NICE ICE

Lyckades till slut ta mej ner till Svandammen i Uppsala, som egentligen borde heta ankdammen sedan den sista svanen vandrat vidare. Men jag var inte där för att titta på fåglar utan för att titta på isskulpturerna i den angränsande stadsträdgården.

Det har varit några inlägg med bilder från skapandet av iskonsten med t ex motorsåg, mejsel eller yxa. Isblocken är oerhört klara och vackra.

Först möter vi en björn, men jag upplever den inte som en isbjörn. Den ser snarare ut som en brunbjörn som ligger och filosoferar i blåbärsskogen.

Björnen inbjuder verkligen till att klappa på.

Färg eller svartvitt var inte helt lätt för jag är svag för de blåa tonerna som isen skiftar i när den är belyst.

Jag var inte särskilt kreativ när jag gick bland konstverken för det fungerade inte att vara utan vantar någon längre stund. Dålig planering gjorde att jag bara hade tumvantar med mej och de går inte bra ihop med kameran.

Vid den här skulpturen var det en liten tjej som delvis skymde den starka belysningen och det gav en viss effekt. Jag kunde inte motstå de blålila nyanserna fast den kanske ser lite "billigt" ut i sin färgade kostym.

Hälsningar Lena

Inte alla blir lasagne

Den här pensionären (född 1982) lever ett tillbakadraget liv på hingststationen Le Pin National Stud i Normandie. Känd amerikansk travare som flyttat till Frankrike och blivit pappa till ca 12oo avkommor. Fortfarande en pigg hingst som inte går miste om ett besök av en flock kringvandrande turister.

Det får bli dagens,

Lena  

NY GÄST !

I helgen dök det upp en ny liten gäst i våra talgbollar och fröstationer. Den såg ut som en liten talgoxe som tappat färgen på bröstet. Det var ganska lätt att lista ut att det var en svartmes.

Den är minst bland mesarna och lätt att känna igen på sin stora vita nackfläck. Kinderna är vita som på talgoxen. Den gästar fågelborden ibland, men trivs egentligen bäst i stora barrträd. Den lägger upp förråd av frön för vintern mellan granbarren eller mellan fjällen på kottar. När förråden tryter kan den komma till fröautomater och fågelbord.

Jag kan inte påstå att jag kryssar fåglar men de som dyker upp i vår trädgård vill jag gärna fånga på bild. Det här är art nr 24. Vår villaträdgård angräsar till ett skogsparti och det bidrar säkert, t ex finns det stora granar som nog är svartmesens vanliga tillhåll.

Hälsningar Lena

Skatan visar upp sej

Det må vara gråtrist och mulet men skator kan man spana på ändå. Den här visade upp sina vackra fjädrar genom att posera på ställningen där fågelmaten hänger.

Bilderna är tagna med 100 mm makro genom köksfönstret och ljuset var inte det bästa. Ungefär som det är mest hela tiden just nu, grått.

Den spatserade lite och sträckte upp stjärten. Egentligen spanar den på brödet (med smör) som ligger på marken.

Den var nog högst medveten om att jag stod där bakom rutan och fotograferade.

Smörgås ville den ha och till slut kunde den inte sitta kvar längre utan flög ner på behörigt avstånd för att närma sej godbiten till fots.

Den sprang sista biten och spetsade brödet innan den hastigt gav sej iväg mot häcken för att provsmaka.

Den åt upp ungefär halva brödet och gömde sedan resten i snön mellan två grenar i häcken. Jag såg den igen när vi åt frukost i morse då den var och hämtade vad som var kvar av godbiten efter en natt i blötsnö.

 Ha en fin söndag

Lena

Någon ville att vi skulle möta strömstaren idag

Jag vill först inleda med att tacka Mats Andersson för ett inlägg för ett par veckor sedan då han visade fina bilder på strömstare som var tagna strax söder om Eskilstuna. Första bron vid Skjula var Mats tips, då jag frågade var man kan se dessa fascinernade små vinterbadare. Idag var vi lediga för en begravning i Eskilstuna och jag föreslog att vi skulle åka lite tidigare och ta en titt vid Skjula. Jag ville så gärna se en strömstare.

När vi kom fram till bron var där ett par fotografer på plats och de pekade ut en liten fågel som satt rätt långt ut. De tittade på mitt kit (300 mm + 1,4 extender) och sa att det där räcker inte. Men om ni stannar en stund kanske den kommer närmare...

Det fanns två fåglar att spana på och jag var helt lyrisk. Min första strömstare! Plötsligt for den ena iväg på en dyk- och simtur som slutade med att den hamnade betydligt närmare när den dök upp igen. Med stöd mot broräcket fick jag en hel serie med bilder innan den gav sej iväg.

Fick syn på den andra fågeln som satt ute på en sten där vattendraget smalnade av och forsen började. Oerhört fin miljö men ack så långt borta.

Fredrik knackade mej på axeln och pekade på den första fågel. Den sitter på kanten vid vattnet och betydligt närmare än förut.

Kort därefter landar kompisen på andra sidan bron på en perfekt liten hylla av is och snö. Närmare än någon av dem varit tidigare.

Innan vi lämnar strömstararna har båda suttit väl inom räckhåll för min utrustning och vi har fått se dem dyka och komma upp i det skummande vattnet, för att sedan försvinna igen. Jag har svårt att slita mej men vi måste byta om och ska vara i kyrkan klockan ett. Vi har mött strömstararna och det är dax att ge sej av.

Axel var min sambos farfar och han hade levt ett långt och händelserikt liv. Han skulle ha firat sin 101:a födelsedag om ett par månader när han somnade in. Efter samlingsord och vacker sång kom prästen fram till oss och började tala, hans första ord var "Tänk på när ni senast såg en fågel...." 

Jag fick nästan lite rysningar, men jag tror faktiskt att Axel hade gillat den historien.

Lena