En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Highgate Cemetery

Välkomna in på västra sidan av Highgate Cemetery. En begravningsplats som anlades i London 1839 för att alla kyrkogårdar som låg runt kyrkorna var överfulla och osanitära. Dessutom härjade både tyfus och kolera vilket gjorde att man måste hitta en ny lösning. Det fanns också folk som inte hörde till "Church of England" som behövde en plats att begrava sina döda. 

Denna begravningsplats grundades av The London Cemetery Company och man ville redan från början skapa en vacker trädgård på en sluttning som heter Highgate Hill. Det är bitvis kraftig lutning och mycket lummigt, eller snarare vildvuxet, vilket ger en otrolig känsla.  

Växtligheten gör det också ganska mörkt men solen kommer fram ibland och strilar ner mellan bladverken här och där. 

Vi går upp för en vindlande väg och kommer till en av de mest kända byggnationerna, Egyptian Avenue. Det fanns ett stort intresse för Egypten som inspirerade till denna design. När man går in i gången finns det åtta dörrar på var sida. Bakom varje dörr finns ett valv som innehåller upp till 12 kistor. 

När man kommer ut i ljuset från Egyptian Avenue öppnar sej The Circle of Lebanon. Det är en dubbel ring av mausoleum och gravrum. Min systerdotter med lilla Phoebe var med på promenaden. Att skjuta en barnvagn var inte aktuellt i den västra delen. 

Man kan ju inte låta bli att fundera över hur det skulle vara att fotografera här i skymning, eller mörker med månljus. Det spökar naturligtvis...

Om man tar trappan upp från Circle of Lebanon blir det ljusare. Vi följer en rekommenderad rutt och har en enkel karta. Det finns många kända personer begravna här och vi letar upp några av gravarna. Vi missade dock Michael Faraday (1791-1867) som ligger någon stans i den västra delen.

Jag väljer motiv snarare än person och det blir förstås mycket bilder. Gravplatserna såldes "för evigt" vilket innebar att inkomsterna sinade när det inte längre fanns platser att sälja. Kostnaderna för underhåll och vakter ökade vilket ledde till att bolaget gick i konkurs. Naturen tog mer och mer överhanden, begravningsplatsen blev förfallen och även vandaliserad under 1960-70 talet. 

Det var upp till varje familj att ta hand om sina gravplatser, vilket ofta har fallerat då många platser är mycket gamla. Här vilar George Wombwell (1777-1850) han hade rundresande menagerier med vilda djur och födde upp det första lejonet i fångenskap i Storbritannien. Han döpte det till Willam, efter William Wallace. 

Highgate Cemetery räddades av en stiftelse som nu sköter underhåll och håller platsen öppen för besökare. Det kostar 10 pund att gå in och då får man gå på både den västra och östra delen. Det finns också guidade turer till ett något högre pris. Det sker fortfarande begravningar här, vilket man ombeds respektera som besökare. 

Det finns ljusa platser också och när solen silar ner mellan trädkronorna uppstår nästan sagostämning. Vi vandrar nedåt mot den östra begravningsplatsen. 

Andra delar är fortfarande rejält igenväxta och mörka.

Det var runt den här kröken som rävarna dök upp.

Den östra delen anlades 1860 och här var man mer intresserad av att utnyttja utrymmet maximalt. Stenarna och monumenten är betydligt enklare och det ser ganska trångt ut. Man uppskattar att ca 170 000 personer är begravda på Highgate Cemetery (östra och västra delen tillsammans). 

Lägre gravstenar och mängder med murgröna som slingrar sej fram överallt. 

Här står ett av de mest kända monumenten. Karl Marx (1818-1883) dog i London och begravdes egentligen på en annan plats (på östra delen av Highgate), där hans fru också ligger. Detta monument restes 1956 av det brittiska kommunistpartiet. 

Östra delen av Highgate har också stämningsfulla platser, även om det finns en del nyare gravar här. Jag har visat ett litet urval av de bilder jag tog här. Jag har också några till utvalda som jag konverterat till svartvitt. De dyker nog upp någon gång i framtiden.

Det finns en del förhållningsregler, för det är en begravningsplats som fortfarande används, och man får bara fotografera för personligt bruk. Det krävs tillstånd för att filma, fota med modeller etc. Öppettiderna är 10-16 på vintern och 10-17 på sommaren dvs man kan inte vara där i skymning eller mörker. Men det finns tillräckligt att upptäcka i dagsljus, dessutom spökar det...

Hälsningar Lena 

Inlagt 2025-01-14 17:25 | Läst 521 ggr. | Permalink

"En otroligt spännande och annorlunda kyrkogård. Verklig variation med de stora och pampiga gravarna och så de som är tätt packade. Jag tycker att de mörka bilderna ger en extra stämning till den här platsen. Lite småkusligt sådär. Hälsningar, Bjarne"


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Gillar att du delar med dig av dina upplevelser med intressanta och bra bilder. Den här platsen hamnar definitivt i komihåglistan.
Hej Lena.
Det var dock en otrolig plats.
Vissa mycket läskiga filmer skulle kunna spelas in her.
Jag gillar speciellt bilderna där du har öga för ljuset.
Som vanligt följs din serie av mycket informativ text.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Vilken fantastisk och säregen plats. Genom ditt välfotograferade reportage har jag kunnat uppfatta lite av upplevelsen att vara där.
Tack ska´ru ha!
Vilket fantastiskt bildreportage, Lena! Fint och spöklikt ljus i Dina bilder. Jag kände inte till platsen, men nu kommer jag inte glömma den! Mvh Wolfgang
PS: Du skrev att begravningar fortfarande äger rum där, fast platsen ser övergiven ut på bilderna, och nu måste jag tänka på Robert Frosts berömda poem: In a Disused Graveyard

The living come with grassy tread
To read the gravestones on the hill;
The graveyard draws the living still,
But never any more the dead.

The verses in it say and say:
“The ones who living come today
To read the stones and go away
Tomorrow dead will come to stay.”

So sure of death the marbles rhyme,
Yet can’t help marking all the time
How no one dead will seem to come.
What is it men are shrinking from?

It would be easy to be clever
And tell the stones: Men hate to die
And have stopped dying now forever.
I think they would believe the lie.
En otroligt spännande och annorlunda kyrkogård. Verklig variation med de stora och pampiga gravarna och så de som är tätt packade. Jag tycker att de mörka bilderna ger en extra stämning till den här platsen. Lite småkusligt sådär.
Hälsningar, Bjarne
En fantastisk plats, iaf för fotografering, vet inte om jag själv skulle vilja ligga där. Tror jag gillar östra bäst (för fotografering), som den fjärde bilden från sluten med gravstenarna och träden
Märklig och vacker plats. Intressant läsning och fina bilder.