Trångbott.
Det är inte bara de levande som måste få plats i Hongkong. Även när man avslutat sitt liv så behövs det plats. Hörde häromdagen att Kina försöker få sina innevånare att kremera sina avlidna eftersom det inte finns mark till begravningsplatser kvar och att det går åt så mycket träd till kistorna. Kommunistpartiet försöker skydda mark och träd genom att förbjuda kistbegravningar. För att skydda odlingsbar mark och träd vill det styrande kommunistpartiet att kremeringar ska vara normen i Kina. Antar att det är det samma i Hongkong för ont om mark har de och träd finns det inte så mycket av.
Såg några kyrkogårdar då vi var ute och åkte buss. Här syns en liten del av den enorma kristna kinesiska kyrkogården som ligger i närheten av Aberdeen.
Uttrycket vila i frid känns inte relevant vid den här kyrkogården som jag såg då vi var ute och åkte spårvagn. Den ligger intill travbanan Happy Walley, livlig trafik snurrar runt omkring och höghusen tränger sig på.
Det är Hong Kong Cemetery som etablerades 1852.
Vi gick dit en dag och kikade och det var, trots att den ligger i ett så utsatt läge, en oas i staden.
Vi traskade runt bland de äldre gravarna, där många var från 1800-talet.
Att plantera palmer på ömse sida om gravstenen var kanske inte så lyckat.
De militära gravarna är uppradade som om de står i givakt.
En sista tillbakablick innan vi återvänder till stadens brus.
Hörde ett radioreportage om kremeringspåbudet. Utöver de faktorer Margareta nämner finns en ideologisk komponent. De styrande vill tona ner det religiösa och i stället lyfta fram partiet. De sörjande ville ändå iaktta gamla seder. De brände symboliska papperspengar själva vid sidan om den officiella ceremonin.
Här hemma så är väl kremering nuförtiden det vanliga. Och så har vi tonat ner det religiösa men inte fått något i stället.
När vi var där så var det Gravstädningsdagen, Ching Ming. Då såg det ut som om man gått ut mangrant för att besöka kyrkogårdarna. Vet inte om de har samma sed med att bränna dessa symboliska pengar i Hongkong, men då jag var i Kina så såg jag den sedan. Men vet att även om de gått med på kremering så vill många ändå begravas i sin träkista och då försvinner själva finessen med kremeringen. Stor och tung ska kistan dessutom vara, helst mycket större än grannens.
Den begravningsplatsen var fin.
Ha det gott/Stig
Inte ofta jag fotar kyrkogårdar, men de riktigt gamla har så vackra stenar så då brukar jag ta några bilder.
På den som vi besökte var det väldigt många brittiska namn på stenarna så de härstammade från kolonitiden.
Tack för titten igen!
Den här kyrkogården var vacker, trots sin omgivning.
Många gamla fina stenar också.
Hälsningar Lena
Den kristna kinesiska såg inte så fridfull och den var enormt stor, det som syns i min bild är bara en ytterst liten del.
Den andra var med stillsam och fick nog inte så mycket besök eftersom årtalen på de flesta stenar var mycket gamla.