Orkan - Oändligt är vårt stora äventyr

 Vi tar oss i minnesresan över Drakes sund, där gungar det ganska så bra. Mer än vad som är hälsosamt för balanssinnet. Den som döpte det havet till Stilla havet skulle jag vilja ta ett allvarligt snack med för det är allt annat än stilla.

Inte blev det mer stilla när vi närmade oss Kap Horn. Jag vaknade på morgonen och tyckte väl inte det var så farligt men min man låg i överslafen och bara kved i sin sjösjuka. Då staplade jag iväg till matsalen och tänkte att jag skulle äta lite frukost. Bara att lyckas ta något som stannade på tallriken den morgonen var en bedrift. Det gungade så man kunde knappt stå på benen.

Jag lyckade dock plocka ihop lite och även fixa med lite smörgåsar till maken och även sätta mig utan att stöta i alla bord och stolar. Då kommer vår skeppsläkare och undrar hur det är med min man. Han ser min tallrik fullastad med mat, han vet ju inte att jag inte klarade av att äta den och att större delen är till maken, så han antar att jag mår hur bra som helst.

Jag staplat tillbaka till hytten, ger maten till min make och stupar ner i slafen och vågar inte röra en fena. Hade jag bara försökt prata så vet jag att det kunde gått väldigt illa med ombäddning som följd.

Då kommer vår skeppsläkare, ger min man en spruta mot sjösjuka, mig ignorerar han för han hade ju sett mig i matsalen med all mat och där ligger jag och orkar inte ens säga att jag mår illa.  Hur som helst min man piggnade till av sprutan efter ett tag och kunde ta sig upp och ge sjösjukepiller till mig. När vi närmade oss Kap Horn så orkade jag t.o.m ta mig till bryggan för att få några bilder på stället.

Att gå i trapporna ombord var nästan som att befinna sig på lustiga huset för plötslig kunde det kännas som om trappen försvann under fötterna, fast det var bara båten som plötsligt lutade åt ett nytt håll. 

 Jag var inte ensam om att vilja få en glimt av udden.

Men när jag såg den här vågen då klarade jag inte av att vara uppe mer. Vågor på 6-8 meters höjd är inget för en landkrabba och en vindstyrka som gick upp till 38,4 m/s var nog för att jaga mig tillbaka till slafen.

Gränsen för orkan går vid 32,7 m/s och beskrivs då så här: Stora föremål flyger i luften, fönster blåser in, byggnadsställningar rasar, båtar kastas upp på land, allmän ödeläggelse. Här fanns det inga föremål som kunde blåsa omkring men fönster kan vara i farosonen och det har hänt att fönstret i fören tryckts in och vattnet strömmat in. Olle som var med på den resan berättade att han inte var säker på att de skulle klara sig den gången.

Vid ett tillfälle då jag tyckte att det hade lugnat ner sig lite så försökte jag ta mig upp igen men innan jag hinner släppa taget om sängen så kommer en våg med sådan kraft att jag tappar taget och far med kraft och huvudet före rakt in i väggen, på motsatta sidan av hytten. Men skam den som ger sig. Vi får inte gå ut på däck men vår hytt ligger alldeles vid en dörr ut, så jag smyger dit och går ut. Ja jag vågade mig inte ut på däck på riktigt, jag går bara över tröskeln och krokar sedan arm med ett stag där. För några bilder på den mäktiga klippan vill jag ha utan ett fönster emellan.

Där har vi den, klippan vid Kap Horn. Fick rådet av någon att klona bort den lilla bit av lampan som sticker fram i vänsterkanten, men eftersom jag inte vågade flytta mig för att få fri sikt så får den vara kvar som en påminnelse om hur gungigt det var.

Vinden piskar i vågorna och det ser verkligen ilsket ut, ändå så har det lugnat sig lite nu.

Lite konstig känsla när jag tittar på dessa bilder så här lång tid efteråt, för det börjar gunga igen. Känns som om jag får hålla mig kvar i stolen.

Jag fick ingen ring i örat trots att jag nu rundat Kap Horn, för att vara berättigad till det så ska man göra det i ett segelfartyg.

När vi till slut når hamnen och får lägga till vid kaj så tittade vi ut över ett vindstilla Ushuaia. Vackra vita berg i bakrunden och framför dem grönskande kullar.

2013-05-29 07:56   Bob Bovin

Hej,
Vi vet hur det är. Vi kan gå i god för att detta är inte ett hav man skall åka till om man är rädd för orkan. Vi lutade 31 grader och har sett det rykande havet.
Men om man kan tåla hård sjö, så är synen av pingvinerna värd den tuffa resan.
Ha det bra
Ninni och Bob

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-29 08:03

Instämmer där, vi hade tur att bara behöva passera Drakes sund bara en gång men nog krängde de allt. Eftersom det stormade rejält inne i Ushuaia så fick vi vänta där ute i vågorna tills det bedarrt inne vid kaj. Men jag säger som du, pingvinerna var värda det.

Svara

2013-05-29 08:44   Måns H

Tack för att du skriver om resan och visar dessa bilder ... intressant att titta på i hemmets lugna vrå.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-29 09:23

Känns lite skönt att det inte gungar så där mycket just nu och här.

Svara

2013-05-29 08:58   frwe

Ja du Margareta, vilka äventyr du varit med om. Att vara ute i båt när det blåser hårt är inte så kul även om jag klarar mig från sjösjukan. Härliga bilder som verkligen förmedlar det hårda vädret. /Frode

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-29 09:27

Tack Frode! Vi hade en medresenär som under hela resan förkunnade att han hade minsann varit med förr och han blev inte sjösjuk. Hustrun var lite orolig inför färden över Drakes sund men han sa hela tiden att det är ingen fara, Jag blir inte sjösjuk. Man ska tydligen aldrig säga aldrig....för vem låg sedan däckad och mådde förfärligt och vem gick omkring och skadeglatt berättade att maken låg och mådde pyton. Så illa så att läkaren varit dit med en spruta mot sjösjukan.
Vi kom iaf. lyckligt i hamn.

Svara

frwe 2013-05-29 09:49

Så kan det förstås vara, jag har inte varit ute i sådant väder i flera dagar men haft en och annan rätt jobbig sjöresa men då har det varat som mest 4-5 timmar. En dröm är att kunna åka på en liknande resa som du varit på här, vi får väl se om det kan klaffa någon gång. /Frode

Svara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-29 21:19

Jag skulle inte tveka en sekund att göra om resan. Allt var så fantastiskt.

Svara

2013-05-29 08:59   Sten E

Fina bilder av gungigt hav, och trevlig text!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-29 09:27

Tack Sten, det är inte så kul i en liten båt då det gungar ute på havet.

Svara

2013-05-29 10:11   aasaboe

Jisses... det där ser ut att vara i häftigaste laget för en landkrabba som jag. Jag har för mig att jag läst om ett gammalt råd till Kap Horn-rundare, "se aldrig bakåt!". Detta för att senaste vågens vattenvägg inte skulle skrämma livet ur en.

Riktigt härliga bilder, men de dämpar min längtan dit en aning... ;-)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-29 21:18

Tack Christer!
Fast jag skulle inte tveka att göra om resan även om risken för sjösjuka finns. Upplevelsen uppvägde den med marginal.

Svara

2013-05-29 16:34   Simpsson

Vilken spännande resa. Det verkar som att "hornet" är precis lika eländigt som det sägs. Inte alla som rundat Kap Horn :-)
Mvh
//Simon

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-29 21:23

Hornet är tydligen ingen barnlek att runda, inte ofta som det är lugnt väder där, men det gick ju bra.

Svara

2013-05-29 16:38   Hampus_6

Skönt med den sista jättefina lugnande bilden - efter den stormen och sjögången - 38,4 m/sek du då är dragigt! Vilken resa! // Sören

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-29 21:26

Tack Sören! Något dragit kan man säga. Vi hade hytten allra längst upp, inte så bra när det gungar, men då det var lugnt väder kunde vi ha fönsterventilen öppen och få in frisk luft men vid orkanvind så slog vågorna upp så högt att de slog in genom fönstret.

Svara

2013-05-29 18:17   Marianne Bengtsson Rosander

Oj, jag blir sjösjuk bara av att se dina bilder. Verkligen modigt av dig att gå ut och fota.
Vilka äventyr du varit med om.
Är så glad att du vill dela med dig till oss,så vi också får vara med om äventyr
Marianne

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-29 21:28

Tack Marianne! Jag ville så gärna ha en bild på Kap Horn så frestelsen blev för stor. Vågar ni krypa omkring bland myror och fästingar så borde jag väl våga trotsa vädret.

Svara

2013-05-29 19:45   Lena Holm

Det här inlägget fick mej plötsligt att inse att det här är nog inte för mej ändå. Jag blir sjösjuk bara av att se vågorna. Det finns ju dock piller (som jag alltid tar vid minsta misstanke om sjögång) men när det gungar så man slår sej när man kliver ur sängen då är det för mycket. Den sista bilden är magnifik och de andra onekligen mäktiga, i synnerhet den med vågen framför hela rutan.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-29 21:32

Jag som trodde att du som vistas så mycket under vattnet även klarade vågorna ovanpå. Jag har lärt mig dyka en gång i tiden bara för att upptäcka att jag inte klarade att vara under vattenytan. Tålde tydligen inte trycket, synd för det var kul. Vågorna där runt hornet var verkligen mäktiga fast då de var som häftigast då låg jag däckad. Här hade det lugnat sig lite..;)

Svara

2013-05-29 20:59   sabbis

Landkrabba..? Tycker du är jättemodig som ens gav dig iväg på en sådan resa! Landkrabbor som jag tittar bara på bilderna :)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-29 21:34

Haha, tack den kommentaren behövde jag i dag. Varit iväg och röntgat min opererade fot och träffat min läkare och hade förhoppningar om att nu skulle allt vara färdigläkt och bara träning kvar. Blev besviken för tre månader till får jag kämpa på.

Svara

sabbis 2013-05-30 07:40

Åh vad tråkigt med din fot - kämpa på! :)
(jag har själv en fotskada som inte riktigt vill bli bra, det är verkligen trist)

Svara

Svar från Margareta Cortés 2013-06-08 09:50

Har nu kommit över mitt negativa besked från läkarbesöket. Tränar på och hoppas på att foten blir helt bra i slutänden. Hoppas du kan få hjälp med din fot. Jag har en så bra sjukgymnast och hon är säker på att det här ska gå vägen.

Svara

2013-05-30 06:52   Mikael Sundberg

Härliga bilder som vanligt från dig :) Sista bilden är otrolig fin utsikt. Allt gott :)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-30 09:25

Tack Mikael!
Det var fint att komma in i hamn och se hur fint det var där.

Svara