Valrossar på Kap Lee.
Vi lämnar benkyrkogården och hyddorna och går över kullen till nästa strand. Där liggen ett gäng valrossar. Kan förstå att de inte vill vara på den andra stranden med alla rester från deras förfäder.
En bjässe är på väg upp ur vattnet.
Han visar oss att valrossen faktiskt kan gå på alla fyra, till skillnad mot vad sälen kan.
Han stånkar och frustar på sin väg upp ur vattnet. Det är tydligen ganska jobbigt att förflytta den stora kroppen.
-Kan ni flytta er lite, jag behöver en plats i mitten.
-Försök bara, här är det fullt.
-Ja men, jag är ju frusen nu efter badet. Ni kan väl maka på er lite.
Ja ja, jag tar väl ytterplatsen då.
-Hör ni grabbar, det är någon här!
-Är det fiender, dags att dra till havs?
-Nä, det är bara lite turister, sov vidare ni.
Vi svalbardsturister upptäcker att dimman börjar dra in och tätnar mer och mer. Drar oss tillbaka mot gummibåtarna och lämnar de sovande valrossarna. Den här platsen ser ändå mer makaber ut nu när dimman börjar omsluta ön.
I tät dimma går det inte att upptäcka isbjörnarna innan det är för sent, så vi hoppar i våra gummibåtar och tar oss tillbaka till fartyget. Tur att det finns GPS, för nu är det som att segla i mjölk.
( såg förresten en likadan merca cabbe som ni har i går, men det var i Norrtälje det )
Kenneth
De är ena riktiga charmknuttar dessa klumpar. Luktar illa och stånkar ock stönar, men är hur sköna som helst.
Fast på andra sidan kullen om valrossarna så var det ganska makabert med alla benrester.
Vår merca är nu avställd inför vintern, så den var inte på utflykt till Norrtälje. Det blir att åka i Touaregen i stället. Där vi bor kommer man inte fram utan fyrhjulsdrivet på vintern, backigt och ofta oplogat.
Skelettkyrkogården verkar lite läskig
Marianne
De är så härliga dessa klumpar.
Men sorgligt med alla som strök med under tiderna då det var jakt på dem.
Där hade de det varmt och skönt. De käkar ju musslor så de tar det lugnt resten av dagen.
Ha det bra
Bob
Efter alla år med minskat antal valrossar så finns det gott om mat åt dem nu, men det är jobbigt för dem att fylla dessa stora magar med små musslor. Klart de måste vila sen.
De ligger ofta så där i en klump och den mäktigaste vill ha den varmaste påatsen i mitten.
Tack Gert!
gå allt för nära.
Bra med GPS på såna här turer.
Tryggt och varmt i klumpen.
De är ganska snälla av sig, men man får pasa sig att inte komma ivägen när de ska ut i vattnet, väger ju en hel del.
GPS är bra att ha.
Ha det fint!
//Micke
De där stora klumparna verkar charma de flesta.
Man får vara på sin vakt i dimma, har ingen chans att se om någon liten nalle döljer sig där.
Mvh Synnöve
Att få se örn till vardags är inte så dumt det.
Var glad att du inte har någon valross till granne, de doftar inte så gott.
Hälsn!
Håller med, det är maffigt med valrossarna.
Härligt få se ändå.
Gun-Inger
Stora men söta är de.