Vårt dagliga klosterbesök.
Det gick bra att sova utan värme på rummet, vi hade elektriska värmemadrasser i sängarna men när de var på blev det för varmt. Det har snöat i natt.
Vår chaufför ser en aningen frusen ut. Jag har stickat en hel del vantar, sockor och mössor som förberedelse inför resan... ...och jag letar fram ett par vantar som han får. Så klart de ska gå i de svenska färgerna. Blev inspirerad av OS-mössan då de här vantarna blev till. Han ser ganska nöjd ut.
Han fick även en röd mössa, den hade han sedan på sig hela tiden.
Vi tar vinterjackorna på och går ner för att äta frukost. Därefter går vi till klostret. Sakya,som klostret heter, betyder grå lera. Klostret fick sitt namn av färgen på omgivningen.
Det ursprungliga klostret som var byggt på den gråa jorden, syns numera bara som en ruin högt uppe på berget.
När vi kommer till klostret har munkarna bönestund, de sitter inne i ett stort rum och skanderar sutras, skorna har några av dem lämnat utanför och vid ett par skor ligger en trogen hund och vaktar sin husses skor.
Sakya klostret har en enorm samling buddhistiska skrifter, de har också många väggmålningar och tankas. Bäst att ta av sig hatten då vi går in här, verkar vara sedligt. Mäktigare vakthund för hattarna än för skorna.
Inne i det här klostret får man fotografera, men bara utan blixt.
Ett av rummen i klostret är riktigt läskigt, redan utanför ser man att avsikten är att skrämmas. Målningarna är inte av det vackrare slaget.
Ovanför dörren ligger det vargar.
Fönstret än inramat av otäcka ansikten och även där några vargar och även fågelvingar. Avsikten är att skrämma bort onda varelser.
En väldigt hal och brant trappa leder oss upp på taket och övervåningen på klostret.
Vackra målningar finns även utvändigt.
Här verkar de inte vara så vana vid att det kommer turister och vi blir rejält uttittade.
Tissel tassel och lite fnitter. Vi ser nog väldigt konstiga ut.
Rummet med vargarna över, vad var det därinne? Det såg inte helt trevligt ut, måste jag säga...
/Anna
Jag har vuxit upp med stickade vantar, först Lovikka och sen fick jag alltid till julen ett par av min kusin i Kiruna som var känd för sina designade stickalster.
Lovikavantar var även vad jag hade på händerna som barn, mina mostrar från Lappland stickade och skickade till mig. Då viste jag inte vad jag nu vet. att vår anfader på min mors sida var den som grundade byn Lovika.
mvh Tommy