Advertisement
En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Ketchikan

är ett litet samhälle på Revillagigedo Island i sydvästra Alaska. Ketchikan, som är Alaskas femte största stad till folkmängden, har ca 8000 invånare (!) och en internationell flygplats (!) belägen på en grannö. På Revillagigedo finns också den ännu mindre orten Saxman, som mest såg ut som en samling hus och ett trettiotal totempålar.

När vi flög in över Alaska sken solen och utsikten från planet såg minst sagt lovande ut. Vi landade i Ketchikan på eftermiddagen och fick ta en färja över till motellet vi skulle bo på en natt innan vi kunde gå ombord på vår båt. Vid färjan stod en skylt som jag ångrade att jag inte fotograferade. Den informerade om att jaktvapen måste förvaras i därför avsedd väska under överfarten. Vi hade anlänt till delstaten med mottot ”The Last Frontier ” på alla nummerplåtar.

Vi checkade in på Super 8 Ketchikan och den fina korpen var det första jag såg när jag tittade ut genom vårt fönster. Framför korpen låg en parkeringsplats men det behöver man ju inte ta med på bilden.

Vi tog en promenad längs huvudgatan med syftet att så småningom hitta ett ställe att äta middag på. En del hus lutade betänkligt.

 

Mycket trä och eternitplattor på husen, som ofta dessutom såg ut att hänga fast på branta väggar.

Hade man ett hus vid vattnet stod det oftast ett par båtar och ett sjöflyplan parkerade vid bryggan. Ketchikans huvudled är inte längre än att man kan åka hela sträckan med buss på mindre än en timme. Man förstår snabbt betydelsen av att äga en båt och ett flygplan.

En del av miljöerna fick mej att minnas en TV serie som hette ”Ljuva livet i Alaska” (Northern Exposure). Man kunde nästan föreställa sej att en älg skulle snedda genom gatukorsningen tidigt i gryningen.

I hamnen hittade vi ”vår” båt, Nautilus Swell. Det är en 90 fot lång ombyggd bogserbåt som tar tolv gäster och har fem personers besättning. Vid sidan ligger en 38 fots ”dykbåt” med tre stora utombordare. På den har varje dykare har sin egen plats för flaskpaket och övrig utrustning. Vi hälsade kort på besättningen och fick veta var vi kunde gå ombord nästa kväll. De måste nämligen flytta båten för ett aningen större fartyg…

Nästan varje dag anländer ett antal gigantiska kryssningsfartyg till Ketchikan, som naturligtvis är helt beroende av denna turism från maj till september. På bilden ser man också aktern på fartyget Aleutian Ballad (bakom fiskebåten), som varit krabbfiskebåt i Berings hav (känd från TV-serien på Discovery) och numera körde turister på krabbfisketurer med burar som preparerats i förväg med krabbor.  Samma krabbor återavändes tydligen många gånger. Vi skippade det och klev istället på lokalbussen. Mer om det får ni se i morgon.

Hälsningar Lena

Inlagt 2013-09-03 19:03 | Läst 4547 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Att få se bilder från ovanliga platser och ta del av berättelsen. Det är riktigt gôtt :) Väntar med spänning på nästa avsnitt. /Frode
Svar från Lena Holm 2013-09-04 07:34
TAck Frode,
det kommer mer. När vi kommer ut med båten blir det också mer möten med djur och vi kommer närmare vildmarken.
Hälsningar Lena
Ska bli roligt att följa! Tänkte direkt på den där tv-serien:) Och en korp fick du med, är redan grön av avund:)
Svar från Lena Holm 2013-09-04 07:38
Tack Catharina,
det var två korpar som höll till på parkeringen bakom motellet. När den ena hoppade upp på stenarna mot vattnet blev det lite bättre bakgrund. Det finns ganska mycket korp längs denna kust och de förekommer också ofta i indianmålningar.
Hälsningar Lena
Ska bli kul att följa din blogg från Alaska, det ser riktigt lovande ut! // Sören
Svar från Lena Holm 2013-09-04 07:38
Tack Sören,
jag ska försöka publicera med viss regelbundenhet så det är bara att hålla utkik.
Hälsningar Lena
Ah nu börjar det alltså :-)
Ska bli kul att följa
Svar från Lena Holm 2013-09-04 07:40
Yes,
jag ska försöka lägga ut med viss regelbundenhet. Det är ett effektivt sätt att sortera och gå igenom bilder som förhoppningsvis också ska ingå i en fotobok.
Hälsningar Lena
Spännande !
skall bli så kul att se från din resa.
ing-marie
Svar från Lena Holm 2013-09-04 07:41
Tackar,
det kommer att bli en hel del resebilder den närmsta tiden.
Hälsningar Lena
Trevligt att följa din blogg
Ken//
Svar från Lena Holm 2013-09-04 07:41
Tack Ken,
jag ska försöka hålla stilen.
Hälsningar Lena
Vilken härlig liten by men stora pampiga hus ser de ut att ha, förutom de som ser ut att falla omkull förstås. Korpen var fin och blomma har han också vid sin sten.
"Något större båt" jo det kan man nog säga. Enorm med andra ord. Börjar se lite så ut uppe i Longyearbyen i Svalbard också. De små fartygen som bokat kajplats i förväg blir bortkörda för att bereda plats för dessa mastodonter. Kommer att följa din resa med spänning, Alaska finns med på min "lista", fast då utan dykning.
Svar från Lena Holm 2013-09-04 07:45
Hej Margareta,
bebyggelsen var ganska varierad och visst såg man en hel del förfallna hus och övergivna ställen. Det är nog inte så lätt att leva i dessa områden och när fartygen slutar komma i september tror jag det blir ganska öde. VI besökte en mysig pub på en ö dit det kommer en hel del fisketurister (med flyg och mindre båtar). Där bor det sex personer på vintern....mer om det i ett annat inlägg. För övrigt kan jag absolut rekommendera Alaska. Helst från en mindre båt som också kan erbjuda kajaker eller turer med zodiak så man kan komma riktigt nära naturen.
Hälsningar Lena
En intressant och spännande miljö!
Svar från Lena Holm 2013-09-04 07:49
Tack Wolfgang,
Alaska bjöd på en mycket spännande miljö och det är nog inte helt lätt att leva här.
Hälsningar Lena
Vilken spännande resa ni varit på. Tack för att du tar oss med.
Härliga bilder från en ovanlig plats
Marianne
Svar från Lena Holm 2013-09-04 07:51
Hej Marianne,
det var en fantastisk resa och jag ska försöka visa det så gott jag kan. Naturen är oerhört storslagen, men där finns också trattkantareller och sileshår för den som tittar ordentligt :-)
Hälsningar Lena