På väg mot Zhangmu.
Nu är väskorna packade igen och resan fortsätter, vi lastar in oss i bilarna och kör tillbaka ut på Friendship Highway, redan innan solen hunnit gå upp ordentligt.
Vi ska ner till Zhangmu, som ligger på 2.400 m.ö.h, innan kvällen. Där väntar en av våra medresenärer som drabbades av höjdsjukan ochvar tvungen att åka i förväg till lägre höjd. Ska bli trevligt att träffa henne igen.
Även i dag måste vi in och visa pass och visum på samma ställe som i går, i dag är jag lydig och fotar inget där.
Än så länge är vi kvar uppe bland bergen.
Det är lite varierande landskap vi åker igenom med blänkande sjöar...
...och samhällen där det bitvis ser ut som om tiden stannat.
Herdar som slagit upp sina tält ute på heden...
...och samhällen som verkar smälta ihop med bakgrunden.
Vi passerar Snow Leopard Guest House där vi egentligen skulle ha bott den här natten, glad är jag för att vi slapp den erfarenheten.
Utefter vår färdväg ser vi på många ställen rester efter kloster och byggnader som står kvar som minnesmärken från den tid som flytt.
Kan tänka mig att det var ståtliga byggnader en gång i tiden. Jämför man med hästarna ser de ganska stora ut.
Några av ruinerna ser ut som sandslott.
Många små samhällen kör vi igenom.
Ibland ser det helt obebyggt och öde ut men skenet bedrar tydligen för när vi stannar på en sådan plats bara för att sträcka på benen så dyker de här två flickorna upp från ingenstans. Plötsligt är de bara där. Ett par vantar blir uppskattade.
En gul mössa får också ny ägare.
Varma mössor kan vara bra att ha inför vintern. Det var glada och charmiga flickor.
Så kommer vi till sista höga passet, det som skiljer det stället från de andra passen vi varit på är att här fanns det inga försäljare.
Vädret är inte helt klart ännu, men om det hade varit det så är det fri utsikt över Nepal härifrån.
Snart ska vi äta lunch, hoppas vi får något gott i dag.
Kul att du gillade de bilderna, inte så lätt att få till något acceptabelt i färd och genom bilfönstet. Vi kan ju inte stanna vid alla fototillfällen, då skulle vi aldrig komma fram.