Den tålmodige, alltid närvarande Parkamraten

Man dyker aldrig ensam och i loggboken finns en rad för just detta. Där står det ”Parkamrat”: En mer internationell term är ”Buddy”. Den som är Buddy till en undervattensfotograf ska älska långa, långsamma dyk, oavsett vattentemperatur, och ha en ängels tålamod. Buddyn ska också villigt ställa upp som modell, assistera med extraljus, leta upp roliga motiv och, en viktig funktion, se till att fotografen inte glömmer att titta på sina dykinstrument. Alla fotografer som läser detta har säkert upplevt att vissa motiv får en att glömma både tid och rum. Det är inte OK när man har ett begränsat förråd med luft och många meter med vatten ovanför huvudet.

Sedan några år tillbaka har jag den bästa Buddy man kan tänka sej. Han heter Fredrik och uppfyller alla egenskaper ovan med råge. Han är dessutom en väldigt erfaren dykare, som jag har stort förtroende för under vatten. Han har varit/kommer att vara delaktig i de allra flesta bilder jag kommer att visa här. Det är lätt att glömma att även när det gäller makrobilder så finns det en Parkamrat någonstans ”i bakgrunden”.

Ur loggboken: Trolleskär, Väderöarna, Datum: 20100514. Dyktid: 60 min. Parkamrat: Fredrik Gihl

Nästan helt stilla och solen strålade när vi bröt ytan efter en timme. Trots att vattnet höll hela 6 grader blev det kallt mot slutet och i det här läget ville vi bara bli upplockade av dykbåten. Jag håller upp kameran och tar några bilder, den tålmodige Buddyn får återigen vara med på bild 

 Ur loggboken: Vraket Havda. Sognefjorden, Norge. Datum: 120405. Dyktid: 43 min
Djup: 24m. Parkamrat: Fredrik Gihl

På vrakdyk får Fredrik agera modell och han rör sej då genom vraket enligt instruktion. Det är handsignaler som gäller, om man inte kommit överens om vad man vill åstadkomma innan dyket. Dagen till ära så regnade det, men vad gör det när man ska dyka. Sikten var strålande och det blir mer om detta vrak en annan dag.

Dagen efter dök vi på vraket Frankenwald, där sikten tyvärr inte alls var lika strålande. Det här är också ett vrak med en fascinerande historia, som jag kommer att berätta mer om en annan dag. De orangefärgade (eller vita) fingrarna med vitt ludd som växer på vraket är en läderkorall som heter död mans hand.

Hälsningar Lena