Natur, som är som en lisa för själen.
Ute i Hinlopen är det ganska blåsigt fortfarande men när man kommer in i fjordarna avtar blåsten. Vår färd här uppe i Svalbard och i den bedövande vackra naturen går vidare och in i Lomfjorden. Där vi ska göra ett strandhugg senare på eftermiddagen.
Jag passar på att stå ute på däck och försöka få några bilder på fåglarna som följer vårt fartyg.
Det ser så vackert ut och de verkar ha sådan frihet då de seglar omkring.
Stora snöklädda glaciärer seglar vi förbi.
Jag har svårt att se mig mätt på det här landskapet.
Den lite knubbiga stormfågeln följer vår färd. Tubnosig brukar den kallas på grund av den lilla tuben/röret den har på näbben för att rena saltvattnet.
Det ser nästan ut som om den lägger huvudet på sned och undrar vem jag är och vad jag gör här.
Trots det karga landskapet så är naturen även ganska varierande.
På den här stranden går det några renar och betar. Det blir nästan som en bildgåta i den här bilden, för de ser mer ut som tre vita prickar.
Vi börjar närma oss eftermiddagens mål, Faxevågen.
Här ska vi göra en landstigning.
Mvh
Växlande väder hade vi, men många soliga fina dagar.
Landskapet kan konsten att visa upp sig i all sin prakt i dessa trakter.
Marianne
Landskapet bjuder verkligen på sig i de här trakterna.
Hälsn!
Renarna hade vi nog inte sett utan kikare, men de var bra att ha där för storleken.
Blåsa kunde det göra, mer än behagligt ibland.
Man ser tydligt att det är sedimentära bergarter i Svalbard. Där finns ju också en hel del fossil.
Ibland längtar man tillbaka.
Ha det bra
Bob
Såg lite fosil på vår första resa dit.
Längtar till aka mest hela tiden.
Ha det fint!
//Micke
Lätt att få vacker natur med på bild här, nästan bara att kika ut så är det något vackert, blir ofta alltför många bilder eftersom landskapet förändras hela tiden när vi åker förbi.
Allt gör sig bra på bild i dessa trakter.