Smeerenburg och en nyfiken valross.

Efter att ha utforskat Danskön och hälsat på sälarna åker vi över fjorden till Smeerenburg. Där har det varit en valfångststation för länge sedan.

Redan innan vi klivit i land på den ön ser vi att där finns redan nya besökare sedan jag var där förra gången, de har skickat ut en välkomstguide också.

Han är riktigt söt.

Längre bort ligger det en hel grupp valrossar och vilar.

Vi gör ett försök att titta på lämningarna efter valfångarna...

...men den utsände i välkomstkommittén är lite för nyfiken på våra gummibåtar. De har vassa betar som kan skada gummibåtarna och han verkar tro att de är någon tjusig hona på besök. David skyndar dit för att vakta båtarna. De kan vara bra att ha när vi ska tillbaka till fartyget sedan.

 Den här valrossen är väldigt nyfiken...

...och det är klart att vi passar på att fotografera honom.

Han poserar villigt och verkar njuta av uppmärksamheten.

Lägger huvudet lite på sned...

...kommer lite närmare...

...kliar sig lite...

...sträcker på sig...

...testar med en profilpose.

Han bestämmer sig för att komma närmare oss.

...närmare ändå...

Så nära så att jag måste backa, för han är innanför närgränsen på mitt objektiv.

Fascinerande tycker alla.

Han ser nästan ut att vilja komma upp och kela lite.

Till slut så överger vi vår nyfunne vän för att återvända till fartyget.

Magen börjar kurra och det blir kallt att stå stilla länge.

Vi hoppar i våra gummibåtar och beger oss "hemmåt".

Men vår vän tycker att vi var ena riktiga svikare som ger sig iväg redan, han tycks ha fattat tycke för oss och följer efter en bra bit.

När vi kommer tillbaka till hytten har vår städerska Maria bäddat min säng på ett passande sätt.

En fin och innehållsrik dag går mot sitt slut, några samlas på däck för att få sina sista bilder för dagen...

...eftersom kvällen avslutas med en magnifik solnedgång.

Virgobukta och Danskön

Sjömansgreppet är väl inövat och det är bra, för nu ska vi ut på resans första zodiactur.

Det snöar lite lätt när vi klev iland på den historiska Danskön. Har man läst om Andrées polarexpedition och om hur han gjorde försök att nå Nordpolen genom att flyga luftballong, då är den här platsen extra intressant. Fortfarande finns det lite rester kvar så att man kan se var ballonghuset har stått.

Den här lådan är rester efter vätgastillverkningen.

Där ballonghuset stod finns nu en minnessten. På den här sidan finns en hel del intressanta historiska bilder.

Det fanns ett litet hus här på ön och men kan än i dag se rester av grunden till det.

Jag tittar ut över viken och tänker mig in i hur det kändes för de i ballongkorgen och även för de som stod här på stranden och såg hur ballongen svävade iväg.

Adam Rehborg hade nog samma funderingar då vi var här 2006 då han skapade den här bilden.Det är jag som sitter där på stranden och blickar ut över havet.

Det var nog många tankar som funderades, då vi stod där och lyssnade på Davids version av berättelsen.

Vi traskar runt bland alla lämningar. Allt som ligger här på Svalbard och är från tiden före 1946 är fredat så vi går försiktigt mellan alla lämningar från all verksamhet på ön.

Det var inte bara Andrée och hans sällskap som härjat här på ön, utan det finns en hel del rester från annan verksamhet också.

Närbild på filspån som användes vid tillverkningen av vätgas.

När vi är på väg till våra gummibåtar så ser vi att det finns lite gråsäl här, så vi styr kosan till dem.

De ligger på klipporna som små korvar eller bananer.

En liten kut är det där också.

När de ligger så här är det inte så konstigt att de kallas för banansälar ibland.

En av dem är lite nyfiken...

...och vill gärna kolla in vad det är för konstig säl som kommer på besök.