Flyinge Kungsgård och storkar

Vid tvåtiden på eftermiddagen kom jag fram till Flyinge Kungsgård. Solen strålade och det var sommarvarmt. Jag mötte direkt en ryttare och häst, inte så konstigt då Flyinge är en av våra tre Riksanläggningar för hästsport.

Jag hann inte gå in här för det fanns så mycket att titta på....

Jag är ju lite svag för hästar också och det fans gott om dem. Om någon tror att de försökt tvätta bort färgen på rumpan på den ena så är det inte fallet. En del hästar ser ut så här.

Jag blev dock snabbt distraherad från hästarna när jag vände mej mot de stora byggnaderna. Dessutom kom det något stort flygande....som inte var en häger....

Det kom en stork och jag hittade snabbt storkbon på toppen av det stora valvet. En del bon var gigantiska och tycktes vara byggda direkt på taket. I detta fall delvis över ett takfönster.

Här har man uppmuntrat storkarna genom att anlägga en platform. Storkarna försvann helt från Sverige på 1950-talet men de har återvänt till Skåne genom inplantering och troligen även inflyttade fåglar från Europa. Det finns fortfarande uppfödning på ett par platser men jag skippade storkhägnen för det fanns tillräckligt med fåglar att se ändå.

Jag gick genom valvet och kom ut vid en krattad ridbana. Hästar ska skötas och motioneras även om det är helg.

Nu upptäckte jag att det satt storkar på varenda hustak.

Här är det tre bon och fåglar i alla tre. Ljuset var inte det bästa för fotografering men det kändes mysigt att vara ute i solen. Gräsmattor och häckar var gröna, träden blommade. 

Antagligen en sorts magnolia.

Jag gick runt mellan byggnaderna och njöt. Hussvalorna hade också bon längs hustaken och flög ivrigt runt i den fina trädgårdsmiljön. Det här är ett gammalt vattentorn.

Plötsligt landade en stork på taket och jag återgick till att spana på de stora fåglarna.

Stork inför landning....Vingspannet kan bli så stort som dryga två meter. Det är en rejält stor fågel.

Storkar lever i par och återkommer ofta till samma bo år efter år. De turas om att ruva äggen (ofta 4st) och även att ta hand om ungarna när de kläckts. Om det är makan eller maken som kikar upp ur boet kan jag inte avgöra.

Det utspelas en hälsningsseremoni när den återvändande fågeln landat. De klapprar bl a med näbbarna, vilket även får andra storkar i närliggande bon att klappra lite.

Förutom ljuden böjer de också huvudet bakåt i denna pose.

Här kommer en till stork in för att landa. Den här kom nästan ovanför mitt huvudet.

Här börjar hälsningen med ett hjärligt klapprande...

....näbbarna möts, de klapprar och den återvändande fågel håller ut vingarna.

De ser ju rätt kärleksfulla ut där uppe i boet.

Sedan är det dags för böjda-huvud-posen....

...och en stund till med vingarna en bit från kroppen. Om fåglar kramades ser detta helt klart ut som en invit, eller?

Efter en sista titt upp mot storkbona går jag tillbaka samma väg som jag kom och passerar då under detta torn genom valvet.

Det är stall på var sida och jag sneglar in genom de öppna dörrarna. I de första stallet är det tomt, hästarna är antagligen ute i hagarna. I den andra längan hittar jag en tjej som pysslar med en häst och det får bli min sista bild från Flyinge Kungsgård.

Hälsningar Lena

Fortfarande på väg

Jag hade ställt klockan på ringning 04:45 och tittade yrvaket upp när den väckte mej. Wow, dimma! Jag måste ut. Jag knölade på mej lite kläder inne i bilen och kröp ut genom ena sidodörren. Lite bökigt är det ju att sova i bagageutrymmet.....Det var ingen dimma, bara imma på insidan av bilrutorna....

Nåja, väl ute var det bara att ta fram kameran. Det såg ut att bli en vacker gryningsmorgon....

...och plötsligt vaknade en flock kajor. Vilken morgonsång!

Jag gick ner på den breda fina spången vid Naturum och konstaterade snabbt att knölsvanarna tog sovmorgon.

En flock skrattmåsar flög i cirklar runt svanparet och utstötte sitt vanliga skränande, men svanarna lät sej icke störas av några morgonpigga "chokladdoppingar" 

" - God morgon kära Du."

Jag valde Doppinggömslet denna morgon och där simmade både skäggdoppingar och ett par gråhakedoppingar. Solen kom dock aldrig fram ordentligt och ljuset var ganska dåligt.  

Det roligaste fåglarna att titta på utanför gömslet visade sig vara skrattmåsarna. De höll på med heminredning, eller i bästa fall någon sorts rede.  

Blandade byggmaterial fraktades i skytteltrafik till den lilla ön där de hade slagit sej ner.

Ibland uppstod meningsskiljaktigheter över någon särskilt lämplig pinne.

Byggandet var långt ifrån den avancerade och välplanerade pungmesen som jag såg innan jag åkte från Uppsala. Här verkade det ibland som att de inte riktigt visste vad de skulle göra med materialet när de väl kom fram med det....

Ni ser ju själva hur den där pinnen placerades. Eller så ligger den bara där tills en hona tar hand om den och stoppar den där den hör hemma. Hur gåsen står ut att bo mitt i en skrattmåskoloni kan man ju bara undra över. 

Jag gick mot bilen för att äta frukost och fortsätta min resa. En sävsparvshanne satt på ett plank och sjöng för full hals. Jag såg inte till några honor.

Efter två kokta ägg på knäckebröd med kaviar drog jag söderut, mot Flyinge och storkarna.

Hej så länge, Lena

Skåneresan - vägen ner

Jag har haft en fantastisk långhelg i Skåne med bara foto, natur och fåglar. I fredags tog jag semester på eftermiddagen och påbörjade resan. Jag tog ett stopp på vägen vid Hornborgasjön.

Det första jag fick syn på var en gråhakedopping, precis utanför centret i den första "pölen". Ljuset var inte det bästa och vinkeln snett ovanifrån, men den var förvånansvärt nära.

Jag insåg snart att det här var den ena fågeln i ett par.

Strax utanför "Måsgömslet" hade de sitt bo. En hel del strån och växtlighet skyddade dem från direkt insyn i den blivande barnkammaren.

Här var det i alla fall dags för vaktombyte på redet.

Man kan t o m skymta äggen mellan vasstråna, i synnerhet om man förstorar.

Rödbenor var de enda vadare som jag kunde hitta samt två strandskator som dök upp nästa morgon. Jag kan inte se skillnad på könen men gissar att den som ivrigt viftar med vingarna är en hanne som försöker imponera på en hona.

Det gick inte så bra. Hon var inte det minsta imponerad utan drog vidare i blötmarken.

Här gör han ett nytt försök....man kan ju riktigt se hur han signalerar "titta på mej, titta på mej!!!"

Vädret var växlande och det var ganska kallt.

Jag tog en sväng till "Trandansen" och hittade några tranor.

Solen kom fram och jag fick se de kvarvarande tranorna, tillsammans med gäss och några sångsvanar, i det sista varma solljuset

De dansade inte men tjafsade i alla fall lite grann. Bilderna är tagna från bilen för det var både det varmaste alternativet samt det som minst skrämde fåglarna.

Solen gick sakta ner och det anlände några gäss till gänget som gick och betade. Det började bli dags att dra sej tillbaka....

För min del blev det parkeringen vid Hornborgasjöns naturum. Det stod redan tre husbilar där. Jag har ingen husbil men bagageutrymmet är stort på bilen och där bäddade jag med madrass, dunsovsäck och en rejäl dunkudde. Det var tre grader när jag låste in mej i bilen och somnade nästan direkt.

Fortsättning följer....

Hälsningar Lena