När drömmar blir uppfyllda
Även den längsta resan börjar med ett litet steg. Fast den här resan är inte så lång, men innan jag fick resa så var det lite väl många inställda resor och steg tillbaka, så nu när jag äntligen var på väg så kändes det ganska naturligt att ta den i flera steg. I första steget så hamnade jag i Köpenhamn.
Där kom jag inte så mycket längre än till hotellet bredvid flygplatsen, fast fick en fin soluppgång före frukost och promenaden tillbaka till flyget och incheckning.
Det där med drömmar är lite knepigt för ibland när man längtat och drömt länge så kan förväntningarna växa och besvikelsen bli stor om det inte blir som man tänkt sig. Nu skulle jag iväg på äventyret fast med lite begränsningar. Operation på ryggen var i maj, var inte färdigtränad men nu var det ingen sjukgymnast eller läkare som sa nej. Så varför sitta hemma. Man kan uppleva mycket ändå.
Drömmar behöver ju inte alltid bli uppfyllda, en del räcker det att man har. Ända sedan jag såg "Italienska för nybörjare" , en dansk film där prästen kör Maserati, så har jag drömt om en vinröd Maserati. Köp en då, var det någon som sa; nä jag vill nog egentligen inte ha den men det känns bara lite bra att ha den som drömbil. Men den här drömresan den ska nu verkligen bli av.
Vårt flyg avgår i tid, inte så mycket utsikt för det är ganska molnigt, men när vi passerar Island öppnar sig en liten glipa. Ser ingen aktiv vulkan där nere.
Efter runt fyra timmar blir det molnfritt igen och jag siktar de första isflaken där nere.
Sedan flyger vi in över land som mest ser ut som en stor glaciär.
Vi har kommit fram till världens största ö, där tre fjärdedelar av ön är täckt av is. Tror ingen behöver gissa om vart vi är på väg, vi ska bara flyga över till den västra sidan och sedan landa i Kangerlussuaq på Grönland.
Där nere syns staden och flygfältet.
Att vi sska landa där är ingen slump utan det är Grönlands störta kommersiella flygplats, den enda som kan ta emot större flygplan. Därifrån flyger man sedan vidare med små flygplan. Finns inte så mycket vägar så transporter är båt eller flyg.
Flygplatsen härstammar från den amerikanska bosättningen under och efter andra världskriget, då platsen var känd som Bluie West-8 och sedan Sondrestrom Air Base.
Känns inte riktigt som om vi kommit till en stor internationell flygplats, väskorna hämtar vi en trappa ner. Ingen hiss bara att bära upp dem, hotellet ligger i samma byggnad en trappa upp. Har man problem med trapporna upp till hotellet kan man trycka på den här knappen. Testade inte att trycka så jag vet inte vad som händer då. Kanske kommer det någon och bär upp en. Såg ingen som hade behov av att utnyttja knappen heller.
I presentshoppen kunde man köpa sig en tröja och träna på lite grönländska, så här ska Kangerlussuaq uttalas.
Vi tar en liten promenad runt i staden som har ca 500 innevånare. Först blir det en bild på den mest fotograferade skylten. Klart att även jag vill veta hur lång tid det tar till Nordpolen.
Vi kikar in i den lokala butiken.
Här kan man bl.a köpa lite fett med lök.
Eller varför inte en middag med boller i kurry.
Det finns myskoxar i området, men man ska nog ha tur för att få se någon. Hörde av de som passade på att ta en utflykt till point 660 för att klättra upp på inlandsisen, att de inte sett någon.
Är kanske vid möte med dess bjässar man behöver ha med sig det här att stärka sig med.
Vi ska bara ha en natt här innan vi far vidare, det regnar så vi drar oss tillbaka till hotellet och får vårt rum och kånkar våra väskor i lite flera trappor. I en trappa sitter det här konstverket. Finns ingen skylt om konstnär.
Närbild på ansiktet.
Nästa morgon är det lite dimma, det ser vackert ut med dimmstråken som ligger över bergen och ner i dalarna. Efter frukost tar jag kameran och vi går iväg för att få lite bilder.
Sedan är det bara att vänta på att det är dags att flyga vidare, något krånglar med vårt flygplan så det blir lite förseningar. Ingen klagar eller knotar för förseningar och inställda flygturer är vanligt på Grönland.
Vi får lite underhållning under väntetiden.
Någon som jobbat på brandkår och ambulans ska lämna ön och flyga hem, hela brandkårsflotran och ambulanser står uppradade bredvid flygplanet till Köpenhamn. Som avskedssalut drar de alla igång blåljus och sirener.
Sedan är det vår tur vi flyger med ett betydligt mindre plan.
Flygtiden är knappt 20 minuter, men flygvärdinnan gör sig redo för servering. På med förkläde och fram med serveringsvagnen. Hon donar och fixar med flaskor och muggar där bakom sitt skynke, jag blir lite nyfiken på vad hon kommer servera. Så dras skynket undan och vagn och värdinna kommer fram och serveringen kan börja. Vad vi får, en plastmugg med vatten.
Serveringen gick ganska snabbt, för vi var inte så många ombord och alla ville inte ha något vatten. Sedan hade hon en stor procedur med att plocka undan alla flaskor, muggar och vagn. Många klaffar som skulle låsas och kollas om de verkligen var låsta. Sedan måste vattenåtgången dokumenteras innan hon kunde byta om inför landning.
Myskoxar däremot har jag fotat här i sve. Tycker inte dom va så stora och ser snälla ut men ack va de är starka och kan stångas.
Mvh N
Myskoxar får bli någon annan gång, var övertygad om att vi såg myskoxar då vi vandrade i Tänndalen för en massa år sedan. De rörde ju på sig, fast när vi kom närmare så var det väldigt orörliga stenar.
Lovar, det kommer mera.
så fint att få följa dig från början till målet
en väntan
fint
innan resten visas
det väcker aptiten på mer
mycket fint alltihopa
/inger
Det var härligt att få göra den resan, dessutom kunna uppleva Grönland efter min förmåga och dagsform. Var ju inte vandringar som var drömmen om Grönland utan att få se det dagliga och landet.
Förstår att du njöt av att vara ute i stora världen. Så fint att du har återhämtat dig så pass!
Kändes fint att inte behöva ställa in en resa till.
Färöarna och Shetland finns ju kvar så det får bli ett annat år.
HaD/Gunte..
Trodde ett tag att drömmen om Grönland skulle rinna ut i sanden den också, men så glad att vi kom iväg.
Min dröm om Grönland är uppfylld, men gav mersmak. Maseratin den kan du få ta över, nöjer mig med min Golf.
En av dina bilder ovan (landskap i brunt med dimma) fick mig att tänka på ett gammalt skivomslag till Moody Blues LP Seventh Sojourn. Det var en så stark och klockren synkning att jag nästan blev förstummad när jag såg den. Konstigt med gammalt hjärnbrus ibland. Ibland fattar man bara inte varför man kommer ihåg sånt när man inte kommer ihåg sånt man verkligen skulle vilja minnas. Minnet är verkligen RAM - Random Access Memory - ibland.
Fint landskap där på Grönland, även en dimmig dag är det vackert.
Skivan och bandet var okänt för mig, var tvungen att googla och visst var det omslaget lite i samma stil.
Minnen är fint.
Det v5en mycket vacker morgon då vi gick iväg för att fota dimman, något svalt så jag ångrade att jag inte tog med mig vantarna.
Tändstickskonstverket var fint, synd att det inte fanns någon information om den.
Bacon var nog bacon i te, lite skum maträtt. Fast det mesta i butiken var ungefär som hemma men betydligt dyrare.
/Torbjörn
En dröm från 90-talet som blev förverkligad. Har bara inte blivit av förr.
Var Vikingarna som döpte ön, klimatet var betydligt varmare då de kom dit på på 900-talet då var ön grön och mer vänlig att bosätta sig på.
Man tror att de lämnade ön då lilla istiden kom på 1400-talet.
Hur många ställen har ni kvar på er bucketlist ?
En vecka på Mallorca kanske skulle vara exotiskt för er, eller har ni varit där 😉
Ing-Marie
Väldigt många resmål som skulle vara trevligt att besöka har vi kvar, Mallorca har jag besökt, på den tiden då jag spelade golf. Men de avbokade Färöarna och Shetland vill jag nog komma till någon gång.
Sverige är inte så dumt att resa i heller, har ju fina Högbo på bra avstånd.