B. LOGGBOKEN
Texas i full blom
Efter 10 dagar i Richardson (Dallas), Texas är vi hemma igen. Eftersom vi varit i Texas många gånger blir det inte bilder på några typiska sevärdheter från Dallas med omnejd. Vi umgås mest med familjen när vi är där och rör oss ute i naturen. Det här är ett panorama av sju bilder (stående format) från parken som ligger inom promenadavstånd från min systers hus. Det var oerhört grönt och frodigt jämfört med hur det brukar se ut vid jul, då vi normalt brukar vara där. Många av bilderna i detta inlägg kommer från denna park där stora gräsytor inte klipps så här års och är fulla med blommor.
Den rosa blomman till vänster heter "pink evening primrose" och växte i stora mängder på ängarna med vildgräs. Den vita till höger har jag inte listat ut vad det är och den växte omgiven av något som såg ut som vildhavre.
Det här är en "indian blanket" och visst kan man förstå hur den fått sitt namn. Även om den var på väg att blomma ut fanns det fortfarande gott om dem och det surrade av insekter i dem.
Blommorna drog till sej mängder av insekter och fjärilar. Det här ser ut som en amiral i en något överblommad art av vad jag tror är en stäppsalvia.
Röd vallmo växte i grupper tillsammans med olika gräs och andra blommor. Här surrade det också frenetiskt.
Blomman som denna monarkfjäril sitter på ser ut som åkervädd tycker jag. Vi såg en del monarker, men inte några stora mängder. Jag konstaterade att den är lika vackert mönstrad på undersidan av vingarna, eller kanske t om vackrare, som på ovansidan. Monarkfjärilen är Texas statsfjäril.
En tidig morgon gick vi ut till vägen och fotade blommorna som stod i den breda gräsytan mellan de båda tvåfiliga vägbanorna. Det här är en " indian paintbrush", som är en typisk vårblomma och nästan utblommad.
Det jag var ute efter var "blue bonnet". Det är Texas statsblomma och den blommar i enorma mängder på våren, dock var vi för sena för att se de praktfulla fälten med dessa blommor och fick nöja oss med några klena exemplar vid vägen.
Lite här och där såg vi den här stora blomman. Det är en "antelope-horne" eller "spider milkweed," som är monarkfjärilens larvers favoritföda. Bilden är stackad av 10 bilder och de är tagna strax efter en regnskur.
Blomman på dessa bilder heter "beautiful primrose" och den stod i vad som nog var en rabatt. Jag stannade till för det var mängder med fjärilar där och lyckades fånga dessa två på bild. Den till vänster är en "American lady" och den till höger en "Common buckeye". Båda är vanliga fjärilar i Texas och vi såg mängder av dem.
Den gula fjärilen sitter på vad som ser ut som kråkvicker (som Stefan noterade när jag visade den första gången). Det stämmer, den heter "cow vetch" och är introducerad till Nordamerika, där den blivit ett ogräs. Kråkvickern i Texas har större blommor än hemma och den växer till enorma buskar som klänger högt upp i träden. Fjärilen till höger är antagligen en "variegated fritillary". Vi stötte på dem i mängder på ett par ställen och de satte sej ofta även på oss.
På ett jättebestånd av kråkvicker landade plötsligt en gigantisk makaonfjäril, här heter den "tiger swallowtail " eller Papilio glaucus. Den vi ser hemma heter Papilio machaon och även om den är stor, är den inte så här stor. Den flög också ganska långsamt och det var nog därför jag lyckades få denna på bild.
Kom ihåg att kråkvickerns blommor är betydligt större än de vi har hemma. Fjärilen var stor som min handflata.
Den pampiga tistelblomman heter "Texas thistle" och här är två andra vackra fjärilar som vi såg flera gånger. De är också rätt stora men inte i närheten av en "tiger swallowtail". Den till höger heter dock "black swallowtail" och det kan man kanske förstå då man ser mönstret på vingarna. Fjärilen till vänster är också en "swallowtail" men jag har inte tillräckligt bra bilder för att veta vilken. Det här är ett axplock av fjärilar och blommor som vi stötte på, men det fanns mycket mer ffa av blommorna. Sen fanns det förstås andra djur....mer om det senare.
Hej så länge,
Lena
Orange vägglocke eller åtminstone en långbenslocke
Jag tror att det här kan vara en orange vägglocke, om inte hör den i alla fall till familjen långbenslocke. Utseende, men även att de trivs i stadsmiljö t ex i trädgårdar, på murar, i blomrabatter etc upp till ungefär Dalälven. Om någon har andra förslag tar jag tacksamt emot dessa. Det är antagligen en hona då de har något större kropp och är mer bruna än orange som är typiskt för hannarna.
Vi har gott om dessa i trädgården just nu och det var mängder av dem i mina pelargoner som fick flytta in i helgen. Det är inte äkta spindlar men de hör till spindeldjuren och har fyra benpar och två pedipalper. Den här har dock bara sju ben men det är inte ovanligt att de har tappat ett eller två. Till skillnad från spindlar har de bara två ögon och kroppen är mer sammaväxt till en enhet än hos spindlar, som har ett tydligt huvud och en bakkropp.
Titta på ögonen (förstora gärna), på denna som är fotad bakifrån. Som de är placerade ser det ut som att de även kan se bakåt. Lockespindlar har inget gift och kan inte spinna silke. De springer ikapp sina byten och då är det nog bra att kunna se även bakåt. De är dock allätare och drygar ut bytesdjuren med växter och as.
Det mellersta benparet på orange vägglocke är 60-70 mm långa och jag undrar om de inte använder dessa som antenner och "smakar av" sina omgivningar. Om man tittar en stund på dem ser man att de ofta drar just ett av dessa extralånga ben mellan pedipalperna. Kanske kan de då bilda sej en uppfattning om vad benet har rört vid. Man ser också att de långa benen berör ytor t ex under blad, där spindeln rimligtvis inte kan se.
Den mest troliga tiden att stöta på dessa långbenta djur är just nu, från sensommar till sen höst och man behöver inte gå långt, närmsta blomrabatt eller kruka torde räcka.
Hälsningar Lena
Biologisk mångfald längs vägkanten
1.
Svenska ängar och naturbeten har minskat kraftigt och det påverkar den biologiska mångfalden negativt. Nu har forskare börjat titta på om inte vägkanter som sköts rätt kan bli ett komplement till ängsmark. I helgen promenerade jag längs en cykelbana i Knivsta med diken på båda sidor. Jag la märke till att det var väldigt mycket som blommade längs dikena och gjorde därför om turen med kameran och fotograferade alla arter jag kunde hitta som blommade. Sträckan var 2,5 km och jag spanade av den vänstra sidan först och på väg tillbaka kollade jag den högra. Inleder med fem sorters klöver och lucern (den blålila).
2. Åkervindan slingrade sej fram i stora mängder.
Det kommer mycket bilder nu så gillar du inte blommor skrolla till slutet och se hur många jag hittade.
3. Liten blåklocka framför gulmåra. En krusskräppa med åkervinda runt. Kråkvicker till höger med en liten fjäril och den vita resliga stängeln är ett mörkt kungsljus. Gissa om promenaden gick sakta i början.
4.
När jag går längs cykelbanan passerar jag åkermark med olika sädesslag, vall och en kort bit med våtmark som övergår i lite skog. Jag blir mer och mer förvånad över hur många olika blommande arter jag hittar och har helt tappat räkningen. Vild riddarsporre, stor blåklocka, mjuknäva, väddklint, blåklint i mitten, midsommarblomster, tandrot, åkerförgätmigej och blodnäva.
5. Vägtistel (tro jag, den står ju vid en väg vetja) och ullig kardborre.
6. Detta är strimsporre har jag fått veta. En växt jag aldrig hört talas om.
7. Gräs-stjärnblomma
8. Bladersbrå, vallmo (det finns förstås flera sorter), smörblomma och prästkrage.
9. Käringtand. Det finns otroligt många gula blommor. Kolla nedan.
10. Gulsporre, kungljus och två okända. Min gamla flora räcker inte till.
11. Åkersenap, blodrot, okänd, okänd, videört i mitten, okänd, falsk johannesört (?), renfana och gulvial
12. Femfingerört
13. Liten söt vit blomma, det var visst rätt blött här.
14. Rödkörvel
15. Flockblommiga växter kan jag inte så många. Den andra är i alla fall en rölleka (dock inte en flockblommig utan korgblommig), den rosa är oerhört vacker, första i andra raden påminner om morot eller kanske vildpersilja, hundloka och slutligen älggräs.
16. Den andra är i alla fall gråbo och de tre sista är vitmåra, fackelblomster och mjölkört.
17. Uppländsk vallört och blåeld.
18, Hampdån, vitplister och mjukdån (kanske).
19. Kanske en fröställning ? och rosendunört.
20. Okänd och mycket liten blomma, jordrök, revormstörel och tja, en gul till (en fibbla har jag fått veta).
21. Detta är också en fibbla, tack Mats. De är svåra, jag måste ut igen och titta på bladen, men det kanske inte räcker. Det blev i alla fall 69 totalt, inte illa på 2,5 km vägkant.
Hälsningar Lena
Våren kommer trots allt
Under ett par promenader har jag försökt hitta några säkra vårtecken i naturen. Förra helgen blev det inte så många, men de gula små solarna hade faktiskt titta fram även i Knivsta. Nu är det betydligt fler.
På väg till jobbet igår åkte jag förbi de här goa djuren som just blivit utsläppta. De sprang runt när jag fick syn på dem men innan jag lyckats parkera och få fram kameran hade de lugnat sej.
Nu har även blåsipporna tittat fram. Dessa finns väldig nära hemmet och jag kollade där först. Det var dock helt omöjligt att ligga på mage där och experimentera med de första blå, inte ens med ett liggunderlag.
På samma plats hittade jag förra året vita blåsippor. De fanns där även i år och tittade fram mellan de bruna löven. De växer i utkanten av en trädgård, i skogsbrynet, men det kanske är något som har planterats en gång i tiden. Jag vet inte men kanske någon trädgårdskunnig här på FS vet om det går att köpa vita blåsippor. Våren har i alla fall kommit till Knivsta även om det inte varit någon vårvärme idag direkt.
Ha en trevlig helg allihopa.
Hälsningar Lena
Glimtar från regnskogen
Vi har kommit tillbaka från 7 intensiva dagar på en dykbåt och jag har förstås mängder med bilder från Stora barriärrevet, det kommer senare för jag har inte hunnit med att jobba med bilderna under resan. Vi avslutade vistelsen i Queensland med några dagar i Cairns med omnejd. Här finns det regnskog och en dag begav vi oss till ett område norrut som heter Cape Tribulation. Här var det inte rak väg och 12 mil i timmen som i Western Australia utan en bilresa på tolv mil visade sej ta nästan tre timmar (+ en färja). Vi trodde Google maps hade fel....men det stämde. Krokigt, smalt och backigt. Väldigt frodigt och växtligheten såg ibland ut att vilja invadera vägen
Regnskogen här är tät och korvig, ofta ganska "skräpig" för stora blad rasar ständigt ner och annat växer uppåt. Vi har lite tur för det är bara 32 grader varmt men med ca 80% luftfuktighet känns det ändå rätt svettigt när vi går till fots.
Det är blött och små krabbor håller till i en stor vattenpöl. Vi ser små ödlor och ibland är ljudet av vad vi antar är grodor nästan öronbedövande. Men vi lyckades inte få syn på en enda.
De stora gröna parasollerna skyddar effektiv från solens strålar och miljön under känns mest som ett tropiskt växthus där bevattningen står på hela tiden.
Vi ser en hel del spindlar och andra insekter men, lite otippat, är de få som är besvärande. Spindlarna sitter ju där dom sitter, men vi hade nog förväntat oss mer mygg och flugor, men de vållade inga problem. De (stora) roliga insekterna ovan är "peppermint stick insects" och de verkade upptagna med att göra fler. Vi gick till fots eller krypkörde med bilen och hela tiden spanade vi efter en stor fågel som ska finnas här....en jättestor
Efter många timmar och när vi är på väg hem, skymtar vi något stort bland växtligheten. Det är Fredrik som ser den först. En kasuar. Trots att den kan bli två meter hög och väga över 60 kg är det en skygg fågel som är svårt att hitta. Det finns inte så många heller.....även om de förkommer en del i norra Australiens regnskogar så har vi nog tur som får se en. De är också kända för att ha lite dåligt humör.
Till slut öppnar sej en lagom stor glipa så jag kan få några bilder på den stora fågeln. Jag upptäcker då att den också har två ungar. Den ena kan man se i högra hörnet. Det är pappa kasuar som ruvar och sedan sköter om avkomman i åtta-nio månader.
Så här ser en av de små telningarna ut. Det är mörkt i skogen, ISO 2000 och just denna bild 1/100 s.
Det är en stöddig fågel med en stor hornplåt på huvudet som den kan försvara sej med, förutom den stora klon på en av de tre tårna som jag tyvärr inte fick med på någon bild.
Nu väntar betydligt kyligare breddgrader för nästa etapp på vår resa är Tasmaninen. Idag utlovades 16 grader på dagen och bara 8 till natten...Vattentemperaturen är 17 grader, vi är vana vid 28 minst.
Hej så länge,
Lena