och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Vad ska ni göra i Bräcke?

En vän frågade mig; Vad ska ni göra i Bräcke.

Sova, svarade jag.

För det var tänkt som ett övernattningsstopp på vägen norrut.

Men om man undviker motorvägar och väljer den smala vägen så kan man passa på och se på vårt vackra land. Stanna och ta några bilder och bara njuta av att vara på väg någonstans.En panoramabild från mobilen.

Ett stopp blev det vid Svärdsjön där Svärdsjö kyrka speglade sig så vackert i vattnet.

Åka efter GPS i all ära, men nog är det trevligare med riktiga kartor. Tur var att vi hade kartboken med oss, för emellanåt ute på små skogsvägar försvann ofta all uppkoppling i mobilen.

Vid bron in till Linghed stannade vi till igen, där står det en kyrkbåt. Finns ingen skylt eller förklaring till den, men en kyrkbåt är en typ av snipa som förr användes för att ro till kyrkan med. Kyrkbåtens konstruktion bygger på samma byggnadsätt som vikingaskeppen.

Inte så långt därifrån ligger Envikens Gamla kyrka. Den såg så fin ut så vi stannade för att titta.

Envikens Gamla kyrka uppfördes 1600-talet på eget initiativ av folket i Enviken. Kyrkfärden till Svärdsjö ansågs för lång och var mycket strapatsrik, trots detta fick man inte biskopens tillstånd att uppföra ett kapell. Men Envikenborna trotsade biskopen och byggde sin kyrka ändå.

Kyrkan var öppen så vi gick in och respekterade uppmaningen vid ingången.

En mycket vacker kyrka är det.

Men kan tänka mi att kyrkobesökarna fick en aning träsmak i baken under predikningarna, som kunde vara mycket långa på den tiden. Sitta i timmar på dessa plankor var nog inte skönt.

I Envikens Gamla kyrka har inga större förändringar skett sedan 1880-talet. Kyrkan har ingen elektricitet eller värme utöver järnkamin och är i sin helhet bevarad.

Snyggt handtag och lås.

Mitt ute i skogen vid Nyfäbode ser vi plötsligt något som är lite ovanligt i de här trakterna. Där står en runsten, den måste undersökas. Det ser ut som en runstenen med runor inhuggna i en drakslinga, men när man tittar lite noggrannare så är det inga runor utan bokstäver i lite kantigt format.  Det är lite svårt att läsa texten, men där står det,  "Åt minne av Udd Hans Andersson för 30-årigt oegenyttigt arbete på Balungsvägen. Enviken befolkning reste vården 1922".

Ingen stor sevärdheter egentligen, men så pass intressant att jag blev nyfiken på vem den där Udd Hans var. Sökte runt lite och kom fram till att han hade en del kommunala uppdrag, men det som låg honom varmast om hjärtat var att få Balungsvägen i fullgott skick och la ner 30 år på det arbetet. Folk i bygden tyckte att det arbete han satsade var så värdefullt att han skulle hedras på något sätt. 10 år efter hans död restes den här stenen. 

Vi far vidare på, inte alltid så slingriga skogsvägar.

Ibland behöver bilen lite mer bränsle, men här gick det inte så bra att tanka. Huset där bredvid macken, såg jag på foton inne i macken att det varit en butik förr och samlingspunkt för byns ungdomar. Nu var den tom och öde.

En Japp eller Daim för 25 öre hade varit gott, men automaten här på mackens gavel var tom.

I Färila Hittade vi en fin väggmålning.

Där hade Arnes Gatukök förvandlats till Vietnamesisk Wok. 

När det blev dags för lunchpaus så hittade vi ett fint ställe vid Ljusnan. För att få en bild på älven så behövde jag lite hjälp, backen ner klarade jag inte, den var för brant så min snälla assistent fick kila ner med min kamera och ta en bild.

Platsen här heter Henriksforsen.

Små skogsvägar avlöstes av ändå mindre skogsvägar.

Inte allt för långt från Bräcke finns en natursevärdhet, blev en trevlig omväg för att se Hallhuvudstenen. Det är ett ett märkligt fenomen där ett stort stenblock balanserar uppe på ett litet och stenblocket ser ut att kunna tippa av minsta vindpust.

Visste inte riktigt om jag skulle våga mig ner dit, men ner kommer man ju alltid säg det och jag kom både ner och upp. 

En väldigt speciell sten så när jag nu tog mig fram i blåbärsriset, får stenen vara med från båda håll.

Många riktigt stora flyttblock hade samlats i skogen här.

Nu var det  inte så långt kvar till dagens mål, Bräcke. Där vid vårt övernattningsställe hade älgarna börjat beta av träden.

Ja, jag säger som min vän sa, vad gör man i Bräcke. Vi gick ut för att se och det fanns inte så mycket att se, de flesta butiker gapade tomma och till och med polisen hade övergivit stan redan 2015.

Men fotografer gillade de tydligen här.

Men något trevligt hade de ändå. Prisbelönt glass.

Klart att vi var tvungna att testa den och god var den. 

Långt inlägg blev det, men det var stora drag så som vår dag var. En härlig dag. 

En glimt av Sveriges från Gävle till Bräcke. 

Inlagt 2022-09-09 21:53 | Läst 1891 ggr. | Permalink

"Utsökt fint reportage från en bilresa i Norrlands glömda utbygder. Du behöver inte resa till tropikerna för att finna exotism, den lurar ofta bakom knuten. Klumpfot eller inte, ditt fotografiska öga för små avgörande detaljer i det stora norrländska sammanhanget är skarpt som en nyslipad knivsegg. Din opretentiösa, inkännande approach ger liv åt det övergivna. Klart läs- och sevärt, Margareta!"


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Vilken fin blogg! Jag hängde med på varje rad och varje bild! Enviken, kyrkbåten, "runstenen" och de där staplade stanarna fastnade särskilt
Svar från Margareta Cortés 2022-09-11 08:53
Tack Måns!
Vi hade riktigt fina dagar på den här lilla trippen, njöt varenda dag.
Jag håller med Måns; trevligt blogginlägg med fina bilder (du är verkligen bra på att fånga fina bilder från platserna du besöker!)…och man behöver väl absolut inte fara utomlands för att göra resereportage…
Svar från Margareta Cortés 2022-09-11 08:56
Tack Lena!
Självklart behöver man inte fara utomlands för att blogga. Men hemma på tomten händer inte så mycket att skriva om. När räv, rådjur, och grävling är uttömt så är det bra stickningen kvar. ;)
Älskar att åka i Sverige, tyvärr har det blivit mer läkarbesök istället.
Den här trippen var en riktig vitamininjektion för mig.
Vilken resa ni gjort. Vilka upplevelser och intryck. Många fina bilder blev det också. Kartboken har många fördelar framför gps-en.
Kul att se målningen av Pekis, duktig sångare och kompositör. Charlie Granberg heter konstnären, som även portätterat bröderna Ljusberg och Pelle Svanslös i Uppsala.
https://sverigesradio.se/artikel/7561648
Svar från Margareta Cortés 2022-09-11 09:01
Tack Lars Göran!
Att bara förlita sig på GPS då man åker småvägar, upptäckte vi var en fara. Ute i skogen så blev det ibland bara en prick på en väg. Inga orter visades.
Tack för information om målningen, blev en inbromsning där och backa tillbaka för att få en bild. Lite synd på bilarna som stod i vägen. Pelle letade vi reda på, sedan på hemvägen. Den kommer.
Nackdelen med en kartbok är att den inte har markeringen ”Här är du”, men du har iaf hittat en karta med markering. Jag använder nästan alltid en bilGPS, det är sällan det är mobilen (skulle vara om man är gående då). Intressanta upptäckter under resan, kaminen med det extra svängen med skorstensröret, smart lösning. Lapparna i kyrkan och polisstationen. Intressant blogg och tillhörande bilder
Svar från Margareta Cortés 2022-09-11 09:04
Tack Peter!
Så, rätt i kartboken får man vara alert och följa med, men trevligt att se lite större område än bara en prick, "Här är du". Dessutom tappade GPS,en kartan ute i de djupa skogarna.
Finns så mycket att se i vårt land om man lämnar de stora biltäta vägarna.
Gillar din bilder från kyrkan och den där stenen känner jag igen. När jag gick i gymnasiet var jag på midsommarfirande hos en trevlig kille som hade föräldrarna i Pilgrimstad. Vi åkte och tittade på den stenen då om jag inte minns helt fel. När jag åkte från Flatanger med Brutus i sommar passerade vi genom både Pilgrimstad och Bräcke. Det såg faktiskt ganska öde ut i Bräcke. Vi hade långt att åka och stannade inte.
Hälsningar Lena
Svar från Margareta Cortés 2022-09-11 09:08
Tack Lena!
Det trevliga med den kyrkan var att den var öppen och man kunde gå in. De flesta kyrkor är låsta numera. Blir för mycket stölder och skadegörelse.
Hallhuvudstenen ligger ganska nära Sidsjö, en liten skogsväg rakt in i skogen.
Glassen i Bräcke var nog behållningen där, sedan vek vi av och svängde in på mindre vägar.
En mycket intressant blogg, den gillade jag. Mycket med kulturhistoria och stolthet i bygden. Imponerad av kyrkan, den gillade jag, och stenen såg ut att strunta i naturlagarna.
Svar från Margareta Cortés 2022-09-11 09:09
Tack Stefan!
Kyrkan var riktigt fin och förvånad och glad över att den var öppen.
Trevligt att leta sig fram på de mindre vägarna och upptäcka det som inte finns i guideböckerna.
2022-09-12 11:19   Peter Hanneberg
Utsökt fint reportage från en bilresa i Norrlands glömda utbygder. Du behöver inte resa till tropikerna för att finna exotism, den lurar ofta bakom knuten. Klumpfot eller inte, ditt fotografiska öga för små avgörande detaljer i det stora norrländska sammanhanget är skarpt som en nyslipad knivsegg. Din opretentiösa, inkännande approach ger liv åt det övergivna. Klart läs- och sevärt, Margareta!
Svar från Margareta Cortés 2022-09-12 11:43
Tack Peter för den välformulerade och fina kommentaren.