Hägerrapport från Råstasjön

Så här såg det ut när vi kom till Råstasjön idag och man skulle nog ha ägnat sej åt annan typ av foto än just fåglar. Jag bytte till 24-105 en kort stund för att få med dimman och solen. Men man vill ju inte byta objektiv titt som tätt så efter dessa bilder blev det 420 mm igen. Jag skulle ju fota hägrar...

Men det var vackert ljus och rimfrost i träden eller kanske det är dimfrost, som Jan beskrev i en tidigare blogg.

Det var mängder med folk vid Råstasjön som rastade hundar, åkte skridskor eller skidor, barn som åkte pulka, joggare etc. Hägrarna då, kanske ni undrar?....

Det satt inte där de brukar...utan man fick titta upp.

Det satt en mängd hägrar högt upp i trädtopparna vid den plats där de normalt brukar sitta på marken eller i de lägre träden/buskarna. Deras matlådor var på plats men där fanns nog ingen mat för tillfället.

Vi tänkte att någon lite flyguppvisning kan de kanske bjuda på, så vi väntade kvar en stund.

En och annan häger lättade och flög runt en sväng innan den landade i träden igen.

När jag precis plockat fram en lunchmacka landade plötsligt en häger på marken. Med smörgåspåsen mellan tänderna riktade jag kameran mot fågeln.

Tur, för den satt inte stilla lång stund utan lättade ganska omedelbart från marken...

...och jag fick några skott på den då den passerade mej. Den här får bli dagens bild 21.

Ljuset ändrades när den passerade. Tyvärr hade bilden efter denna en stolpe mitt i...

....ljuset ändras ytterligare och på nästa bild är det finaste ögonblicken över.

Avslutar med en vacker nötskrika som kom fram vid utfodringen bakom tennishallen. Vi såg även rödhake och bofink, samt de vanliga småfåglarna och mängder med koltrast. Vattenrallen ville inte vara med på bild men den var där enligt andra besökare.

Hälsningar Lena

En vinterdag i hagen

På en gård strax söder om Uppsala går ett gäng stora ardennerhästar. De är pensionerade allihopa och njuter nog mest av tillvaron. Lantbrukaren som äger dem har också uppnått pensionsålder, men han kan inte göra sej av med hästarna. Det är dock en häst mindre än när jag var där senast. Nu är det fyra.

I det låga solljuset får de nästan guldskimrande färger. Snön blir blå och vitbalansering ger bara helt galna färger på hästarna, så det får vara blå snö. 

Runda goa former och mycket välmående djur. Tillsammans väger de antagligen bra över tre ton.

Det här är min favorit. En valack som är lite för vek i frampartiet och inte dög som hingst.

En oemotståndlig häst. En kvinna öser kärlek över dessa djur och borstar den långa manen regelbundet. Annars skulle den inte vara så här fin. Den får bli nr 20 och jag erkänner att jag klonat bort ett staket i bakgrunden.

Han kommer alltid fram till staketet och kollar in vem jag är. Trots att jag aldrig har med något godis till dem.

Det händer inte så mycket i hagen och det är sällan man får se dessa hästar sprätta iväg i någon annan gångart än stilla lunk. Det ligger också i deras natur, att vara lugna och inte studsa till för småsaker.

Jag är ganska säker på att det här är bamsefavoritens mamma. Mycket vackra färger, eller hur?

Det mjukaste på hästen....

Om man inte har något för sej kan man ju äta lite snö....

.....eller gäsp....sova en stund i solen.

Min favorit försöker rulla ihop tungan. Det går väl sådär.

Så kan det se ut en solig vinterdag i hagen. Låg actionnivå och mest stillsamma funderingar.

Avslutar med en bild från januari 2013. Det här är kvinnan som borstar och pysslar med dessa hästar. Jag tog med den för att ni ska få en uppfattning om hur stora de är.

Hälsningar Lena

Viss uppståndelse under förmiddagen

Så här såg det ut vid nio-tiden utanför min arbetsplats i morse. Första tanken är kanske att det inträffat något våldsamt eller att vi mottagit ett bombhot eller liknande. När jag kom på morgonen möttes jag också av män i kostym. Inget ovanligt en fredag för det är ofta disputationer på fredagar, men de här gubbarna hade sladdar i öronen...och var antagligen beväpnade fast man inte kunde se det.

Personalen har kommit ut på glasbroarna som finns mitt i vårt hus. Viss förväntan råder...

Några av mina kollegor spanar ner mot ljusgården från fjärde våningen.

Det var så sköna färger på den här bilden så den får vara färg. I normala fall uppträder inte våra studenter i svart långklänning, vita handskar och blågula band.

Här kommer anledningen till poliser och uppklädda studenter. SLU hade idag besök av kungen och drottningen. Vår rektor hade förlagt besöket till huset där jag jobbar, Veterinärmedicinskt och husdjursvetenskapligt centrum.  

Drottningen tittade upp, noterade att det stod personal på flera våningsplan och hälsade. Även om det kanske är något som förväntas av henne gillar jag den gesten och den får bli dagens bild 19.

Kungaparet tillsammans med SLUs akademisekreterare, de småpratar och väntar...

Kungen tittar upp på de olika våningsplanen, antagligen efter en kommentar om byggnadens utformning.

Något försenade anländer de andra gästerna. Det är Islands president Guðni Th. Jóhannesson och ”first lady” Eliza Jean Reid. De är på statsbesök i Sverige och ett besök på SLU ingick i deras program.

Efter officiell fotografering försvann de in i en av salarna för att bl a höra min kollega Anna J prata om sin forskning på islandshästars hållbarhet, ett projekt som hon har i sammarbete med Holar högskola på Island. Jag gick tillbaka till mitt tjänsterum för att rätta tentor, "all in a days work"...

Nu är det fredag!

Hälsningar Lena

Plogen

Det snöade idag igen och jag bara måste ut på lunchen och ner till ån. Jag stod där och njöt en stund.

En knipa simmade runt med två kompisar. Den gjorde plötsligt sin typiska pose...

...och drog sedan iväg över det blanka vattnet. När jag såg den flyga bort hörde jag ljudet av andra fåglar men jag kunde inte se dem...

...tills de plötsligt framträdde mot den ljusa himlen och passerade över mitt huvud. En hel plog med sångsvanar. Jag höjde kameran och fick fyra bilder. En får bli nr 18.

I morgon är det fredag :-)

Hälsningar Lena

Snö på Arrhenius

Äntligen rejält med vitt på marken och jag tog en snabb tur på lunchen för att se hur mycket snö det kommit. Passerade Ultuna Herrgård, som universitetet inte längre använder....lite synd känns det. Här satt rektor förut.

Passerade minnesmärket över Johan Arrhenius som grundade Ultuna lantbruksinstitut under 1840-talet tillsammans med dåvarande landshövding Robert Fredrik von Kraemer. Den får blir nr 17.

Det var kallt och inte så inspirerande, fast snön nu äntligen har kommit. Kanske för att jag inte hann gå till mina favoritplatser.

För min del kan det få falla lite mer snö...

Hälsningar Lena