Nackarpsdalen i Söderåsens nationalpark

När vi kom till Röstånga så frågade vi damen på gästis vad vi inte borde missa att se här. Hennes snabba och självklara svar var Odensjön. Det nästan lyste om henne när hon nämnde den sjön, så det var klart vi måste gå dit för att se den.

Nu visade det sig att det var inte bara själva sjön som var det fina, det var vägen dit också. Den gick i en dalsänka kantad med bokskog. Vi passade på att gå på morgonen då det var å lugnt och stilla. Lite fåglar kvittrade  och solen började sila ner mellan löven. Eftersom vi inte har bokskog här där jag bor så tycker jag att den är så speciell.

Korna var inte speciellt morgonpigga. De låg där i hagen och idisslade, lyfte knappt på huvudet för att se vem det var som kom förbi.

Hallonen var mogna.

En del träd verkade ha lite för livlig fantasi.

Stigen, som mer var som en väg, var lättgången.

Och ljuset var stundom helt förtrollande.

Så kom vi fram till Odensjön.  Nästan rund är den och jag kan föreställa mig att det blir en magisk stämning då de har konsert här. Orkester och sångare uppträder på en flotte ute i sjön.

Vi träffade på en trevlig lokalbo som berättade att sjön är 10 meter djup och bildades av ett stort isblock som blev kvar efter inlandsisen. Grusslänterna på andra sidan sjön är rester efter när glaciärerna smälte bort. Lite svårt att föreställa sig att det här i Skåne varit glaciärer. Tänk de försvann trots att det inte fanns bilar och utsläpp då.

Eftersom att solen höjde sig på himlen så förändrades ljuset och färgerna i sjön.

Även i den här sjön så blommade näckrosorna, men här var de bara vita.

Här har vi hunden Werry och hennes husse. Det var han som var sprängfylld av kunskap om området och det var han som berättade så mycket intressant. Så trevligt att han tog sig tid. Han berättade också att han gått en promenad där varje morgon i 30 års tid.

Det finns även en stig som går på åsen på andra sidan sjön, men terrängen där var lite för svårforcerad för mig.

Vi klappar om Werry, som mer än gärna ville bli omklappad, och tackar hennes husse för all information och en trevlig pratstund och går tillbaka till vårt gästis och lite frukost.

Nu börjar folk vakna och vi möter några till som är ute på morgonpromenad.

Bokskogen kan verkligen ge skugga, det är nästan så det lilla huset i skogsbrynet försvinner i mörkret.

Jag ville försöka fånga det fina ljuset som silar in genom boklöven men upptäcker att det är svårt. Det blir inte lika som ögat ser det.

Den här lilla krabaten hade jag nog inte sett om den inte skuttat precis framför mina fötter. Den var svår att upptäcka i gruset.Märkte sedan att man fick akta var man satte ner fötterna för det var många pyttesmå grodor som hoppade där i gruset.

2014-08-09 00:19   Ingemar Svensson

Oj vilken härlig 'tung' skog. Löv som nästan aldrig bryts ner utan kanske bara byggs på hela tiden? Härliga naturbilder. Den med stugan får bli min favorit. Den har både ljus och mörker, och en liten stuga med sin egen historia.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-08-09 22:08

Tack Ingemar!
Det händer inte ofta att jag får promenera i bokskog, finns några bokar här ikring men inte blir det någon skog av dem inte.
Mannen med hunden beskrev det så bra med hur det kändes när boken slog ut sina blad på våren. Han gick varje dag och plötslig en vårdag så undrade han varför det blev så mörkt, då hade bokens löv slagit ut.
Det var en fin känsla att få gå där.

Svara

2014-08-09 07:40   blj

Fint med lövskogen ljuset blir så vackert när det silar ner genom lövverket.
Bra bilder och kul att se och läsa om besöket.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-08-09 22:13

Tack Bo-Lennart!
Det var mycket vackert med det ljuset som blev i bokskogen.
Grenar och blad på boken växer på ett så speciellt sätt, är väl därför ljuset blir så annorlunda.

Svara

2014-08-09 09:58   Heléne Alklid

Det var fina bilder från Söderåsen! =)
Vi var där för ett par veckor sedan, men gick aldrig till Odensjön!
Ha det så gott!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-08-09 22:26

Tack Heléne!
Jag såg dina fina bilder därifrån. Vi åkte förbi på den sidan du varit. Många bilar var det på parkeringen. Jag skulle ha velat gå upp till Kopparhatten men förstod att det nog var lite för långt för min knasiga fot.

Svara

2014-08-09 13:12   Mashavet

Bokskogar är härliga! Inte ofta jag har tillfälle att gå runt i en sån, men när jag gör känns det verkligen att man inte är kvar hemma i Dalarna.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-08-09 22:29

Tack Erik!
Ganska annorlunda skog för mig också.

Svara

2014-08-09 18:30   gertphoto

Vilka fina bilder från lövskog till fina sjöar som finns på Söderåsen Ha en skön helg : ) // Gert

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-08-09 22:31

Tack Gert!det var verkligen fint där.

Svara

2014-08-09 21:32   Lena Holm

En vacker sjö i fina omgivningar. Det måste vara häftigt att vara där när det är föreställning.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-08-09 22:34

Tack Lena!
Det var en riktig lisa för själen att promenera där.
Vi missade föreställningen med två veckor.

Svara

2014-08-09 23:44   Gun-Inger Arvidsson

Jag har nu tittat ett par gånger på bilderna till denna blogg
Utan tvekan har ni här hamnat på ett av de absolut vackraste platserna när det gäller bokskog
samt denna underliga sjö.
Har varit där en del gånger det känns mäktigt.
Trevligt få komma dit igen som nu.
###Gun-Inger

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-08-10 15:59

Tack Gun-Inger!
Håller med om att det var vackert där i Nackarpsdalen. Bokskog var lite extra att få promenera i också. Bokens grenar och blad är liksom armar som sträcker sig ut i lager efter lager och ger ett så speciellt ljus.
Så ovant mot ljuset i våra skogar här i Mälardalen och så de bruna löven på backen är också ovant.

Svara

2014-08-10 23:21   Elli Nilsdotter

Tack för att du delar med dig.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-08-10 23:40

Tack Elli-Karin för din kommentar.
Kul att du hittade hit och skrev en rad.

Svara