På Storön gick vi inte iland.
Vi lämnade packisen och begav oss mot Karl XII:s ö, vi kom fram dit på kvällen och det blåste en hel del, trots det så var det några som ville kolla in ön närmare och drog iväg med zodiakerna på en tur och landstigning.
Jag avstod den här gången tyckte att jag hade gjort mitt äventyr på den ön förra gången vi var här, då vi fick lite väl närkontakt med en isbjörnshona med ungar och sprang i full galopp till gummibåtarna. Fick även fina isbjörnsbilder vid det besöket. De finns också i portfolion.
Nästa morgon hade vi tuffat vidare på vår färd och kommit till Storön. Den är vackert täckt av en glaciär och där hade våra isbjörnsspanare siktat inte mindre än nio isbjörnar. Jag kollade med kikaren och såg att det fanns åtminstone flera stycken där.
Fartyget Origo hade kommit dit lite före oss och eftersom först går först så fick de bestämma och valde att ta gummibåtstur medans vi åt frukost och efter den lyssnade på ett intressant föredrag av Herman om våra kolonier - de vi hade och de som aldrig blev av.
Sedan var det dags för att klä på sig alla varma kläder och beväpna sig med kameran och hoppa i gummibåtarna. Mottagningskommittén mötte upp redan en bit ut från ön. De här är säkert honor, för de har en unge med sig.
Det första vi får syn på när vi närmar oss ön är en stor isbjörn som ligger bakom en klippa och sover.
Vi kajkar runt lite och då kommer det tre björnar ner mot stranden.
Det är en hona med två fjolårsungar.
De kommer ända ner till stranden.
Isbjörnen har väldigt bra luktsinne, så det är inte omöjligt att de har fått doft på oss ute i gummibåtarna.
Honan ser lite mager ut, men är nog ganska duktig att hitta föda för hon har lyckats föda upp två ungar från förra året.
Mor går först och lille........
De tre traskar utefter stranden och äter lite på tången som ligger där.
-Är det mat som kommer där ute. Ser nästan ut som om den ena ungen tänker så.
...men vi lämnar isbjörnarna åt sitt öde.
Kul att vi fick se de här fyra på Storön och vi vet (tack vare kikarna och spanarna) att det fanns flera björnar på den ön.
Tanken är att vi nu ska vidare mot Vitön...
Jo han har fått en ö uppkallad efter sig, han hade nog inga fälttåg i dessa trakter och var nog aldrig hitåt heller men hedrad likväl.
Det verkar vara ont om is?
Hade Olle någon kommentar angående detta.
Ha det bra
Bob
Var inte mycket is då vi var här för nio år sedan heller, såg ungefär ut som nu med ismängd vid Storön. Men vintern är nog i antågande där nu så isbjörnarna kan få vandra ut på isen om de vill.
Jodå. Olle hade mycket att säga om is, han samlade även is till drinken.
ing-marie
De såg ut som de var på strövtåg då de gick på rad. Kom att tänka på barnvisan när jag såg dem så.
De ser gosiga ut och man kan klappa dem...åtminstone en gång. Sedan gör man inte så mycket mer.
Jag skulle nog bara ha fått skakiga bilder.
Fina bilder
Marianne
Säkerhets avståndet hölls, så det var ingen fara att isbjörnarnarna skulle kunna komma ut till oss.
Var där även 2006 och då var inte bestämmelserna lika rigorösa och vi var mycket närmare och ändå gjorde isbjörnarna inget försök att gå ut i vattnet för att kolla in oss något närmare. Verkar som de vet när det är någon möda att offra energi. Man kan få bra stöd i gummibåtarna för kameran genom att gå ner på knä och använda pontonen som stativ.
Det måste väl vara en härlig känsla ni fick se och följa dessa björnar även om du varit
med om det tidigare.
Det är ett landskap som jag verkligen skulle vilja uppleva live så är det.
Glad få se bilderna är jag som du redan vet.
Gun-Inger
Inte för sent än för dig att få uppleva det här. Äldsta deltagern i vår grupp var en bra bit över 80 år.
Visst är det fantastiskt att få dessa gulliga nallar i verkliga livet och i sin naturliga miljö.
gia
Hur hotad är isbjörnen som art, gäller iofs dom andra djuren också så klart, har du någon koll?
Kenneth
Ön är vacker med sin glaciär, men karg miljö är det verkligen.
Antalet isbjörnar har ökat, kan ju även vara en orsak till att man ofta ser lite magra björnar. Maten måste ju räcka till alla, bara min tanke men har läst en del rapporter om att det kan vara så. Andra påstår att det är bristen på is som är orsaken, men hur det än är så har de ökat i antal.
På turen upp till Nordpolen hade vi forskare och välinformerade personer med som ansåg att isbjörnen kommer inte att dö ut, de är muterade brunbjörnar från början och har anpassat sig till livet på isen, försvinner isen så kommer de att anpassa sig till det också. Finns björnar som kallas för fågelbjörnar, de lever vid fågelbergen och äter ägg och fågel. Inte deras normala föda men vad de livnär sig på sommaren.
http://fredmanpakvarnberget.blogspot.se/2009/09/isbjornarna-okar-i-antal-trots-jakt.html
dröjer.Bra bilder ,björnarna har säkert full koll på omgivningen.
Vi får hoppas på att vintern kommer fort där uppe så de björnar på ön slipper fylla magen med tång. Det var gott om valross men deras hud är för tjock för att isbjörnen ska klara av att döda dem.
Både valrossen och isbjörnarna har ökat i antal, men personligen så tycker jag nog att valrossen är charmigare än isbjörnen. De är så personliga och nyfikna.
Ha det bra!
//Micke
Vi får hoppas på att det blir en riktig polarvinter där snart med mycket is och säl.
De kanske hade rullat sig i snön eller kanske varit ut i vattenet och försökt sig på att jaga valross.
Hälsn!
Nog är det bra att Skansen gav upp sina isbjörnar, de kan inte ha mått bra där. Minns att det var inget stort utrymme de hade.
Hälsn!
Hälsningar Lena
Vi såg sammanlagt ca 10 björnar, kan ha varit fler eller något färre för de är rörliga och ibland vet man inte om det är samma björn, men så många och så nära som vi hade dem på vår första resa var det inte. Fast då hade vi några lite väl nära. Ska bli kul att se dina inlägg sedan, men nu ska jag hasta iväg till vårt plan.