På väg till Järvsö.

Renfanan som växer i vägkanten tycker jag är så fin. Gul och vacker.

Ibland kan det vara intressant att söka lite i sina rötter. Min farmor Elin Roth ligger begrad på kyrkogården i Arbrå. Jag har aldrig träffat henne eftersom hon dog då min pappa bara var tre år, men jag vet att hon ligger begravd på den kyrkogården och en gång, för mycket länge sedan, pekade min far ut var hennes grav fanns. Redan då var gravstenen borta. Jag var runt 8-9 år och minns det så väl eftersom min far som sällan visade sina känslor och allra minst grät, gjorde det då. Men trots det så hittade jag inte tillbaka till just den platsen där hon ligger, men ändå så kändes det lite fint att komma till den kyrkogården. Det är en fin kyrka som ligger vackert bredvid Kyksjön.

Min far fick bo hos sina morföräldrar, men när min farmorsmor dog så tyckte de bestämmande kommunalherrarna att hans farfar inte kunde ta hand om en liten sjuåring, så det fick bli det som då kallades att "auktioneras ut på byggden". Den som krävde minst i ersättning fick ta hand om barnet. Med bara en liten gnutta fantasi så förstår man att det var inte av medkänsla som storbonden tog till sig en  liten knatte som billig arbetskraft.

Det här låter väl för de yngre, som om det var rena stenåldern, men det är inte ens 100 år sedan det hände. Min far blev 94 år men kom nog aldrig över de upplevelser han hade som barn och orkade knappt att prata om dessa.

Ett av de få minnen han berättade och även visade var det skedde, var hur han hällt ut saltlaken från sillen i häcken istället för sopbacken. Häcken dog på den platsen och jag såg nog hur han myste då han visade oss häcken så många år efteråt och att häcken fortfarande inte hade återhämtat sig. Där var det fortfarande ett hål. Hämnden är ljuv..;)

Fattigbössan hade säkert en stor funktion att fylla då. Då de fattiga verkligen var fattiga.

Vi var aldrig in i kyrkan eftersom det var aktiviteter där inne. Tror att de här två hade gått ut därifrån för att inte störa med småbarnsskrik och nog såg de ut att ha det skönt.

Vi for vidare och hamnade i Järvsö på Järvsöbaden.

Där fick vi en flaska champagne som välkomstpresent, Gula änkan tackar man inte nej till, så sedan åkte vi inte bil mer den dagen. Fin utsikt!

Varmt ute så varför inte ett dopp i poolen före middagen.

Middagen på Järsöbaden följer de gamla traditionerna från då man åkte på Pensionat. Gående bord och allra först är det alltid inlagd sill och ost, därefter är det alltid soppa innan huvurätten serveras för att sedan avslutas med någon smaskig efterrätt. Vår dag var det glass och nyplockde hallon och vinbär från det egna trädgårdslandet.

2013-08-21 09:34   Sten Björklund

Det är viktigt att berätta om tider som varit som du gjort här och minnas dom som var före oss. Visst kan det vara lite jävligt än i dag men på ett annat sätt. Fina bilder från sommarsverige.
Sten

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-08-21 15:52

De som byggde upp och skapade det välfärdssamhälle som nu håller på att brytas ner de fick ofta slita ont. Tuffa tider var det och långt in på 50-talet var det fortfarande knapert. Även jag minns att vi nog inte hade det så fett men vi ansåg oss inte vara fattiga för det.
Tack för din kommentar och att du läste.

Svara

2013-08-21 10:39   DanneWest

Härliga sommarbilder från Järvsö och Arbro! Verkar ju njutbart på det stället i Järvsö!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-08-21 15:52

Järvsöbaden var inte så dumt att bo på.

Svara

2013-08-22 07:14   blj

Det är bra att söka sina rötter då kommer mycket livshistoria fram som är bra att veta och tänka på.
Fina bilder från Hälsingland,vi brukar åka mellanriksvägarna ibland på våra bilresor ./blj

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-08-22 08:07

Det är fint iHälsingland också. Har en del släkt där som jag känner alltför lite. Blir väl så när familjer splitras då barnen äe små. Min far och hans syskon fick växa upp på olika håll och sedan försöka lära känna varandra som vuxna. Inte så lätt då.

Svara

2013-08-27 22:20   Gun-Inger Arvidsson

Jag håller på läsa om Harry Martinssons uppväxt. Han hade samma hemska öde som din far. Visst är det svårt förstå hur hemskt de måste haft det när man själv växt upp bra.
Visst kändes det i ditt hjärta när du var på denna kyrkogård som du kom ihåg från barndomen.
Min styvfar växte upp hos en elak bonde så jag han gjorde upp med honom och kände säkert detsamma som när din far visade er häcken. Min styvfar slog till bonden en gång när han som vuxen hälsade på. Ingen anmälan skedde så bonden visste vad som hade hänt då.
Tänk att komma till detta pensionat efter kyrkogården måste väl ändå ha känts lyxigt för er båda. Det finns inte så många sådana kvar här nere som är "av äkta sort".
Glad jag läste denna blogg nu.
Hälsar Gun-Inger

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-08-28 20:34

Det måste vara oerhört jobbig för de som hade dessa upplevelser som barn. Barn var inte mycket värda på den tiden.
Järvsöbaden var inte så dåligt och vädret var mer än jummet.

Svara

Gun-Inger Arvidsson 2013-08-28 23:23

Ibland känns det som en del barn far illa nu också men inte på detta sätt som väl är
gia

Svara

Svar från Margareta Cortés 2013-08-29 22:46

De som far illa nu är nog mer på ett annat sätt. Ingen skriker oäkting efter någon men mobbingen är nog elakare. Ingen behöver svälta, för sociala rycker in då matpengar tryter men många är nog svältfödda på tid från vuxenvärlden.

Svara