Valrossar på Kap Lee.

Vi lämnar benkyrkogården och hyddorna och går över kullen till nästa strand. Där liggen ett gäng valrossar. Kan förstå att de inte vill vara på den andra stranden med alla rester från deras förfäder.

En bjässe är på väg upp ur vattnet.

Han visar oss att valrossen faktiskt kan gå på alla fyra, till skillnad mot vad sälen kan.

Han stånkar och frustar på sin väg upp ur vattnet. Det är tydligen ganska jobbigt att förflytta den stora kroppen.

-PRFFHUU!!! Jobbigt det här!

-Kan ni flytta er lite, jag behöver en plats i mitten.

-Försök bara, här är det fullt.

-Ja men, jag är ju frusen nu efter badet. Ni kan väl maka på er lite.

Ja ja, jag tar väl ytterplatsen då.

-Håhå jaja! Det kliar så!

-Hör ni grabbar, det är någon här!

-Va, var då?

-Är det fiender, dags att dra till havs?

-Nä, det är bara lite turister, sov vidare ni.

- Jaha, va bra!

Vi svalbardsturister upptäcker att dimman börjar dra in och tätnar mer och mer. Drar oss tillbaka mot gummibåtarna och lämnar de sovande valrossarna. Den här platsen ser ändå mer makaber ut nu när dimman börjar omsluta ön.

I tät dimma går det inte att upptäcka isbjörnarna innan det är för sent, så vi hoppar i våra gummibåtar och tar oss tillbaka till fartyget. Tur att det finns GPS, för nu är det som att segla i mjölk.

Kap Lee

Det är kul att få utforska östra sidan av Svalbard och den här eftermiddagen tänkte vi utforska Kap Lee på Edgeøya.

Stranden här ser lite makaber ut, för här har det varit ett tillhåll för valrossjägare på 1600 och 1700-talet. Stranden är översållad av skelettdelar.

Isbjörnsvakten är på plats, fast den här vakten verkar ladda kameran i ställe t för geväret. :)

Varför kranierna är samlade så här vet man inte, men gissar på att det varit någon religiös ceremoni som hållits där.

Olle har hittat en smiley.

Det är kotor från valrossen som ser ut som om de ler. Finns lite olika varianter.

Den här liknar en liten björn.

Det känns lite makabert med alla dessa benrester här.

Här på ön övervintrade fyra holländska isbjörnsforskare 1968-69. Då minskade antalet isbjörnar, och det var en stor undersökning som skulle dokumentera statusen för isbjörnen.

Den här fina kojan är av senare datum och är hitforslad i sektioner från Tromsö. Bäst att kolla om det finns några isbjörnar bakom husen.

En av våra guider berättar att vid ett besök här så kollade de runt efter isbjörn och tyckte att det verkade fritt fram, då kikar en isbjörn ut från baksidan av den här hyddan. Det är där man nu ser lagningen med masonitskivor.

Vi får gå in i och titta.

Ett brännmärke på en stolpe.

Blommorna har gjort sitt för i år.

Vi vandrar vidare...