Trångbott.

Det är inte bara de levande som måste få plats i Hongkong. Även när man avslutat sitt liv så behövs det plats. Hörde häromdagen att Kina försöker få sina innevånare att kremera sina avlidna eftersom det inte finns mark till begravningsplatser kvar och att det går åt så mycket träd till kistorna. Kommunistpartiet försöker skydda mark och träd genom att förbjuda kistbegravningar. För att skydda odlingsbar mark och träd vill det styrande kommunistpartiet att kremeringar ska vara normen i Kina. Antar att det är det samma i Hongkong för ont om mark har de och träd finns det inte så mycket av.

Såg några kyrkogårdar då vi var ute och åkte buss. Här syns en liten del av den enorma kristna kinesiska kyrkogården som ligger i närheten av Aberdeen.

Uttrycket vila i frid känns inte relevant vid den här kyrkogården som jag såg då vi var ute och åkte spårvagn. Den ligger intill travbanan Happy Walley, livlig trafik snurrar runt omkring och höghusen tränger sig på.

Det är Hong Kong Cemetery som etablerades 1852.

Vi gick dit en dag och kikade och det var, trots att den ligger i ett så utsatt läge, en oas i staden.

Vi traskade runt bland de äldre gravarna, där många var från 1800-talet.

Att plantera palmer på ömse sida om gravstenen var kanske inte så lyckat.

De militära gravarna är uppradade som om de står i givakt.

En sista tillbakablick innan vi återvänder till stadens brus.