Hemresan

Efter en veckas dykning, trevlig samvaro och god mat från havet är det bara att köra hem igen. Samma sträcka och vi passerar förstås rastplatsen i Aure även på hemvägen. Så här kan det se ut i mulet dagsljus. 

Färden genom Norge går förstås på slingriga vägar utan vägren och ofta längs vattendrag.

Vi kommer till Eidet (nära Röros), där det också finns en fin rastplats. Här har det funnits en kvarn och ett smältverk. Vi stannar och sträcker på benen samt äter lunch. 

Jag ville också fotografera den gamla bron. Numera kör man över nya "Eidet bru", som man kan se delar av i förgrunden. 

På väg Fv561 mellan Glåmos och Brekken kommer solen fram och den fortsätter att stråla på oss när vi passerar gränsen in till Sverige och i stort sett hela resan hem. Nu får vi se när det blir dykning nästa gång. 

Hälsningar Lena

Dykveckan lider mot sitt slut

Sista dykdagen och vi vaknade till en mycket stilla morgon. Molnen låg lågt över det kringliggande landskapet, men solen skulle komma fram senare på förmiddagen.

Det pågår en del lastning av dykprylar på båten. När jag smög ut en morgon och bara skulle lasta min dykkamera var inte förtöjningen anpassad för lastning, vilket jag inte noterade...Jag satte en fot i aktern på båten och kände hur den gled ut. Jag insåg direkt hur det skulle sluta och tog ett djupt andetag innan jag hamnade i vattnet. En äkta "Melker" för er som sett Saltkråkan. Men med 15 graders vattentemperatur var det ingen större fara och jag fick bara skölja mina kläder, köra dem i centrifugen och hänga upp dem till tork. Ett och annat leende fick jag också bjuda på...    

Evelina kommer ner på bryggan med grötkastrullen. Såväl fiskar som krabbor och andra skaldjur väntar antagligen på sin frukost vid det här laget. Havregrynsgröt är minsann inte fy skam och de flockas under bryggan för att få ta del av resterna. Ibland hamnar den överblivna gröten i ett bröd, men denna morgon fick fiskarna ta del av frukosten.

Det är en vacker morgon när vi styr ut mot Halsafjorden.

Vattnet är spegelblankt och molnen ligger lågt.

Solen kommer fram efter en stund och landskapet får fina färger.

Det finns gott om havsörn i området och en sån här morgon flyger de förstås över oss. Här är jag dock lite sent ute och örnen har egentligen passerat oss. Det är inte helt lätt att förvara kamerautrustning för fågelfoto ombord på en dykbåt med begränsade utrymmen för utrustning som inte tål vatten. 

Inget vi möter under ytan denna dag slår den fina bläckfisken som ni fick se i förra bloggen. Men en och annan liten torsk stöter vi på.

En vacker läppfisk, kanske en berggylta.

Blågyltan är nog en av de mest spektakulära fiskarna färgmässigt. Hannen kallas också blåstråle.

Blåstrålen skimrar vackert när man fotar den med blixt. 

Det här är honan och hon kallas för rödnäbba. Dessa fiskar lever i harem med en hanne. Om hannen dör kommer en stor hona att omvandlas till en hanne. De har alltså anlag för båda könen från födseln och kan i vuxen ålder producera både ägg och spermier. 

Vi äter lunch vid ett gammalt båthus och vilar förstås på klipporna. Det är varmt och skönt i solen. Det var bara en nackdel med denna lunchplats. "Damtoaletten" var ett starkt kuperat äventyr att nå. Något som majoriteten av deltagarna förstås inte hade en tanke på...   

Vattnet låg nästan helt blankt i fjorden. I aktern på båten stod våra flaskor för andra dyket, samt diverse extraflaskor för de som dök med sådana. Det här var också utsikten från herrtoaletten. 

Ett annat gammalt båthus i närheten av vår lunchplats.

När vi kom tillbaka efter dagens dyk hade Evelina varit ute och plockat kantareller. Hon hör till personalen men följer ofta med och dyker. En förkylning har dock satt stopp för det och då har hon hittat på andra saker istället.  

Till middag serveras marulk med knaperstekt bacon, pilgrimsmusslor, ugnsbakad potatis med diverse rotfrukter och en stor kastrull kantarellsås. Det är självservering och det blir inga vacker dekorerade tallrikar, men väldigt gott! 

Hälsningar Lena

Till Tustna

Det tar ca 11 och en halv timme att köra de 87 milen till ön Tustna, som ligger strax norr on Kristiansund, i Norge. Det är inte direkt motorväg man färdas på och ibland stöter man på hinder längs vägen. Här var vi på väg 296 (efter Edsbyn men före Los), när det plötsligt blev stopp i trafiken. 

Det var Lobonäs veteranmarknad och bilarna som låg framför oss nosade sej sakta fram för att hitta parkering. Det var en mycket välbesökt veteranmarknad, men inte något som vi hade tid eller lust med just då.

Till slut lyckades vi lämna Lobonäs bakom oss. Vi möter förstås en och annan veteranbil, men vi kommer inte längre ikapp så många.

Vi tog höger på E45 och passerade in i Jämtlands län. Vi hann inte fram till Sveg innan det var stopp igen. De här två hade i alla fall vett att lämna företräde.

De här två hade inte det utan spatserade bara ut på vägen. 

Väl inne i Norge är hastighetsbegränsningen 80 km i timmen. Å andra sidan är vägarna av en kvalité som sällan tillåter högre hastighet. Här stannade vi för att sträcka på benen och byta förare. Jag vet inte var, men vi har passerat både Brekken och Glåmos, åtskilliga får och några kalvar som stod på fel sida av staketet. 

När vi kom till rastplatsen i Aure var det inte långt kvar. Solen hade gått ner och det började mörkna. Vägen vi färdades på blev smalare och smalare. Vi skymtade kronhjortar i skenet från bilens strålkastare. Det är några specifika ställen där de alltid brukar stå och så även denna gång.  

Halv nio nådde vi äntligen den lilla hamnen Guldsten på Tustna. Baren i det stora ladan var öppen och stämningen hjärtlig. Ett gäng med sex gubbar (alltså i vår ålder), från Örebro hade anlänt precis före oss. Men det blev inte mycket mer än en öl eller ett glas av vad baren hade att erbjuda. Alla ville packa upp och organisera sin utrustning, bädda och sova. 

Söndag morgon serverades frukost klockan åtta och sedan bar det av ut på veckans första dyk. 

Hälsningar Lena

Några glimtar från Gävle

Jag var på en återträff med gamla klasskompisar (från grundskolan!) i Gävle i helgen och på söndagen passade jag på att träffa även en god vän från gymnasietiden. Efter lunch promenerade vi längs några av de fina gatorna i gamla stan. Om ni känner igen något av detta så har Torbjörn visat bilder härifrån flera gånger.

Den här innegården var speciell för mej i tonåren. Här hängde vi mycket, samt i det gröna huset och pysslade med teater och musikaktiviteter mm. Nu är det en privat bostad och jag tog snabb ett par bilder innan vi gick vidare.

Det finns några pittoreska gränder här och vädret var fortfarande fint, men regnmolnen hade börjat hopa sej.

Ett elskåp dekorerat med pärlplattor. När det började duggregna tog vi bilen och åkte vidare.

Om man kör från Alderholmen i Gävle mot Brynäs passerar med det gamla gasverket och gasklockorna. De byggdes 1893 efter ritningar av Ferdinand Boberg.  Den sista gasen levererades 1966 och området blev en plats för skrothantering fram till mitten av 1980 talet, då man började sanera och restaurera. När jag växte upp var gasklockorna ett spännande, lite farligt och ack så förbjudet område att utforska. Men man var ju där och snokade runt ibland...  

Här är lilla och stora gasklockan 1:a september 2024. Nu är det en plats för kulturmöten, upplevelser och evenemang. Hela industri- och varvsområdet intill havet har utvecklats till en arena för stora upplevelser, och ett nytt bostadsområde har växt upp på Alderholmen. Det regnade tyvärr när jag kom hit så besöket blev kort. Nästa gång jag är i Gävle ska jag se mej om mer noga i denna del av staden. Det vore också väldigt kul att se hur dessa hus ser ut invändigt numera. 

Hälsningar Lena

Bakom kulisserna på Royal Highland Show

Royal Highland show pågår i fyra dagar. Under torsdag och fredag sker den bedömningen inom varje ras av olika nöt, får och häst. Under lördag och söndag sker en del ytterligare tävlingar där även olika raser kan ställas mot varandra och "best in show" utses. Dessutom visas vinnarna inom varje ras i en parad för nötkreatur och en för hästar. Då ingår oftast båda könen samt ungdjur och en del "småttingar". På bilden ovan är det en Simmental som visas. Det är en ras som har använts för både kött och mjölk men numera är övervägande en köttras.

Naturligtvis fanns det en hel del Highland Cattle, alla med prydligt kammade pannluggar och fönade pälsar.

Många av djuren anländer redan under onsdagen och är sedan på plats till söndag eftermiddag. För nötkreatur finns en jättestor hall med båsplatser, där man kan gå runt och titta som besökare. Här har även ägarna "inrett" egna bås med möbler, mikrovågsugnar, kylväskor, stora termosar etc samt förstås alla prylar som behövs för att fixa till sina djur. Det finns också en stor parkering för husvagnar och husbilar där djurägare bor under showen.  

Den här tjejen är i full färd med att föna en av sina Belted Galloway. Den har antagligen lagt sej i en träckhög som de inte hann ta undan och ska senare vara med på den stora paraden, då måste man ju vara fin.

Det ligger stora mängder halm i båsen och det är ständigt någon som skyfflar undan träck så fort det landat i halmen. Allt för att djuren inte ska lägga sej eller ens trampa på det. Som besökare möter man också djur som är på väg in eller ut t ex den här bastanta Aberdeen Angus tjuren. Angus är ändå en av de mindre köttraserna... 

Charolais hör till en av de största och tyngsta köttraserna. Här kommer en hel familj med pappa och mamma först. De är på väg till sina båsplatser som är till vänster om mej. Lugnt och stilla kliver de fram bland besökare. Notera att även kon har en nosring. Den används bara när djuren leds, inte när de står uppstallade.

De gigantiska vuxna djuren är väldigt lugna, men de åtföljs av två ungdjur som också är rätt stora. Plötsligt blir en ungtjur lite amorös av sej och hoppar upp på det som antagligen är hans syster. Det gick bra men man bör se sej för när man rör sej bland så stora djur. De här djuren sparkar inte men man vill ju helst inte få en sån bjässe på foten. 

Utställningens minsta nötkreatur är Jersey. En mjölkras som nästan får något rådjursaktigt över sej då man ser dem bredvid de stora svartvita låglandskorna (Holstein Friesian). Här har ägaren gjort det bekvämt för sej med sina kor.

Många djur låg två tillsammans och rygg mot rygg. Kolla in de fina mittbenorna. 

Kalven som följer med sin mamma på show passar på att ta en slurk när mjölkbaren är öppen. 

Här har det varit en annan typ av bar. 

En bild från paraden av alla nötkreatur där "Best in show" blev en låglandsko. Notera att även en mjölkko kan vara riktigt stor.

Stefan frågade i förra inlägget om det fanns mat. Det fanns förstås allt möjligt att köpa från olika vagnar, men även matlagningslektioner, smakprov, försäljning av produkter mm. Flera vagnar sålde grillat kött i olika former, fish and chips (förstås) och naturligtvis fanns det haggis med neeps and tatties (rotmos och potatismos). Vi hittade också ett tält med den prisvinnande honungen, bivaxljus och andra biprodukter. 

Det fanns också några barer. På lördag eftermiddag och kväll var det band som spelade och en speciell show, en Hoolie, som det krävdes ytterligare biljett för att komma in på. Den här bilden är tagen på lördag, sen eftermiddag då många nog hade börjat se fram emot uppträdandet. Vi var inte med utan tog bussen tillbaka till Edinburgh.

 Avslutar med några bilder från hur det såg ut bakom kulisserna hos hästarna. Det här är inför söndagens tävling i sexspann. För att fixa frisyren på dessa hästar krävs en trappstol eller mindre stege. 

Här ville jag att min sambo skulle ställa sej bredvid den stora belgiska hästen, för att ge lite känsla för hur stor den är. Han tyckte dock att det var lämpligast med ett visst avstånd. Notera att dessa hästar, som inte har något hovskägg, har fått sina naglar lackerade.

Vi klev ut genom en stor port och hamnade bakom hallen med hästboxar. Det behövs en rejäl hästtransport och man åker runt med sex Clydesdale.

Väluppfostrade hästar om man kan knalla runt med tre ton häst iförda endast grimmor och grimskaft. 

Här fixas ett annat sexspann med bl a dammsugning. Det var tydligt att de var mycket vana vid den behandlingen. 

Om man har en liten häst att fixa till får man ha en helt annat arbetsställning. Den här skulle vara med på hästparaden som var det näst sista evenemanget på söndagen.

Royal Highland show avslutades med en ensam säckpipeblåsare, men eftersom vi skulle åka buss till vårt hotell drog vi oss mot utgången innan de tonerna började ljuda. Det är mycket som jag inte har visat och kanske dyker det upp någon blogg på senhösten, då det är mörkt, blött och fotoinspirationen är låg. Jag har ju inte visat en enda skördetröska...

Hälsningar Lena