Lucka 19. Klart att hybriden ska ha en egen lucka

Det blev en tur till Råstasjön och efter en stunds promenad möter vi hybriden som kommer simmande,.... ensam förstås. 

Här har den fått syn på oss och att jag har plockat fram en liten påse. Två gräsänder har insett att det finns smaskens så de får en liten smakbit, men det är hybridens godis som den plockar fint ur handen. 

Sedan får den förstås finna sej i några porträttfoton. ISO 5000 är det enda som ger fungerande tider.

Men en stund senare händer det otroliga. Ljuset förändras gradvis och solen kommer faktiskt fram. Första solglimten i december för oss.

Eftersom jag nu plötsligt kan gå ner till ISO 1250 (rekord denna månad) bjuder jag också på en fin rörhöna som putsat upp sej vid vattenbrynet.

Ingen brusreducering här inte och ett helt annat utgångsläge när jag öppnade bilden i LR. 

Rörhönorna är inte särskilt skygga här heller så den kom mot mej när jag satte mej på huk och fotade. Femton gräsänder kom också för de trodde förstås att jag hade något gott till dem.

En kort stund fick vi se solen denna dag. I morgon utlovar SMHI mulet, lätt regn på förmiddagen och fem plusgrader.

Hälsningar Lena

PS. Knölsvansfamiljen med alla 10 svanarna är på plats och verkar ha det bra.

Lucka 18. Hade lite tur...

För det var inte ens vid en matning, de bara dök upp....små vita bollar med lång stjärt som "pratar" hela tiden....

Det sitter förstås inte stilla mer än ett ögonblick och höll till i det mörkaste stråket jag passerade under denna promenad.

De kvittrade och flög runt från buske till buske i några minuter, minst fem stycken.

Sedan blev det tyst och de var borta. Men jag hade fått den finaste lilla stjärtmesen till lucka 18, under den mörkaste av alla fototurer jag gjort i december 2020.

Hälsningar Lena

Lucka 17. Knölsvan

Jobbade hemma ett par timmar och åkte sedan via en liten sjö till jobbet. Jag fick syn på  svanfamiljen fem minuter efter att jag stigit ur bilen och det kändes direkt som att de kunde få bli lucka 17. Dessutom simmade de mot mej....

Svanarna fortsatte mot "badplatsen" där jag stod. Det här är nog inte fåglar som är vana att bli matade, men de kom ändå närmare. 

Till slut styrde de direkt mot badplatsen...

...och kom inglidande på rad i det stilla vattnet.

De kom nästan ända fram till strandkanten men de förväntade sej inte att jag skulle ge dem något. De började kolla av botten istället.

En liten uppvisning av en av ungarna.

Båda föräldrarna tittade på mej men var tysta. Jag var nog inget hot med min kamera.

Avslutar med en dimmig vy över våtmarksområdet.

I morgon är det fredag och snart fjärde advent...+ 6 grader och regn...

Hälsningar Lena

Lucka 16. Äntligen, en trädkrypare!

Nästan dagligen rapporteras trädkrypare vid skogsmatningen strax intill mitt jobb. Men inte har jag fått se någon....förrän idag! När jag precis var på väg att ge upp fick jag plötsligt syn på något litet som raskt försvann runt en trädstam. Den skymtade fram igen  högre upp och då såg jag den tydligt, den charmiga lilla trädkryparen som får bli lucka 16.

Det är väl inte idealiskt att ha mataren med i bild, men jag har aldrig sett trädkryparen i något typ av automat eller talgbollshållare. Här var det också väldigt mörkt vilket krävde ISO 10 000. Kolla in de imponerande klorna.

Här verkar den ha klättrat upp längs en alldeles för tunn stam, men det gick bra det också. 

Så här är det väl vanligast att man ser den. Otroligt väl kamouflerad mot den grova stammen, tills den visar sej från sidan och man ser det vita bröstet 

Den här individen kom också ner på marken, vilket jag bara sett en gång förut och det var vid stammen till ett stort träd. Här satt den under en liten gran och plockade bland de spillda fröna.

Avståndet var inte alltför långt och ljuset ganska OK för att vara på marken.

Undrar om den funderar över vilken trädstam den ska klättra på härnäst...för i nästa sekund flög den.

Hälsningar Lena

Lucka 15. OJ hoppsan! Det blev fel...

Jag stod ensam i skogsmatningen vid jobbet och väntade på att något intressant skulle dyka upp. Sist jag var här kom ju en svartmes och satte sej väldigt nära. Idag kom ingenting...tills jag plötsligt såg hur det rörde sej vid en gammal stock. Oj vad det gick undan när den här lilla gynnaren samlade löv. Åtminstone hämtade den löv och försvann in med dem i ett mörkt hål. Den provtuggade också på några av löven. Det blev bara en skarp bild, av ett däggdjur....alltså helt fel.    

Till slut fick jag nöja mej med en av de trognaste restauranggästerna till lucka 15. Precis som hemma är blåmesen dominerande bland besökarna, tillsammans med talgoxen (som jag får ta till en annan dag då det inte går så bra). 

Här hade en fått tag i en ordentlig godsak och jobbade en bra stund med den. 

Nu ska jag gå och koka knäck, med lakritssmak...

Hälsningar Lena