte så stor som kanadagässen.  

Sjätte juni 2014 tog jag den här bilden vid Råstasjön. Jag hade sett paret en gång tidigare och de hade nu blivit av med en unge. Men de andra tre hade växt på sej, om än lite ojämnt. De traskade på som om promenadvägen var deras, joggare fick väja.

Våren 2015 mötte jag den här pampiga gåsen på samma promenadväg. Visst känner ni igen den? 

Jag tror i alla fall att det är "min hybrid" och till slut så hittade vi den i andra änden av Råstasjön. Där finns det en väldigt liten pöl med öppet vatten och ett mindre gäng gräsänder. Hybriden skulle alltså kunna vara sju år gammal.

Den såg ut att må bra och även här hade någon lagt ut mat i form av spannmål och sallad. 

Den var nog inte så hungrig med kom ändå fram och smakade på vår nöt och fröblandning. 

När vi satt där med hybriden landade en rödhake nästan lika nära. Den ville förstås också ha frön och nötter. Den här har nog två föräldrar som är rödhakar och jag har inte en aning om de hybridiserar med någon annan art. 

Hälsningar Lena

En till hägershow, med glitter denna gång.

Det var strålande sol på lördagen så det blev en tur till Råstasjön. Hägrarna var på hugget och en dam utfodrade dem med fisk. Jag kunde inte motstå att stanna en stund och ta några bilder. Jag blev stående i motljus och övervägde att gå runt flocken och få ljuset i ryggen, men samtidigt såg det läckert ut med ljuset i fjäderdräkten så jag stod kvar. Det här skulle ändå inte bli en upplevelse som liknade den förra jag hade...

...för det var på tok för många hägrar på en för liten yta. De flaxade och hoppade runt så det var svårt att ens veta vilken man skulle försöka få fokus på. Jag tog bildserier lite chansartat och många bilder är hopplöst röriga eller så ligger fokus helt fel. 

När jag gick i genom bilderna i datorn valde jag därför att beskära och försöka fånga spektakulära situationer. Eftersom man är så nära fåglarna är det inte alls ovanligt att man kapat någon vinge, så man kan gott kapa lite till. Snön yrde runt fåglarna och glittrade vackert i motljuset.

Det här är faktiskt en favorit för mej fast man inte kan se ögonen på någon av fåglarna. Jag hade dock gärna sett mer av den högra foten.

Ibland såg det nästan ut som att de retades med de små strömmingarna.

Viftade man för mycket med sin godbit kunde man mycket väl bli av med den. De långa fjädrarna på huvudet blir som antenner när kameran fryser ögonblicket. På den här bilden har jag klonat bort en halv häger i bakgrunden. Erkänner manipulationen men den var hopplöst "felplacerad".

Kolla in den tredje fågeln som sticker upp med sin långa hals på ett väldigt störande sätt. Den blev jag inte av med och beskära bort den gick ju inte heller.

Läcker uppvisning och nummer tre står kvar och tittar på.

Här är det nästan så att den tredje fågeln faktiskt passar in, eller så har jag stirrat så mycket på den där halsen att jag börjat vänja mej. 

Här är det finaste action och jag lyckades få en skarp bild på dessa två då båda är i luften och alla vingar, fötter och huvuden är med.  

Det passerade barnfamiljer och joggare bakom ryggen på mej när jag tog dessa bilder. Någon stannade och frågade om det var tranor...andra stannade för att titta på showen.

Hälsningar Lena

Ny förstasida!

I veckan fick jag mail om att min bild pryder omslaget på American Chemical Society's senaste nummer där mina kollegor fått en artikel om spindeltråd publicerad. Jag har två omslag på Nature sedan tidigare och den här tidskriften är ju inte riktigt lika tung, men det är jättekul ändå. Spindeln på bilden är en vanlig svensk brospindel fotograferad i ett trapphus på jobbet (med stort ljusinsläpp). 

Sumalata, doktorand i spindeltrådsgruppen, höll en trissa där spindeln hängde i sin tråd. Hon fick hela tiden rulla upp tråden som spindeln gjorde. Bakgrunden är svart sammet som jag fäst på hennes labbrock med gem. Utan hennes hjälp och hennes teknik att få spindeln att spinna hade det inte blivit någon bild. Tack för den! 

Nu är det fredag...

Hälsningar Lena   

Finbesök i restaurangen

Jag jobbade hemifrån idag och när jag kom ut i köket för att koka tevatten satt den här näpna filuren utanför. Jag rusade iväg och hämtade kameran som låg i mitt arbetsrum med fågelobjektivet på. 

Det var ett helt gäng med stjärtmesar som pickade i sej av talgblocket. Det är ju inte så snyggt med nätet, men för att hålla fåglarna säkra från katterna och bevara talgblocket till de minsta, så fungerar det utmärkt. Här kan man ser sju stjärtmesar och det var minst en till på baksidan. De samsas utan vidare med blåmesar.

Plötslig flög alla iväg runt huset. Jag sprang upp för trappen och genom balkongdörrens glas i sovrummet fick jag syn på flera i syrenträden. De sätter sej ju inte alltid på de bästa ställena. Kunde ändå inte låta bli att visa denna. 

Alla små grenar på träden är hopplöst i vägen, men när den sträckte lite på sej blev det mycket bättre. 

Här var det lite lättare att fånga ett porträtt då den kikade fram. De rör sej ständigt och det är tur att man lätt kan slänga alla misslyckade bilder.

Äntligen en som satte sej på en av de bättre grenarna. Den sitter bara några meter i från mej, men det är ju en glasdörr mellan...

Ibland var det t o m två fåglar med i bildfältet. Men jag hade fullt upp med att få skärpa på en individ så att den andra kom med i bakgrunden är inte min förtjänst.

En annan för oss ovanlig gäst som plötsligt dykt upp i kylan är den här björktrasten. Jag tror det är samma individ som kommer varje dag. 

Den slår sej ner och frossar i sej minst en äppelhalva, gärna två. Hittills har koltrastarna inte utmanat den vad jag hunnit med att se. Om jag kommer till köket en timme senare är den ofta kvar på samma ställe. Stjärtmesarna stannade ca 10 minuter och gjorde tre besök i talgblocket, sedan drog de. Vilket var tur för jag hade inte tid att sitta där och spana efter dem.

Annars är det blåmesen som vill ha en fruktstund mellan talgmåltiderna och fröna.

Hacke bryr sej inte ett dugg om äpplena. Här sitter den och spanar på talgblocket. När det verkar lugnt tränger den sej in genom plastnätet och hackar i sej en stor portion. Vi har ett par som kommer flera gånger om dagen. De ser roliga ut för nätmaskorna är i minsta laget. Småfåglarna flyger förstås obehindrat både in och ut.

Avrundar med ett par vackra stjärtmesar. De första jag ser i år. Vilken tur att jag jobbade hemifrån just idag. Jag erkänner också att denna bild är ett montage. Två skarpa stjärtmesar på samma bild har jag inte lyckats med ännu, även om det fanns ögonblick då det satt två stycken på denna pinne i minst en halv sekund.

Hälsningar Lena

En gnutta rött

Inspirerad av Ninis blogg med nyanser av orange insåg jag att jag hade en del bilder från de senaste dagarnas promenader som inte bara var blå och vita, utan även innehöll en del rött. Här kommer sålunda en kollektion med en gnutta rött i vinterlandskapet. 

Trots tjockaste yllevästen verkar det här fåret överväga om den ska gå ut....den funderade en stund, backade och gick in. Det var minus 7 och blåste lite, bäst att hålla sej inne. 

De faluröda fasaderna gör sej fint mot det vita.

Här duger det med en pinne...

Den här ekorren var så nöjd över det röda äpplet att den faktiskt tog det med sej. 

De här gillar också röda äpplen och båda vill förstås äta på samma. 

En del vägrar att ge sej, trots att de hänger upp och ner. 

Hälsningar Lena