och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Palace in Birsay - Orkney.

På dagens bussresa har vi kommit till den lilla byn Birsay. Bussen gör ett kort uppehåll där och vi frågar vår trevliga bussförare om vi hinner kuta iväg och titta på den stora ruinen som finns där intill. Javisst svarar hon, jag står här i sju minuter.

Så vi hastar iväg. Vi, det är några megariders som är med på just den här turen.

Earl Robert Stewart var oäkta son till James V och blev 1564 utnämnd som kunglig Earl av Orkney och Shetland. Han flyttade till Orkney och lät bygga sitt palats här i Birsay.

Över dörren placerade han en inskription (den finns tyvärr inte bevarad): "Robertus STEUARDUS Filius JACOBI 5ti REX SCOTORUM HOC AEDIFICIUM INSTRUXIT" ("Robert Stewart, son till James V, kung av Skottland, beställde denna byggnad").  Användningen av "rex" snarare än "regis" gjorde att det verkar som om kungen var Robert själv, inte hans far, och det var tekniskt sett ett förräderi.  Det kan ha varit avsiktligt, för Robert styrde sin nya domän som om han var kung. Han var ingen älskad "kung" och öborna klagade bittert över hans hårda och tyranniska styre och nu står slottet, eller rättare sagt ruinen av byggnaden, här som ett monumentet av Robert kungliga anspråk och hans förtryck av folket i Orkney. Robert efterträddes av sin son Patrik som visat sig vara ännu mer tyrannisk, det var han som gick under namnet "Black Patie" som hade sitt palats i Kirkwall.

Byn Birsay är inte så stor men de har en fin liten kyrka, S:t Magnus kyrkan. Den har anor från tusentalet och lär ha varit platsen för Orkneys första katedral. Tyvärr så räckte inte våra sju minuter till för ett besök där inne i kyrkan och väntetiden till nästa buss var för lång för att stanna kvar.

Det fanns inte så mycket mer än ruinen, kyrkan och den här lilla butiken med mack att roa sig med i byn, så vi drog vidare med bussen vi kom med.

En bit ifrån Birsay finns det en obebodd ö, Brough of Birsay, dit man kan gå vid lågvatten och på den ön finns det en mycket gammal bosättning.

Vill man ta sig ut till ön så fungerar det inte så bra när man är beroende av de regionära bussturerna.

Där ute på ön finns det också en fyr, den syns på långt håll.

Det är inte lätt att fotografera från bussen, men i den här bilden så ser jag att jag fått med några kaniner i förgrunden.

Branta klippor är det på sydsidan av ön och där häckar det mängder av fåglar. Fast dit kommer vi inte.

Fyren inzoomad.

Bussturen fortsätter och en tornliknande byggnad dyker upp.

Det är Kitchener Memorial, ett minnesmärke över kryssaren HMS Hampshire som under befäl av Lord Kitchener, led skeppsbrott här i närheten.

Det var i juni 1916 och av de 667 officerare och män ombord, överlevde endast 12. Det finns tydligen en mängd teorier om den händelsen, som skulle kunna bli till en hel roman. Det lär vara fin utsikt uppifrån kullen som tornet står på.

Inlagt 2015-07-18 12:25 | Läst 5227 ggr. | Permalink

"Det var synd att ni inte han göra ett besök på Brough of Birsay, det är en mycket trevlig ö att besöka. Men man får synka med tidvattnet så man inte får simma tillbaka."


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Det var synd att ni inte han göra ett besök på Brough of Birsay, det är en mycket trevlig ö att besöka. Men man får synka med tidvattnet så man inte får simma tillbaka.
Svar från Margareta Cortés 2015-07-18 13:02
Tack Niklas!
Tid fanns det nog men busstiderna var inte så lätta att anpassa till tidvattnet så vi valde bort det till förmån för Skara Brae.
Simma där är nog inge höjdare, kallt i luften så det var nog ganska kallt i vattnet också.
Det där med att fotografera genom bussfönster har jag försökt med massor av gånger utan att få till bra foton. Inte minst under Vietnamresan. Jag har börjat fundera på om man kan sätta någon slags gummidamask på objektivet och trycka mot fönstret för att få bort alla reflexer och speglingar, men hittills har jag inte gjort något åt det.
Svar från Margareta Cortés 2015-07-18 14:34
Sällan jag behöver fota genom fönstret, men det händer ibland och då skulle nog något sådant som du beskriver kunna vara bra att ha. Jag försökte i bussen att skugga med mig själv och jackan. Gick bra ibland och mindre bra vid andra tillfällen. Hyrbil skulle ha varit bra här men roligare med bussen ändå.
Det verkar som varje by har sin egen historia att berätta, och så är det säkert. Mycket har hänt genom alla århundrade. Det är nog mången 'träl' som fått slita ont för att överheten skulle kunna bygga sina hus och borgar. Allt för att egot skall bli tillfredställt samtidigt som man påminner alla andra om vem det är som härskar.
Svar från Margareta Cortés 2015-07-19 09:17
Tack Ingemar!
Dessa palats byggdes nog inte utan mängder med vedermödor och tvång.
Fanns inte några skyddsombud och en träls liv var inget värd.
Hej! Som vanligt fina bilder på en miljö som känns lite ödesmättat på nått sätt.. Miljöerna andas nästan historia.. lång väg!
Hälsn!
Svar från Margareta Cortés 2015-07-19 09:19
Tack Jan!
Det är fascinerande att få komma till dessa platser som bär på så mycket historia och att det dessutom finns bevarat vad bakgrunden till dessa stenhögar är.
Jag beundrar Din förmåga att levandegöra historia & skildring av vad Du ser & upplever.
Ingemar C.
Svar från Margareta Cortés 2015-07-19 09:19
Tack Ingemar!
Dina ord värmer gott.
Du hann med mycket på sju minuter. Jag blev nästan lite stressad när jag satt och läste :-) Fina bilder på "sevärdheterna" men den med bensinpumpen och affären går hem lite extra. Den röda telefonkiosken också.
Hälsningar Lena
Svar från Margareta Cortés 2015-07-19 09:22
Tack Lena!
Man hinner mycket på sju minuter, men tyvärr så hann jag inte in i kyrkan.
Det var tack vare telefonkiosken som jag tog den första bilden. jag fascinerades över att det faktiskt fanns telefonkiosker i så gott som varje liten by. ibland fanns där bara ett enda hus och så en telefonkiosk...och de var i bruk också.