När ödet styr.
Skadade knät knappt två veckor innan jag skulle till Hongkong, surt kändes det men eftersom läkaren på akuten tyckte att det inte skulle vara något hinder för resa så åkte jag ändå. Hade ju två val, antingen sitta hemma och tycka synd om mig själv, eller åka till Hongkong och vara där och tycka synd om mig själv och ändå få uppleva något. Resan och hotellet var ju redan betald. Valet var inte så svårt, jag for. Fram kom jag också och utsikten från 26:e våningen är ganska hisnande.
Stora kameran var inte att tänka på att ta med. Har en liten spegellös Sony, men det mest användbara objektivet har gått sönder och jag har inte kommit mig för att köpa ett nytt. Plockade fram min lilla Powershot G10, som jag inte använt på tre år och tänkte att den får duga. Men var hade jag laddaren? Kört tänkte jag, men kollade ändå batterinivån i kameran och till min förvåning var den fulladdad, efter tre års vila?
Den och mobiltelefonen fick följa med, men har du gått med två kryckor och försökt fota. Det är inte så lätt. Först upp med kameran ur fickan, över med käppen i andra handen och för att fota med mobilen behövs det två händer, så då skramlar båda käpparna iväg och hamnar nere på backen. Gå omkring och fota var inte att tänka på.
Men när abstinensen blir för stor kan man ju ta en vilopaus och sätta sig ner någonstans och iaktta folk. Det är ju ändå ganska jobbigt att gå med kryckor.
Satte mig lite strategiskt vid det här breda mönstret i marken, väntade tills någon kom förbi och klickade av just när den personen var mitt på strecket. Fast jag får nog öva lite på att fota med mobil. ;)
Nu då, det kommer någon från andra hållet. Nähä, inte så lyckat det heller.
Väntar in att det ska komma någon lite längre bort då. Lyckades och lite kul färger hade hon också.
Provar en på nära håll igen. Nästan på linjen.
Som överallt, alla är upptagna av sina mobiler.
Det var första lilla promenaden med vilopauser i Hongkong. Kändes skönt att få vara med och jag tror inte att jag hann med att tycka synd om mig själv heller. Hann med att kika lite på de höga husen också, lite nyfiken på hur det ser ut i rummen i det här huset.
Sten
Såg i Hongkong att det var få som inte gick omkring med mobilen i handen. Min ligger oftast i fickan och har dessutom inte den mest avancerade kameran, men den går att fota med i nödfall.
Du är en kämpe och sann globetrotter. Hur orkar du?
Krya på
Bob
Valet var inte så svårt, fast resan blev lite rumphugen.
Hade planerat en vandring, men stället finns kvar och man kan återvända.
Som nödfall så duger även mobilen, men blir det en vana får jag nog uppdatera min mobiltelefon.
Ha det gott/Stig
Nog duger mobilen till minnesbilder, men min är inte så avancerad har några år på nacken men det blir ju bilder ändå.
Tränar på och hoppas kunna slippa kryckorna snart.
Du får ta och köpa din fru ett par färgglada kryckor så blir det lite gladare när man ändå måste halta fram.
De är inte så dyra och skapar kontakt med folk dessutom.
Lycka till för din fru,
Hongkong är verkligen höghusen och märklig arkitekturens stad.
Gatufoto kan ju vara kul det också, men som med många bilder man har så ger de inte så mycket, här mer hur det ser ut i de flesta städer nu. Näsan och blicken i mobilen, såg att många inte har den till att tala i utan kollar sociala medier och spelar spel.
Fast mobilen är även bra i nya städer då man kan kolla kartan var man är och hitta rätt. Den håller reda på var jag är, inte så lätt att gå vilse då.
Därför känns det bra ha den till bloggar här...
Värre med ditt knä samt tå..
Jag snubblade på dammsugaren i går ..
Ryggen gillade inte det..
Gillar dina bilder men det visste du redan.
Har också prövat stå på samma ställe det fungerar.
Kramis måste du ha
Gun-Inger
Till bloggen funkar det, fast inte så lätt att fota med då man behöver två händer för att få till en bild.
Blir mycket skrammel med fallande kryckor och så ser man inget i displayen då solen ligger på.
Hoppas din rygg inte fick någon bestående skada, snabeldrakar är lömska varelser som anfaller när man minst anar det. ;)
Trycker du böcker till glädje för många.
Soldis i dag härligt
Gun-Inger
Hälsn!
Lätt att få med folk i bild där, de är ju några stycken.
Hälsningar Lena
Kändes dumt att stanna hemma då resan och hotellet redan var betald.
Fick så bra hjälp på flygplatserna där det var långt att gå så det gick bra.
Blev inte många bilder, men lite till kan jag nog få in i bloggen.
Mobilbilder går bra, jag mixar mellan mobil och min canon kamera och det funkar också :-)