Stekenjokkvägen, bommen och en tjäderhöna.
Vi har kommit fram till bommen vid Stekenjokkvägen, visserligen var den inte låst, men som laglydiga medborgare så tog vi inte saken i egna händer och lyfte på den och for vidare. Vi hade ju fått information innan att det inte skulle gå att komma vidare den här vägen, så vi blev inte alltför besvikna.
Även om vägen såg välplogad ut och snödrivorna hade dragit sig tillbaka en bra bit utefter sidorna och det såg ut som om det inte borde finnas något hinder för att köra där, så vet man inte hur det ser ut längre bort.
Att ta en vandring ut i naturen och snön var vi inte klädda för, så det var inte att tänka på.
Några jobbare höll på och renovera en anslagstavla.
På andra sidan vägen, bakom snödrivorna, fanns det en till anslagstavla som jag pulsade fram till.
Någon hade varit här och lagt ut foder till renarna, det mesta var uppätet och de hade till och med smaskat i sig godisbiten, men slängt omslaget i naturen. Slarviga renar.
På en liten sjö hade solen tinat fram en liten öppning som några änder hittat.
Solen sken och vi hade massor av ledig tid...
...så vi tog en svalkande promenad på Stekenjokkvägen.
Risken att det skulle komma några bilar var ju minimal.
Vi kunde njuta av landskapet i lugn och ro.
Fast vi borde ha tagit på oss jackorna, för trots att det var riktigt soligt så var det aningen kallt här uppe.
Vi fick en fin promenad, det är skönt att få sträcka på benen när man suttit i bilen länge. Här ser man även hur vägen sträcker sig iväg upp mot fjället.
Efter den uppfriskande promenaden på Stekenjokkvägen var det dags att vända åter, vi passar på att svänga in på småvägarna också.
De som följt min blogg tidigare vet att vi gillar småvägar och även grusvägar, så vi passade på att åka några avstickare från Jormvägen.
Träffade på en liten bergfink..
Antar att det är en älgjägare som äger den där ladan.
En mallig tjäderhöna spatserade över vägen.
Till Brakkåfallet gick det inte att gå på grund av all snö på stigen och vatten mellan snösjoken, men det forsade en hel del genom vägtrumman också. Undrar varför man kommit på tanken att bygga huset ute på klippan vid forsen.
Det huset var lite för rangligt för att gå in i men jag kan inte sluta undra varför det byggdes just där.
Vi åkte förbi vackert vindpinade hus.
Korpens öga, vid Jorm, har nog fjällets snyggaste skylt.
I Kycklingvattnet har man tagit det där med skylt till en högre nivå.
/GöranR
Inte lätt att göra den naturen rättvisa i bild.
bra bilder det var nog mycket liv och rörelse i gårdarna här
en gång i tiden och många barn var det i familjerna.
mvh Bo-Lennart"
De små vägarna ger oftast mer än att blåsa iväg på de stora, även om Jormvägen också är en ganska liten så ger de små ändå mer.
Skulle vara kul att fått se hur det var i dessa trakter tidigare, då det bodde folk i alla gårdar och det var liv och rörelse.
HÄlsningar Lena
Det fanns mycket fint där uppe utefter dessa vägar. hade jag fått som jag velat så hade vi nog inte kommit så långt, ville av och fota hela tiden. ;)
vi var upp till Korpens öga för att se om de hade serveringen igång, hade hört så mycket gott om det, men det var så tyst och tomt där.
Vilken skillnad på hur långt våren/sommaren kommit i vårt långa land. Liten kommentar till fåglarna bara, den första är en hane av bergfink och "ripan" är en tjäderhöna.
Googla på lite bilder på nätet så ser du skillnaden på de olika arterna.
Ha en fortsatt trevlig resa, själv åker jag till Torrevieja Spanien i morgon.
Sommarhälningar från ett regnigt Jönköping!
Daniel
Bra att jag påstod vad det var för fåglar annars hade jag nog inte fått vad det var. Ska genast ändra.
Ha en trevlig resa och hoppas du får bättre väder i Spanien än när vi var där i början på maj.
Hälsn!
Jo, nog skiljer det en hel del i klimat i vårt land.
Är ingen expert på fåglar, kul att du såg att mina änder är krickor.
Har aldrig fotat tjäder förut så det var kul att ripan var en tjäder.
Vi fick en fin tur upp och tillbaka trots att vi inte fick köra hela vägen över till Stekenjokk.
Faller alltid för dessa vindpinade hus, synd att det var plåttak, men annars hade det kanske inte stått kvar.
ing-marie
Visst är det avstressande i fjällen, den här resan var nog en av det lugnaste och finaste på länge.
Håller med om att plåttaket inte var så fint, men kanske nödvändigt. Kan storma en hel del där.