Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Stekenjokkvägen, bommen och en tjäderhöna.
Vi har kommit fram till bommen vid Stekenjokkvägen, visserligen var den inte låst, men som laglydiga medborgare så tog vi inte saken i egna händer och lyfte på den och for vidare. Vi hade ju fått information innan att det inte skulle gå att komma vidare den här vägen, så vi blev inte alltför besvikna.
Även om vägen såg välplogad ut och snödrivorna hade dragit sig tillbaka en bra bit utefter sidorna och det såg ut som om det inte borde finnas något hinder för att köra där, så vet man inte hur det ser ut längre bort.
Att ta en vandring ut i naturen och snön var vi inte klädda för, så det var inte att tänka på.
Några jobbare höll på och renovera en anslagstavla.
På andra sidan vägen, bakom snödrivorna, fanns det en till anslagstavla som jag pulsade fram till.
Någon hade varit här och lagt ut foder till renarna, det mesta var uppätet och de hade till och med smaskat i sig godisbiten, men slängt omslaget i naturen. Slarviga renar.
På en liten sjö hade solen tinat fram en liten öppning som några änder hittat.
Solen sken och vi hade massor av ledig tid...
...så vi tog en svalkande promenad på Stekenjokkvägen.
Risken att det skulle komma några bilar var ju minimal.
Vi kunde njuta av landskapet i lugn och ro.
Fast vi borde ha tagit på oss jackorna, för trots att det var riktigt soligt så var det aningen kallt här uppe.
Vi fick en fin promenad, det är skönt att få sträcka på benen när man suttit i bilen länge. Här ser man även hur vägen sträcker sig iväg upp mot fjället.
Efter den uppfriskande promenaden på Stekenjokkvägen var det dags att vända åter, vi passar på att svänga in på småvägarna också.
De som följt min blogg tidigare vet att vi gillar småvägar och även grusvägar, så vi passade på att åka några avstickare från Jormvägen.
Träffade på en liten bergfink..
Antar att det är en älgjägare som äger den där ladan.
En mallig tjäderhöna spatserade över vägen.
Till Brakkåfallet gick det inte att gå på grund av all snö på stigen och vatten mellan snösjoken, men det forsade en hel del genom vägtrumman också. Undrar varför man kommit på tanken att bygga huset ute på klippan vid forsen.
Det huset var lite för rangligt för att gå in i men jag kan inte sluta undra varför det byggdes just där.
Vi åkte förbi vackert vindpinade hus.
Korpens öga, vid Jorm, har nog fjällets snyggaste skylt.
I Kycklingvattnet har man tagit det där med skylt till en högre nivå.
En dag med hyrbil i Svalbard.
I dag ska vi utforska Longyearbyen med bil, det finns inte många vägar här men de som finns är intressanta och det tar tid att köra på dem för de är inte så jämna och lättåkta. Vi får en fyrhjulsdriven bil och jag tror nog att de flesta är det här.
Vi börjar längst upp i dalen där Longyearbyens histora tog sin början, på höjden här syns Sverdrupsbyen, den första bosättningen.
Inte så mycket att bo i numera.
Kyrkan byggdes 1958. Det gamla kapellet brändes ner av tyskarna under kriget.
Innan man kommer till kyrkan så ligger kyrkogården från 1920. Här ligger offer för spanska sjukan och även några omkomna gruvarbetare begravda. På sluttningen syns rester från gruvbrytningen.
Taubanenstationen, hit gick alla linbanor från de olika gruvorna för vidare transport till kolhamnen.
I Longyearbyen är det inte någon mening att ställa undan snöskotern, överallt så står det mängder av skotrar och väntar på snön, sommaren är kort här.
Nu är det dags att bege sig utanför byn och till lite osäkrare marker. Alla vill fotografera den lite speciella skylten.
Även jag.
Det första djur vi träffar på är en lurvig svalbardren. Den ser mer ut som en uroxe än ren, där pälsen vajar i vinden. Det är många renar här i år, förmodar att det är för att snön inte har smält undan på fjället ännu och då drar de sig ner i dalen för att äta.
Den hinner knappt titta upp när vi kommer och stör den mitt i maten, det gäller att lägga på hullet inför vintern. Svalbardrenen är mindre och har kortare ben än vår svenska ren.
Ejdern simmar i en liten vattensamling
Några har fått tillökning
Besöker även några hundgårdar med snälla och keliga hundar.
Vill man färdas lite mer miljövänligt och äventyrligt så finns det slädhundfärd på hjul.
Molnen går lågt i dag men det ser ut som om det ska klarna upp, så vi tar en tur upp på fjället för att se om vikan få någon vacker utsikt. Tyvärr så lättar det inte utan allt är vitt och när de enorma parabolerna dyker upp så känns det lite kusligt, nästan som stora urtidsdjur som kommer fram i dimman och nästan hoppar på en. man ser bara någon meter framför sig.
Förstår att snön kan vara djup här när jag ser hur högt upp spadarna är fästa.
vi får nöja oss med utsikt från lägre nivåer.
Och titta på lite fåglar, ser du riporna här? Inte så konstigt att de är svåra att upptäcka.
Lättare att se så här
Brednäbbad simsnäppa som simmar runt i sin damm.
Den simmade verkligen runt, nog den mest ihärdigare simmare som jag sett, runt, runt. Här ser men ringarna i vattnet som den åstadkommer.
En trött labb, det ser ut som om den skriker åt mig, men den gäspade faktiskt.
Global Seed Vault, förvaring av fröer.
Till slut en middag på Huset och så ett besök på Kalrs-Berger Pub, som har ett av Europas bästa sortiment av Whisky och Cognac.
En bra dag som bara hade ett enda missöde, hotellet hade gjort en dubbelbokning och när vi kom till vårt rum vid lunchtid stod där två amerikanare och packade upp sitt bagage. Nu reddes det upp och tur var väl det för det hade nog blivit lite trångt i sängarna annars, de fick ett eget rum att sova i.
I morgon hoppas jag att vårt fartyg Origo har anlänt och det riktiga äventyret kan börja.