Smeerenburg och en nyfiken valross.
Efter att ha utforskat Danskön och hälsat på sälarna åker vi över fjorden till Smeerenburg. Där har det varit en valfångststation för länge sedan.
Redan innan vi klivit i land på den ön ser vi att där finns redan nya besökare sedan jag var där förra gången, de har skickat ut en välkomstguide också.
Längre bort ligger det en hel grupp valrossar och vilar.
Vi gör ett försök att titta på lämningarna efter valfångarna...
...men den utsände i välkomstkommittén är lite för nyfiken på våra gummibåtar. De har vassa betar som kan skada gummibåtarna och han verkar tro att de är någon tjusig hona på besök. David skyndar dit för att vakta båtarna. De kan vara bra att ha när vi ska tillbaka till fartyget sedan.
Den här valrossen är väldigt nyfiken...
...och det är klart att vi passar på att fotografera honom.
Han poserar villigt och verkar njuta av uppmärksamheten.
Lägger huvudet lite på sned...
Han bestämmer sig för att komma närmare oss.
Så nära så att jag måste backa, för han är innanför närgränsen på mitt objektiv.
Han ser nästan ut att vilja komma upp och kela lite.
Till slut så överger vi vår nyfunne vän för att återvända till fartyget.
Magen börjar kurra och det blir kallt att stå stilla länge.
Vi hoppar i våra gummibåtar och beger oss "hemmåt".
Men vår vän tycker att vi var ena riktiga svikare som ger sig iväg redan, han tycks ha fattat tycke för oss och följer efter en bra bit.
När vi kommer tillbaka till hytten har vår städerska Maria bäddat min säng på ett passande sätt.
En fin och innehållsrik dag går mot sitt slut, några samlas på däck för att få sina sista bilder för dagen...
...eftersom kvällen avslutas med en magnifik solnedgång.
Underbara bilder !
ing-marie
De luktar inte så gott dessa valrossar men de är desto charmigare.
Det var en nätt koloni valrossar vid märket. Vi har inte sett dem här tidigare.
Härligt nyfiken krabat ni hade som båtvakt.
Eskimåerna är mer rädda för dessa rossar än isbjörn. De kan skada båtar, som du skriver.
Var det ingen som tog en selfi?
Ha det bra
Bob
Antalet valrossar har ökat markant.
Jag har varit iland på den ön förr och då fanns det bara en massa stockar där, inga valrossar.
De har vassa betar (tänder) och kan göra skada på båtarna, säkert mest för att de är så nyfikna.
Nä, det var ingen selfie som togs.
Hälsn!
Finns tyligen linslusr i djurriket också.
Det här var en charmig herre, lite för stor och tung för att ha som knähund, men ganska söt ändå.
Han verkade gilla oss.
Han var nog en ganska ung valross, hade inte fått så stora betar ännu.
Hövdingen brukar ligga mitt i högen och jäsa, inte vara så här pigg, men visst var han söt.
Ha det fint!
//Micke
Han charmade oss rejält den valrossen.
Hade han fått så hade han kommit oss ändå närmare, men de är ganska tunga de där klumparna.
Hälsningar Lena
Det kanske blir ett möte för dig med den här charmören nästa år.
Gruppen verkar ha slagit sig till ro på den ön och de brukar finnas kvar där sedan.
Han hade nog följt efter oss ända till fartyget om vi inte ökat farten. De simmar inte så fort.
Den måste nästan vara tam.
Kan de inte välta er lilla farkost om den skulle få för sig det?
Underbara bilder igen jag som gillar hav och fjäll så mycket.
Gun-Inger
Den var en riktig charmör.
Inte tam men ville gärna kolla in vad vi var för några. De är ofta nyfikna av sig.